Jag förstår precis varför folket inte kräver sin frihet. Sådan medför nämligen ansvar – när man får göra som man vill, inte endast som man blivit tillsagd att göra. Då får handlingar plötsligt konsekvenser. Då måste man tänka till och använda sitt omdöme.Ansvar vill allt för få ha. Inte för egen del. Inte på jobbet. Inte i förvaltningen. Inte i politiken.Vilket märks. Vem tar till exempel ansvar för att reda ut det här med polisen?
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Terrorism och svensk byråkrati »"Det måste väl ändå vara bättre att hålla ordning på potentiellt farliga människor (speciellt sådana som inte har rätt att upprätthålla sig i landet) än att massövervaka vanligt, hederligt folk? I vart fall om det är vår säkerhet som är syftet med övervakningen."
Politik är, som bekant, den ena djävla saken efter den andra.Därför blir politik lätt reaktiv. Det finns alltid nya kriser att hantera. Det finns alltid nya mediala stormar att rida ut. Det händer ständigt oförutsedda och oönskade saker.Detta sagt tycker jag ändå att svensk politik är extremt reaktiv, när den istället bör vara proaktiv.Problem som både kan förutses och undvikas slutar inte sällan i något slags kris.
