Robert Aschberg tjänar pengar på att “jaga troll” på bästa sändningstid. Genom (vad jag förutsätter är) emellanåt läckt material, har han kunnat hitta till personer bakom anonyma konton online. (När folk outtas som Flashbackmedlemmar, har jag väldigt svårt att tro att det skulle vara som av en händelse att Aftonbladet och Researchgruppens läcka handlar om Flashback, exempelvis.)
Ibland är det helt i sin ordning att hänga ut någon, kan säkert många känslomässigt tycka. Men själv upplever jag det som att polisen borde vara inblandad, istället för att ge möjlighet åt till konstig reklam i programmet om att försäkra sig mot näthat, no less, eftersom man kan behöva hjälp som kostar pengar då inte samhället tacklar det.
Det där försäkringsbolaget som sponsrar #trolljägarna vad är det för bolag? https://t.co/g3d80vCmcG Känns lite oseriöst?
— Emma Marie Andersson (@opassande) February 24, 2015
När så Robert skriver ett argt kåseri i Aftonbladet om fildelning, blir jag lite fundersam. Han avslutar dessutom med en kommentar om Piratpartiet:
“Det tynande Piratpartiet gillar fildelning i alla former. Företrädarna anser att allt på nätet ska vara fritt. Samtidigt vill de slå vakt om den personliga integriteten. Man behöver inte vara astrofysiker för att begripa att det är en omöjlig ekvation.”
Och det är ett problem där den kulturen möter människors behov av ett privatliv. Ett problem som diskuteras ofta i just Piratpartiet, och vad jag kan se inte diskuteras alls av andra politiska partier särskilt seriöst. Det är en ganska specifik brytpunkt – Snowden är hjälte, men det är inte den som läcker privata bilder på sitt ex för att hämnas. Det är samma sorts teknik bakom, förutsättningarna och möjligheterna är samma. Men problemfritt är det verkligen inte, och det har knappast någon låtsats heller.
Jämförbart med att aktioner mot fildelning i slutändan måste handla om att montera ner människors möjligheter till privat kommunikation. Där särintressen vill få tillgång till kommunikationen för att kunna kolla om någon delat med sig av en upphovsrättsskyddat låt, olovligen. För att använda Aschbergs terminologi – man behöver inte vara astrofysiker för att förstå att det är en omöjlig ekvation. Vi borde aldrig i livet gå med på den sortens utveckling.
Problematiken dras till sin spets när jag läser artikeln om vår nuvarande kulturminister, Alice Bah Kuhnke. Anmärkningsvärt är såklart att det parti hon representerar säger sig tycka helt annorlunda än det hon signalerar. Men mest anmärkningsvärt tyckte jag den här passagen var:
Även filmbranschen befinner sig i en svår situation som på många sätt påminner om tidningsbranschens, med minskade intäkter från annonsörer och att många människor tar del av materialet utan att betala.
– Vi har inom kulturdepartementet initierat en process där vi samlat branschen – allt från regissörer till finansiärer till skådespelare – för att se över hur ett nytt filmavtal eller en ny filmpolitik skulle kunna se ut. Det arbetet har nu gått in i en fas där vi arbetar inom departementet och planerar sända ut ett förslag på remiss innan sommaren, säger Alice Bah Kuhnke.
Det går inte en dag utan att jag hittar saker på Aftonbladets framsida som är direkt plockad från Reddit. En användargenererad sida, där miljontals besökare hänger och gör arbetet väsentligt mycket enklare för kvällspressens medarbetare. Hur mycket problem man än har med gratiskulturen online, så får man nog lov att inse att gratiskulturen genomsyrar internet, så till den milda grad att medierna numer inte klarar sig utan den. Har Kuhnke någonsin haft för avsikt att prata med contentskapare online?
Nyheterna som utgår ifrån vad som folk spridit och gillat är många. Artiklar som byggs utifrån instagramuppdateringar av kändisar och andra, är jättevanliga. Artikelidéer och fördjupningar som dyker upp efter att man sett det diskuteras öppet på twitter. Inga här får betalt. Andra skapar material och det sprids via internet. Och ändå sitter kulturministern och bestämmer vilka det är som ska ha något att säga till om kring detta. Trots att vi alla bidrar till flödet online idag och det är hart när omöjligt att se skillnaden mellan rapporter och kopior.
När Roberts kåseri och Kuhnkes informativa citat publiceras, är de alltså omgärdade och använder sig av just den internetkultur som de påstår har behov av att bekämpas.
Det Robert Aschberg borde göra är att kräva att polisen tacklar den brottslighet som han nu istället väljer förtjäna sitt uppehälle genom. Sätta lite tryck på politiker med samma ferventa engagemang som fildelning väcker hos honom. Frågan är varför hans känselspröt kring moral inte plockar upp det.