Författaren vid Engelbrektstatyn i Örebro år 2017
Idag är det den 27 april och Engelbrektsdagen. Nationalhjälten Engelbrekt Engelbrektsson, som fått statyer resta efter sig på flera ställen i Sverige, mördades denna dag år 1436. Mordet ska ha skett på en holme nära Göksholms slott vid Hjälmarens södra strand. Därför kallas den Engelbrektsholmen.
År 1818 restes en minnessten på det man trodde vara mordplatsen. Stenen bär denna inskrift:
Här föll Engelbrecht Engelbrtsson
Svenska Frihetens Värn
Gustaf Wasas Efterdöme.
Offer för ett Nidings mord
D. 27 April 1436.
Minnet hade lefvat 382 år
innan Minnesmärket restes
af Göksholms Ägare
G.M. von Rehausen.
Engelbrekt ledde upproret mot unionsledaren Erik av Pommern 1434-1436. Kungen avsattes och Engelbrekt valdes till rikshövitsman. Kalmarunionens upplösning inleddes och i förlängningen ledde detta till Sveriges självständighet när Gustaf Vasa valdes till kung den 6 juni 1523.
Engelbrekt var så älskad och vördad att han efter sin död började dyrkas som ett helgon. I denna roll, som både nationell frihetskämpe och helgon, påminner han om sin samtida, Frankrikes Jeanne d’Arc, som brändes på bål den 30 maj 1431. I boken Porträttgalleri från Närke (1939) kan man läsa följande:
När Engelbrekt våren 1436 från Västergötland återvände till Närke, var det för att möta sitt öde. Troligen den 4 maj — ej den vedertagna ”Engelbrektsdagen” den 27 april — mördades frihetshjälten, som sökt nattläger på en liten holme i Hjälmaren, av Magnus Bengtsson, son till Närkes lagman, herren till Göksholm Bengt Stensson (Natt och Bag). Närkingarnas reaktion mot det lömska mordet på Engelbrekt blev både spontan och ihållande. Mellösabönderna gingo, om än förgäves, till storms mot Göksholm; i sin sockenkyrka beredde de bondehövdingens stoft en första vilostad. I ett särskilt gravkapell i Nikolaikyrkan i Örebro reddes sedan hans grav, som inom kort fick rykte om sig att vara undergörande. Ännu årtionden efter reformationens genomförande vallfärdade botgörare och pilgrimer till ”den helige sankte Engelbrekts” grav.
Det framgår här att vissa menar att Engelbrekt mördades den 4 maj, men Engelbrektsdagen den 27 april är vedertagen och bör stå kvar. Hur kan man fira Engelbrektsdagen? Om man bor i närheten av en plats med anknytning till Engelbrekt, eller en staty eller ett monument av något slag, så kan man förstås samlas där med sina vänner och lägga ner en krans. Man kan sjunga Engelbrektsmarschen och deklamera Biskop Thomas frihetsvisa.
Om vädret passar, så kan man ha en picknick i någon park där man läser stycken om Engelbrekts liv och gärning, deklamerar poesi och sjunger sånger. Eftersom det är vår, så kan man ju också sjunga vår- och sommarsånger som ”O, hur härligt majsol ler” och ”Nu grönskar det”. Det går förstås att ha en middag inomhus med tal och skålar.
Engelbrekts gärning finns skildrad i flera välskrivna historieverk, som till exempel Verner von Heidenstams Svenskarna och deras hövdingar, det 24:e kapitlet, och i Grimbergs Svenska folkets underbara öden, första bandet.
Grimberg skriver att kung Eriks tyska fogdar i sitt hemland hade vant sig vid att ”anse bönderna som ett slags trälar”:
När de nu sattes att härska över Sveriges allmoge med dess urgamla frihet, kunde de icke förstå, varför bönderna voro så styvsinta, och tyckte, att dessa hade det alldeles för bra.
Svenska bönder godtog inte att bli behandlade som livegna. I Engelbrektsvisan av biskop Thomas finns de berömda orden om frihet som fortfarande förmår beröra människor i vår tid:
Frihet är det bästa ting,
som sökas kan all världen kring,
den som frihet väl kan bära.
Vill du vara dig sjävler huld,
du älske frihet mer än guld,
ty frihet följer ära.
Engelbrektsupproret är en påminnelse om att till och med svenskar kan få nog och resa sig mot sina herrar. Om herrarna är odugliga och svensken blir tillräckligt hunsad och plågad. Som Grimberg skriver:
Väl tjugo år hade Erik styrt Sverige genom utländska fogdar. Svensken är tålig! Men nu var måttet rågat.
I Carl Hallendorffs Vårt folks historia (1902) berättas hur svenskarna under Engelbrekts uppror åberopade 1100-talets Erik den helige som en idealkung, rex iustus, en symbol för ett rättvist styre, som man ställde mot Erik av Pommerns vanstyre:
Allmogen kräfde högljudt, att man skulle återföra tillståndet under ”Sankt Erik konungs tid”, då man hade infödd konung och inhemska lagar samt ”inga skatter eller pålagor”. Därför fördrefvos allestädes de främmande fogdarne, och deras borgar förstördes, därest man blef herre öfver dem.
Med uttrycket ”Sankt Erik konungs tid” syftade svenskarna alltså på en slags sagotid, ”den goda tiden”, då kungen var rättvis, skörden god och folket lyckligt och mätt.
Här är en dikt som vi kommer att läsa ikväll. Den är skriven av Uppsalapoeten Johan Nybom, han som myntade uttrycket ”staden af evig ungdom”, och framfördes vid firandet av Engelbrektsdagen i Västerås den 27 april år 1865.
ENGELBREKT
Plats här på scenen! — Engelbrekt,
Med mensklighetens genier slägt,
Sitt folk fridhelsar här.
Han bär väl ingen kungaskrud:
Den drägt han bär, den är af Gud, —
Och frihetens och ärans bud
Till Sveriges folk han bär.
Vi suto här på öde strand
Och egde knapt ett fosterland;
Hur armt var allt oss då!
Vår kung var icke landets far,
En halftysk var han, en barbar,
Och danske fogden skördar skar
Från mark, vi sådde på.
Uti de höga herrars råd
Det skiftas icke rätt, — knapt nåd,
Ej röst mer svensken har;
På gruset af sitt eget hus,
Vid sina strida strömmars brus,
I vackra stjernors aftonljus,
Han sitter sorgsen qvar.
Hans qvinnor under oket gå,
Hans barn de äro strö och strå,
En lek för våg och vind;
Han har ej far mer eller mor,
Och ingen syster, ingen bror
Och knapt en Gud, hvarpå han tror, —
En tår blott på sin kind!
Vi lyddes länge, lyddes väl:
Fins ej i detta land en själ,
Som kan vår nöd förstå?
Fins intet svärd, som blottas kan,
Fins ingen arm, som för det an,
Fins ingen svensk, som strida kan
Och våld och vald nedslå?
Då ljuda genom Svea land
Med åskans dån, från strand till strand:
”Till vapen, svenske män!”
Oemotståndlig stormen går,
Slott, borgar ramla i dess spår,
Men ur förödelsen framstår
Ett frälsadt folk igen!
Det knakade i kungens tron: —
Att leka med en stolt nation
Väl ock sin fara har!
Med Engelbrekt och med hans män
Stod Sveriges frihet upp igen,
Och svensken vet att vårda den —-
Det bästa han har qvar!
Träd fram ibland oss, Engelbrekt
Du riddersman i folkets drägt,
Kom med din bondehär!
Det är din äras dag i dag,
Du segrare i hundra slag.
Att läsa, kyssa dina drag,
Ditt ädla folk begär!
Här jublar stad, här jublar land!
Der ute uti festlig brand
Ditt Vesterås ock står!
”Ur svenska hjertans djup” en sång.
Glad och allvarlig på en gång,
En folksång, fri och utan tvång,
Dig här till möte går!
I vår tid anordnas inga stora fester på Engelbrektsdagen och andra liknande dagar. I stället är mångkulturalismen vår officiella ideologi och etablissemangets poeter och artister sjunger dess lov i utbyte mot erkännande och bidrag. Man får själv ta sitt ansvar själv för att minnena av ett annat Sverige inte ska gå förlorade.
Source