På 80-talet fanns varken internet eller smartphones. När vi inte spelade på Commodore 64 roade vi oss med att läsa och samla på serietidningar. Framför allt Fantomen, men även andra, som till exempel Agent X9. Där publicerades agent- och deckarserier i svart/vitt. Tidningens populäraste serie var den lika snygga som tuffa Modesty Blaise. Men där fanns också den brittiska dagspresserien om äventyraren Garth, som började komma ut 1943.
I Agent X9 nr 2/1990 finns Garth-äventyret ”Slavhandlaren” som utspelar sig någonstans i Nordafrika. Det publicerades första gången som dagsstripp mellan 11 juli 1949 och 26 november 1949 under titeln ”Selim The Slaver”. Skurken är en arabisk slavhandlare vid namn Selim, även kallad den förskräcklige. En brittisk karavan blir överfallen av slavhandlarna som tar två vita kvinnor tillfånga. ”Aha – vita kvinnor! Selim kommer att bli nöjd”, utropar en av rövarna.
Selim den förskräcklige är muslim, en av profeten Muhammeds trogna, och på åtminstone tre sätt liknar han sin profet. 1) Både Selim och Muhammed är slavhandlare, 2) Både Selim och Muhammed plundrar karavaner och 3) Både Selim och Muhammed tycker om vita kvinnor.
I boken The Myth of the Andalusian Paradise (2016) slår den amerikanske forskaren Darío Fernández-Morera slår hål på myten om Andalusien, det islamiska Spanien, som en mångkulturell idyll. Det var snarare ett slavsamhälle där kristna levde under förnedrande förhållanden. Spanien blev efter den islamiska erövringen blev ett centrum för handel med sexslavar. Vissa av flickorna var barn som såldes till harem för att utnyttjas. Men även små pojkar var omtyckta. Sexslavarnas pris berodde på deras ålder och utseende. Vita slavinnor, särskilt blonda, var mest eftertraktade och kostade mest, förklarar Fernández-Morera. De togs från kristna, europeiska områden genom piraträder, och från de kristna delarna av Spanien. Slavhandlarna brukade behandla icke-vita slavar med särskilda krämer för att deras hy skulle bli ljusare så att de kunde ta mer betalt för dem. Och håret blonderades.
Profeten Muhammed köpte en gång en arabisk slav till priset av två svarta slavar. De svarta var alltså värda mindre. Muhammed hade flera svarta slavar som han utnyttjade som bl.a. bärare. Han kallade svarta människor ”russinhuvuden”.
I en berättelse om profeten Muhammed frågade han en av sina följeslagare, Jadd bin Qays: ”Vill du ha de gula döttrarna?” Med detta ord, på arabiska ”Banu al-Asfar” menade han de blonda flickorna i det östromerska riket. Det var Muhammeds sätt att locka honom att ansluta sig till jihad mot de kristna grekerna. Som lön skulle han få sexslavar i detta liv, och om han stupade, 72 jungfrur i paradiset.
Arabiska och muslimska skurkfigurer i film, serier och litteratur avfärdas numera ofta slentrianmässigt som ”islamofobiska stereotyper”. Men när man undersöker saken visar det sig att det inte är så enkelt. Det finns en viss sanning bakom. Den islamiska slavhandeln är något som behöver uppmärksammas mer.
Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)