Det som främst slår mig med koranbränningen, de efterföljande kravallerna i Malmö och debatten om allt detta är att människor har svårt att hålla två tankar i huvudet samtidigt.Religion - liksom alla läror som gör anspråk på att forma vårt samhälle - måste få kritiseras.Att bränna en religiös skrift, en flagga eller (som Gudrun Schyman) pengar måste vara tillåtet - så länge det är brännarens egendom.Det betyder inte nödvändigtvis att man tycker att det är bra. Men man bör inte förbjuda saker bara för att man ogillar dem.Att bränna koranen är knappast något som bygger broar eller uppmuntrar till ett intellektuellt samtal. Därför förbehåller jag mig rätten att tycka att det är destruktivt och korkat - även om det naturligtvis måste vara tillåtet.Att bränna böcker sänder rent allmänt en dålig signal.Ett ljus i den känslomässiga storm som nu blåser är imamen i Arlöv, Samir Muric. Kvällsposten citerar honom:
– Men det eskalerade så fort. Folk började bränna däck och tog dit pallar för att tända eld på. Jag försökte prata med dem och säga att det var fel väg att gå och att det finns bättre sätt att markera, men det var förgäves.
Samir Muric är starkt kritisk till koranbränningen – men minst lika kritisk till reaktionerna på den.
– Majoriteten av de som höll på hade inte alls någon religiös förankring. Det är människor som använder vår utsatta situation för att få utlopp för sina känslor.
Precis. Som vanligt kokar allt ner till reflexmässiga känslomässiga reaktioner.Och som vanligt är känslomässiga reaktioner ett betydligt sämre förhållningssätt än analys, samtal och saklig debatt.Detta gäller inte bara muslimer i Malmö - utan all slags känslomässigt drivna massreaktioner som till exempel inom ramen för Meetoo, BLM och Extinction Rebellion.Pöbelmentalitet, lynchmobbar, skrämselpropaganda, religiös extas och moralpanik löser i princip aldrig några problem - utan skapar istället nya och gör det svårare att närma sig de verkliga frågorna på ett konstruktivt sätt.