Den brittiske författaren Percy Francis Westerman (1876-1959) skrev pojkböcker om äventyr och krig. Hans första bok, A Lad of Grit, kom ut 1908, samma år som Robert Baden-Powell grundade scoutrörelsen. På Wikipedia står det att scoutrörelsen påverkades av Westermans böcker, vilket verkar rimligt.
Den svenska översättningen av Westermans pojkbok Den vita araben – som kunskapare i Central-Afrika gavs ut av Fritzes bokförlag 1934 i en serie som kallades Fritzes scoutböcker. Hjälten i boken är just en scout, alltså i betydelsen spejare eller kunskapare. Originalet med titeln The White Arab publicerades året innan. Westerman var en produktiv författare – Wikipedia listar 178 titlar – och mycket populär på 1930-talet, men numera bortglömd.
Historien i Den vita araben påminner om verklighetens Lawrence av Arabien, en engelsk spion som klär ut sig till arab och så säga goes native. På omslaget syns en europeisk yngling i arabisk dräkt på en vit springare. Jag blir omedelbart påmind om Peter O’Toole som Lawrence av Arabien i filmen från 1962.
Bredvid den beridne hjälten står en riktig arab, ödmjukt bugande. Ynglingen, som heter Denis Hornby, är mycket ung, bara nitton år, men har stora språkkunskaper. Det beror på att han är äldste son till en engelsk officer som tjänstgjort i Sudan:
”Han var fullt hemmastadd i arabiska och swahili, och han kände till de flesta av de dialekter, som talas av Sudans befolkning.”
Mig veterligen talas inte swahili i Sudan, men det är inte mycket i den här berättelsen som är historiskt korrekt. Hur som helst väljs han ut på grund av sina speciella kunskaper och skickas på ett uppdrag till Sudan. ”Mr. Hornby, ni måste tala, tänka och leva som en arab”, blir han tillsagd. Och det lyckas han med:
”Denis såg fullkomligt ut som en arab. Ingen rakkniv hade fått vidröra hans ansikte på nära två månader, och resultatet hade blivit ett tjockt svart skägg. I sin fladdrande vita dräkt liknade han, där han skred fram med högburet huvud, en scheik eller beduin av högre klass.”
Denis lägger sig till med alla infödingarnas seder. Han äter med händerna:
”I avsaknad av redskap fiskade Denis och hans värd upp köttbitar ur stuvningen med fingrarna samt knådade köttet och riset till bollar, som de sedan förde till munnen.”
Jag har själv ätit på det här sättet, framför allt när jag bodde i Afrika, och min erfarenhet är att det är ganska trevligt att sitta tillsammans runt ett fat och äta med händerna. Enligt profeten Muhammeds sed ska man äta med höger hand eftersom den högra sidan, liksom i de flesta kulturer, är den goda sidan. Det är en symbolik som redan fanns på plats när Muhammed kom med sin nya religion.
I romanen pågår en tävling om inflytande i Sudan mellan Storbritannien och Sovjetunionen. Ryska spioner smugglar in vapen och försöker uppvigla muslimerna i regionen till ”heligt krig” mot engelsmännen. Det blir Hornbys uppgift att stoppa dem:
”Om allt ginge efter den uppgjorda planen, skulle snart revolutionen utbryta i Afrika för så vitt intet gjordes för att hindra den olagliga importen av vapen och kanske den ännu farligare propagandan.”
Den unge hjälten är nära att avslöja sin arabiska förklädnad när han ligger i feber och talar i sömnen på engelska. En vän, även han förklädd till arab, häller i honom opium för att han ska tystna. När man undrar vad det är för underligt språk han talar – är det måhända de otrognas språk? – skyller vännen på att det är en engelsktalande djinn, en ande, som bemäktigat sig honom.
I boken beskrivs muslimernas föreställning om jihad, det heliga kriget, på ett barnsligt sätt. Men det är just så många muslimer genom historien har uppfattat det, enkelt och konkret. Det är ett krig för att utbreda islam och den som faller kommer till paradiset och får njuta av vin, god mat i stora lass och sköna jungfrur. När man läser profeten Muhammeds egna yttranden om jihad, så är det inte heller särskilt komplicerat eller filosofiskt.
Muslimerna i Sudan drömmer om ”ett mäktigt islamitiskt kejsardöme”, ett kalifat med andra ord. Och de tror att kommunisterna kan hjälpa dem att förverkliga drömmen. Ungefär som islamisterna i väst idag, som, trots att de har helt andra mål, samarbetar med vänstern när det främjar deras intressen.
Ett ganska underhållande stycke i boken är när en konflikt uppstår på grund av att de ateistiska ryssarna inte visat islam tillbörlig respekt, vilket kommer i vägen för en allians mellan de rättrogna och kommunisterna.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).
Source