I år är det 25 år sen Steven Spielberg väckte liv i ödledjuren som varit döda i sextio miljoner år och lanserade den första delen av filmserien Jurassic Park. Handlingen är förmodligen bekant för de flesta. Företaget InGen använder gammalt DNA för att framställa nya, levande dinosaurier. Så öppnar man en nöjespark på ön Isla Nublar. Turisterna kommer att bli förtjusta och InGen kommer att bli stormrika. Men något går snett…
Det blev två filmer till i Jurassic Park-trilogin – den sista bör helst förbigås med tystnad. År 2015 började man med en ny trilogi i värld – Jurassic World. Även denna gång har vi en dinosauriepark som slutar i katastrof. I år kom del två i den nya trilogin – Jurassic World: Fallen Kingdom. Inget nytt, man har sett allt förut.
Fallen Kingdom tar vid tre år efter föregångarens slut. Nöjesparken på ön Isla Nubar är helt förstörd. Där finns inte längre några turister, men dinosaurierna är kvar. Men hur länge till? Ett vulkanutbrott hotar att utrota de märkvärdiga ödlorna. I USA råder delade meningar om hur man ska hantera situationen. Ska man låta naturen ha sin gång och dinosaurierna dö ut eller ska man försöka bevara dem?
Hjältarna Claire (Bryce Dallas Howard) och Owen Grady (Chris Pratt) rekryteras för att evakuera så många dinosaurier så möjligt från att dränkas att glödande lava. Men en ond entreprenör på en kuslig herrgård har andra planer. Och på herrgården finns flickan Maisie som smyger runt i korridorerna och tjuvlyssnar.
Eftersom den amerikanska filmindustrin är så vänstervriden som den är, så måste politiken pressas in. Självklart är tekniksnillet en mörkhyad kille med aftofrisyr och självklart är det den tuffa tjejen som undsätter hjälten när nöden är som störst. Inget fel i svarta nördar – sådana finns förstås. Det är bara det att det känns så påklistrat. Och nu för tiden känns det inte ens längre som om man bryter mot någon norm eller bryter mot någon stereotyp bild – i stort sett alla nördar och tekniksnillen i filmer och teveserier är ju icke-vita.
De obligatoriska referenserna till Donald Trump är också tröttsamma. Ja, vi vet att hela Hollywood hejade på Clinton. Men måste vi bli påminda om det i varenda ny rulle? När den onde vite företagarens onde vite legosoldatsboss inte är överens med en av de tuffa tjejerna, paleo-veteriniären dr Zia Rodriguez, som så klart är latina, mumlar han: ”Nasty women”. En uppenbar hänvisning till Trumps sätt att beskriva sin rival Hillary: “What a nasty woman”.
Filmen är alltså både tråkig och vänstervriden. Så varför ska man bry sig om den? Temat i dinosauriefilmerna är hur stor faran är med att sätta igång stora experiment utan att noga kalkylera konsekvenserna.
Mångkulturalismen skulle kunna ses som en enda stor nöjespark där man kan gå omkring och beskåda, och kanske till och med delta i, världens olika färgglada kulturer. Det skulle bli en enda stor mångkulturfestival med samba, bongotrummor och falafel. Man skulle till och med tjäna pengar på det!
Men nu har vi facit i hand. Hur många ser upp till Sverige på grund av mångkulturalismen och massinvandringen? Hur många turister besöker Rinkeby? Nej, det är fortfarande det typiska och så kallat töntiga svenska saker som turister gillar. På Turistbyrån kan man köpa vykort med Slottet och röda stugor, men inget med Rinkeby torg.
Man hade inte i tillräckligt hög grad räknat med konflikter och utanförskap. När InGen byggde sin park på Isla Nublar hade man i alla fall tagit med i beräkningen att vissa dinosaurier, till exempel Tyrannosaurus Rex, var farliga. Och man hade vidtagit åtgärder. Men när mångkulturalismen klubbades igenom i Sveriges riksdag 1975 var det ingen som ens nämnde radikal islamism. Vi var helt oförberedda.
Mångkulturalismen var egentligen ett ännu mer vansinnigt projekt än en nöjespark för människoätande dinosaurier. Nöjesparken i filmen var inhägnad, isolerad och kontrollerad, medan mångkulturalismen infördes i hela Sverige på en gång. Borde man inte ha prövat på en liten ö först?
I slutet av Jurassic World: Fallen Kingdom har flera dinosaurer räddats från ön och stängts in på den stora herrgården. Men en brand gör att de håller på att kvävas av brandröken. Återigen står man inför dilemmat: ska man rädda dem eller låta dem dö?
Den goda lilla flickan Maisie följer sitt hjärta. Hon trycker på den stora röda knappen och släpper ut monstren i världen. Vad som händer sen spelar ingen roll. Att dinosaurierna kommer att skrämma och äta upp människor och förstöra saker spelar ingen roll. Det viktiga är att det känns bra för Maisie just nu.
Det är en sådan kortsiktig godhetssyn som styrt det svenska etablissemanget i flera decennier. I alla fall när det kommer till invandringspolitiken. Att göra kalkyler, att betänka konsekvenser, är kallt och hjärtlöst. Bara tryck på knappen! Och helst ska man ta en selfie när man trycker och visa upp sin godhet på sociala medier. Sedan att vårt land gradvis förvandlas till Mellanöstern är inget man behöver prata om.
Jag saknar Jeff Goldblum i den här filmen. Han har en karisma som gör alla filmer han är med i lite bättre. I Fallen Kingdom får han bara vara med en minut i början och en i slutet. Men han får äran att spela rollen av matematikern dr Malcolm – den ende som förespråkar åsikten att låta dinosaurierna dö ut en gång till. Det låter kallt. Det låter hjärtlöst. Och visst kommer dinokramarna att gråta. Men det är bättre så.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).