Postapokalyptiskt Danmark utan mångkultur

Postapokalyptiska teveserier om människor – särskilt ungdomar – som försöker överleva i en farlig och främmande miljö har varit populära den senaste tiden. Den kändaste serien av det slaget är nog amerikanska zombie-långköraren The Walking Dead, som sänts i åtta säsonger sedan 2010. En annan omtyckt serie, och ännu inte lika uttjatad, är The 100 om en grupp tonåringar ledda av tjejen Clarke som upplever äventyr och faror i en värld förstörd av kärnvapenkrig.
I Netflix postapokalyptiska The Rain (maj 2018) finner man likheter med både The Walking Dead och The 100 liksom med flera andra liknande serier. Det som gör att The Rain sticker ut i sällskapet är att den är en dansk produktion. Och svenskar kommer säkert att uppskatta att flera scener utspelar sig i södra Sverige och att flera av rollfigurerna talar svenska!
Det första avsnittet var lovande. De två syskonen Simone och Rasmus hämtas av sin far. Jagade av mörka mål tar de sig till en underjordisk bunker. De måste undvika regnet som innehåller ett dödligt virus. Fadern är vetenskapsman och har något med viruset att göra. Han lämnar dem i bunkern där de sitter och väntar i hela sex år. När maten tar slut måste de ta sig ut. Ingenting är sig likt. Regnet har utplånat stora delar av befolkningen i Skandinavien. Och kanske även i resten av världen.
Simone, som spelas av Alba August (dotter till Bille August och Pernilla August), leder sin lillebror Rasmus, och så småningom även en grupp ungdomar. De vill överleva, men även ta reda på reda på orsaken bakom det dödliga regnet och vilken roll den försvunne fadern har i det hela. Med nyfikenhet och stigande spänning får tittaren genom gruppens ögon uppleva Danmark efter katastrofen.
Men efter några avsnitt (det är åtta sammanlagt) börjar besvikelsen konkurrera med dessa känslor då man inser åt vilket håll det ska gå. Filmmakarna lyckas inte leva upp till förväntningarna utan landar i en barnslig historia om ett ondskefullt företag lett av Bondskurkar som strävar efter världsherravälde. Det ska sändas en säsong till, men det är tveksamt om det blir bättre. Inte heller förekommer det så många typiskt skandinaviska inslag. Dock dricker de svenskt brännvin i sjätte avsnittet och Martin, tuffingen i gänget, kommenterar något i stil med: ”Fy fan vad äckligt, hur kan man ha kummin i spriten?”

Klichéerna är många i The Rain, men inte kulturerna. Trots att både Danmark och Sverige idag ser helt annorlunda ut än för några decennier sedan, med stora delar av befolkningen med ursprung i Afrika och Mellanöstern, är alla huvudpersonerna vita ”gammeldanskar”. I Köpenhamn möter tonårshjältarna flockar av människor som förlorat sin mänsklighet – zombier men ändå inte – som är beredda att döda för en bit mat. Men de har alla traditionellt nordiskt utseende. Kanske för att man inte vill skildra icke-vita på detta ofördelaktiga sätt? Kanske hade det lett till beskyllningar om rasism? Enligt Wikipedia så fanns det 170 moskéer i Danmark år 2017. Men vi får alltså inte se några förfallna moskéer eller ”muslimska zombier” som jagar mat bland ruinerna.
Det är tråkigt för det hade onekligen varit intressant att utforska vad som skulle hända med det mångkulturella samhället efter en stor katastrof. Hur hade livet i bunkrarna sett ut? Man kan till exempel tänka på relationerna mellan muslimer och icke-muslimer när det kommer till hur män och kvinnor får interagera, halalmat och krångel med duschar, idrottsutrymmen och bönetider? I det mångkulturella Sverige hade det förmodligen ställts krav om att det skulle sättas upp pilar i bunkrarna som visade riktningen mot Mecka. Och skulle inte de andra i bunkern bli irriterade när de trogna går upp i gryningen för att be? Bönen är inte tyst, dessutom börjar den med ett utrop.
Hade överlevarna delat upp sig i etniska och religiösa gäng som slåss om revir? Hade islamisterna grundat ett eller flera mini-kalifat? Vi vet ju att islamisterna utnyttjade kaoset efter statens kollaps eller försvagning i länder som Somalia, Afghanistan, Libyen och Syrien. Med stor muslimsk befolkning i Europa är ett liknande scenario här inte osannolikt. I stället riktas uppmärksamheten mot en förlegad vänsterfantasi om det ondskefulla storföretaget Apollon lett av medelålders vita män. Den verkliga fruktan som många européer bär på idag, om en katastrof orsakad av jihadister med massförstörelsevapen, verkar vara känslig att ta i.
I zombieserien The Walking Dead har man valt att inte undvika islam. I det första avsnittet av säsong åtta (hösten 2017) får man för första gången möta den muslimske karaktären Siddiq. Vilken bild av islam vill man då förmedla? Avsnittet heter ”Mercy”, det vill säga barmhärtighet, vilket ger en antydan. När andra bråkar vill Siddiq ha fred, alltså ”islam betyder fred”. Han citerar också en vacker vers ur Koranen: ”Min barmhärtighet övervinner min vrede”. Men citat kommer inte från Koranen utan från en hadith, en berättelse om profeten Muhammed. Det är inte så noga med fakta, så länge budskapet är att islam är bra. Siddiq citerar dock även ur en riktig vers i Koranen, 2:215, som handlar om att ge till de resande. Men han citerar förstås inte nästa mindre trevliga vers som handlar om jihad, det heliga kriget.
Men i The Rain hoppar man över de många problem som mångkulturen innebär. Kanske är det bättre med ingen mångkultur alls än med skönmålning som i The Walking Dead? Det är synd att man känner att man måste välja mellan tystnad eller skönmålning och att det tredje alternativet är så sällsynt: att seriöst, uppriktigt och nyanserat skildra den nya verkligheten. Det hade både kunnat bli bra underhållning och lett till välbehövliga diskussioner. Science fiction borde vara den genre där man kunde reflektera kring en framtid med fortsatt mångkultur och islamisering.
I filmen 2012, som kom ut 2009, går världen under i en klimatkatastrof. Man får se hur både det Sixtinska kapellet i Vatikanen och Jesusstatyn i Rio de Janeiro störtar samman. Regissören Roland Emmerich ville också ha med en scen som visar Meckas förödelse, men han blev avrådd. Risken att få en dödsfatwa på sig var för stor. Det är alltså inte bara politisk korrekthet som gör att man antingen ignorerar eller skönmålar islam.
Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Bli månadsgivare på Patreon
Donera via Paypal:

Source