Färre lagar - mer ordning

Vi känner igen det från de amerikanska TV-deckarna, polisens "To serve and protect". Att tjäna och skydda allmänheten.I Sverige tycks det råda en annan ordning. Staten och våldsmonopolet tycks mer intresserade av att "skydda" oss mot oss själva och mindre mot andra. Stora resurser läggs på att bekämpa brott utan offer, som inte borde vara brott över huvud taget. Man får lätt en känsla av att polisen är mer inriktad på att uppfostra folk än av att lösa allvarliga brott. Och av att skydda överheten mot folket.Vi har oerhört många lagar, fler än de flesta vanliga människor kan förhålla sig till. Samtidigt har vi en polis som har urusla siffror vad gäller att utreda verkliga brott. En polis som är byråkratiserad och inte sällan är mer intresserad av politiskt korrekt trams än av att upprätthålla allmän ordning och säkerhet. En polis som är så underbemannad att den allt för ofta blir trängd och måste kompensera detta med en inte sällan kontraproduktiv attityd.Så behöver det inte vara.Jag kan jämföra med egna erfarenheter från andra länder. I Tyskland har folk större frihet att göra som de vill - så länge de inte stör andra eller hotar någon annans säkerhet eller egendom. Hemma i Berlin rycker polisen ut även på små brott, till och med cykelstölder. Och den är så välbemannad att onödigt våld som regel kan undvikas, helt enkelt för att man sänder ut tillräckligt med poliser för att kunna kontrollera potentiellt stökiga situationer.Så skulle det kunna vara även i Sverige. Det är bara en fråga om politisk vilja. Vi har dock (förvisso i god demokratisk ordning) valt en annan och uppenbart sämre väg.Det är bara att inse att politikerna och deras funktionärer inom byråkratin har brutit sin del av "samhällskontraktet" - samtidigt som de kräver att folket skall hålla sin del, som foglig skatteboskap. Det är hög tid att sätta ned foten. Gör om och gör rätt, helt enkelt.Men det kräver att svenska folket väljer rimligare politiska ledare - som sätter allmänintresset före sina privata maktambitioner./HAX(Via brev från Kolmårdenanstalten)