Det finns en motsättning mellan iranier och araber som ibland tar sig uttryck i sekteristiska termer eftersom iranier för det mesta är shiiter och araber för det mesta är sunniter, och ibland i etniska termer. I viss iransk nationalism avfärdas islam i sin helhet som en ”arabisk religion” som inte hör hemma i Iran.
Iranier i allmänhet tycker inte om att sammanblandas med araber och är noga med att påpeka att de är indoeuropéer och har ett annat språk och en annan kultur. Det här intresserar mig, dels eftersom min far kom från Iran, och dels för att jag som muslim under många år, med kontakter med både sunniter och shiiter, araber och perser, stötte på dessa attityder och motsättningar i olika sammanhang.
Majoriteten av iranierna som bor i Sverige identifierar sig inte som muslimer, många är till och med fientliga till islam, och känner sig stå nära den svenska kulturen. Man märker detta i att iranier ofta visar intresse för, och deltar i, svenska högtider som jul och midsommar, och är öppna för bilda familj med ”gammelsvenskar”.
I Wikipedia-artikeln om iranska amerikaner kan man läsa att iranierna är en väldigt välintegrerad grupp med högt antal blandäktenskap med icke-iranier. Det förvånar mig inte. Samma sak gäller i Sverige. När man läser om muslimer som konverterat till kristendomen, så är det ofta iranier. Jag tror att detta är ett sätt för dem att markera att man vill vara en del av den västerländska kulturen. En undersökning från juni 2018 visade att Sverigedemokraterna är det största partiet bland svenskiranier.
Det finns iranier som, kanske som en del i sin vilja att assimilera sig, påstår att forntidens iranier var vita, det vill säga de såg ut som européer, men att deras utseende förändrades efter den arabiska invasionen på 600-talet. En som argumenterar för detta är den persiske nationalisten Reza Jason Jorjani, en akademiker född och uppvuxen i USA. Han samarbetade tidigare med Alt-Right-rörelsen.
I en artikel hävdar Jorjani för att den persiske poeten Jalaluddin Rumi, som levde på 1200-talet, var vit. Bakgrunden är att det skulle göras en film om Rumi och Leonardo DiCaprio blev förslagen till huvudrollen. Detta ledde till att Twittervänstern fick ryck haglade anklagelser om ”whitewashing” mot Hollywood under hashtagen #RumiWasntWhite. Drevet lyckades, DiCaprio blev så rädd för Twittervänstern att han hoppade av rollen.
Jag tror DiCaprio hade funkat bra i rollen som Rumi. Det hade inte sett konstigt ut, för det finns iranier som är ljushyade. Och han hade kunnat sminka sig. Däremot så tror jag inte att forntidens perser som folkgrupp var vita, alltså hade ett europeiskt utseende. Det kan man se om man tittar på gamla statyer och reliefer.
Men vad menar man egentligen med vita? Menar man vita i betydelsen icke-svart, så visst var de vita. Men menar man vita som i svenskar, tyskar och engelsmän, så nej, då var de inte vita. Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår vad Jorjani menar med vita. Jag förstår inte heller vad Twittervänstern menar de säger att Rumi inte var vit. Menar de att han var brun eller svart?
I samma artikel tar Jorjani upp den arabiska invasionen av Iran på 600-talet. Han menar att denna ledde till att Iran blev ett mindre vitt land. Han beskriver också araberna som barbarer från öknen som plundrade, våldtog och brände där de drog fram. Det är möjligt att många av det tidiga islams soldater var beduiner, men islam uppstod inte i öknen, som det så ofta heter i polemiska texter, utan bland köpmän i staden Mecka. För jämviktens skulle bör man nämna att perserna var duktiga på att plundra och bränna när de invaderade Grekland.
Men Jorjani har en poäng när han påpekar att vänstern gärna talar om vit kolonialism, men inte om arabisk eller turkisk eller annan icke-vit kolonialism:
There is an agenda to erasing this heritage: it allows de-colonial theorists to claim that only non-white people can be colonized, and to demonize white colonialism by excluding the benevolent Persian Empire from the history of the white world.
Uppfattningen att forntidens perser var vita stötte jag också på i ett mindre seriöst sammanhang, nämligen i en av mina Biggles-böcker. James ”Biggles” Bigglesworth är för er som inte vet stridspilot och huvudperson i en lång rad klassiska pojkböcker av den engelske författaren W.E. Johns.
I boken Biggles i oasen (först publicerad 1938) befinner sig hjälten i Kairo då han möter en man som vill ha hjälp att ta sig till en oas. Där ska det finnas ättlingar efter Kambyses den andres persiska armé som försvann i en sandstorm år 525 f. Kr. Mannen tror att ättlingar till de persiska soldaterna lever i oasen, som vissa kallar Zenzura:
Ingen kan säga om oasen verkligen finns, men det skulle väl vara konstigt om ett namn existerade utan nån grund? Då och då under århundradena har det kommit underliga rykten i omlopp om en oas och om ruinstäder långt inne i Libyska öknen, i de trakter som tuareg-araberna kallar Djävulsområdet. Om ni tittar på en karta över Afrika, ser ni att området är helt vitt, utan några tecken. Möjligen står det ’Okänt land’. Nån vit man har säkert aldrig varit där. Ändå har ryktena om den mystiska oasen levt kvar. Och inte bara det. Tuaregerna, ökennomaderna, berättar om en främmande vit ras som lever där ute. Om detta verkar otroligt, så kom ihåg att det finns en vit arab-ras längre västerut, mitt i Sahara. Vetenskapsmännen är överens om att de är ättlingar till en försvunnen fenicisk stam. Som ni antagligen hörde den feniciska kulturen i Nordafrika till de mäktigaste. Om man kommer ihåg detta, verkar det väl inte så orimligt att oasen – om den nu existerar – skulle kunna vara bebodd av ättlingar till de överlevande från Cambyses olyckliga armé.
När de kommer fram till oasen och möter folket som lever där, utropar deras egyptiske vän: ”De är inte araber. De är vita”.
Och senare:
Jag är säker på att det här är en okänd stam och att de är ättlingar till Cambyses armé. Hur skulle de annars kunna ha så vitt skinn? Ja, om de inte är vita, så är de i alla fall nästan vita. De är absolut inte araber.
Men nu är det så att araber är en väldigt heterogen folkgrupp som framför allt förenas av ett gemensamt språk. Det finns människor, särskilt i Levanten, som identifierar sig som araber och som är lika ljushyade som italienare eller greker. Syriens president Assad skulle kunna vara tysk eller fransman. Men visst, beduinerna i Arabien, de som brukar räknas som de ”äkta araberna”, är mörkhyade.
I Biggles-boken så blir Biggles och hans vänner tillfångatagna av perserna och nära på offrade till deras hemska krokodilgud. De må vara vita, men knappast civiliserade och humana!
Och vad gjorde den persiska armén i Egypten? Jo, enligt den grekiske historikern Herodotos så var den på väg till Siwaoasen för att förstöra Amuntemplet där eftersom prästerna hade vägrat att erkänna honom som Egyptens rättmätige härskare.
”En vind uppstod från söder, stark och dödlig och förde med sig höga pelare av virvlande sand, som helt övertäckte trupperna och fick dem att försvinna helt och hållet”, skrev Herodotus. Hans historia kan dock vara lika påhittad som Biggles.
Den översta bilden, Alexandermosaiken daterad till cirka år 100 f.Kr, föreställer Alexander den store i strid mot perserna i slaget vid Issos år 333 f.Kr.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).