Komedin Ett päron till farsa firar jul från 1989 är en av mina favoritjulfilmer. Det beror kanske på att jag som pappa känner sympati för Clark (Chevy Chase). Han anstränger sig verkligen för att skapa en god jul för familjen, men det går inte som han tänkt.
I filmens början är Clark och familjen på väg ut på landet för att hitta en gran. I bilen sjunger de psalmen ”O Come All Ye Faithful”, men stämningen förstörs när Clark inte kan tolerera en omkörning. Hans ego kräver att han ligger före. Det slutar inte bra.
Clark sjunger inte särskilt bra, men väl sjungen är ”O Come All Ye Faithful” en av de vackraste psalmer som finns. Den är mäktig och skör på samma gång. Den pendlar mellan barock pampighet och ödmjuka vädjanden. Psalmen liknar på så sätt barnet som den beskriver: det nyfödda Jesusbarnet. Det är ju samtidigt allsmäktig gud och svag liten människa.
Psalmen finns på svenska också: ”O kom, låt oss tillbedja, vår Herre Krist.” (nummer 122 i Svenska kyrkans psalmbok 1986). Det är en väldigt religiös psalm. Det finns psalmer som är mer profana, men just den här är sakral från början till slut. Jag var tidigare muslim, men är idag inte religiös, utan ateist. Men man behöver inte tro på budskapet i psalmen för att drabbas av dess skönhet. För mig är Jesusbarnet en bild av människan med stort M. Hon är svag, hon insjuknar och åldras, men hon bär också på en gnista inom sig av förnuft och fantasi. Kristna människor har byggt underverk som katedralen i Chartres. Dessa katedraler vittnar för mig inte om Guds, utan om människans storhet.
Julevangeliet är en gripande berättelse som rör vid människors hjärtan. Det är svårt att värja sig mot bilden av Josef och Maria i stallet och det lilla gudbarnet som slumrar i sin krubba. Jag förstår de som vill följa uppmaningen i psalmen ”O Come All Ye Fathful” och uttrycka sina känslor genom att falla ner på knä i tillbedjan inför undret i Betlehem. Men jag skulle, om jag föll ner på knä, tänka på det under som är Människan och på allt vad hon skapat. Ja, på naturens under.
Det firades jul i vårt land före kristnandet. Hur det gick till vet vi inte så mycket om, men sedan åtminstone tusen år tillbaka är det en kristen högtid. Det är denna jul som beskrivs av alla klassiska svenska författare. Vi vet mycket den. Vissa skulle helst vilja fira jul helt utan kristna inslag. För mig är det inte så, berättelsen om Jesu födelse är en viktig del av julstämningen. För vad vore julen utan alla vackra psalmer?
När de i filmen Ett päron till farsa sitter ner vid julbordet, får tant Bethany, eftersom hon är äldst i sällskapet, äran att läsa bordsbönen. Tant Bethany är dock så tankspridd av ålder att hon i stället läser den amerikanska trohetseden: ”I pledge allegiance to the Flag…” Det blir roligt för att det är så fel. Familjen Griswold verkar inte särskilt religiös och inte heller vana vid att inleda måltider med bön. Men det är ju jul.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).