Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Ett samhälle med frihet,ansvar, respekt, ordning och tillit »»(J)ag börjar ana att tiden kanske är mogen för ett samhälle som bygger på frihet, ansvar och respekt.
Svensk flyktingdebatt befinner sig i något slags feberyra. Där vi bör vara rationella dominerar istället känsloargument. Komplexa skeenden reduceras till svart eller vitt. Ytlig kollektivism gör en konstruktiv och verklighetsförankrad debatt närmast omöjlig. På ena sidan i debatten finns ett förenklat vi-och-dom-tänkande.
Någon påpekade att dagens samhälle är så komplicerat att det blir ohanterligt. Och att det inte finns tillräckligt med smarta och begåvade människor för att hantera saken.Så kan det nog vara. Men grundproblemet är att politiken och staten sköter på tok för mycket, tar på sig uppgifter som andra skulle kunna hantera bättre och lägger sig i folks liv hela tiden. Att sköta allt åt alla är en övermänsklig uppgift.
Se här, ett sammanträffande som kan bli en möjlighet...• Sverige har tagit emot en oproportionerligt stor andel av de asylsökande som kommit till Europa, flest i proportion till invånarantalet i EU.• EU diskuterar sin budget och vill bland annat höja Sveriges medlemsavgift kraftigt.Om det är någon stake i det politiska ledarskapet – då bör Sverige kräva kompensation för att man tagit en större del av "ansvaret" än andra under migrationskrisen, genom en k
Svensk politisk debatt är absurd...Samma krafter som vill ha en omfattande välfärdsstat, som inte ser något problem med bidragsinvandring och som bekymmerslöst är beredda att sätta sprätt på offentliga medel – är som regel de samma som är fientligt inställda till fritt företagande, tillväxt och till enskilda människors skapande och spontana, frivilliga samarbete.Var tror de egentligen att pengarna kommer ifrån?Om de nu vill ha s
Jag har nu i ett drygt halvår tvingats följa tillståndet i landet och världen huvudsakligen via public service och några av de större morgontidningarna. Det kan ligga något i teorierna om parallella universum...Först förkastade postmodernismen den objektiva verkligheten - och själva upplysningen - och deklarerade allas rätt till sin egen sanning. Den öppnade för en kommunikativ singularitet i vilken alla former av rimligt meningsutbyte blev omöjliga.
Sett så här i backspegeln skulle nog de flesta svenskar hålla med om den klassiskt frihetliga åsikten om migration: människor skall ha rätt att bo var de vill – men inte på andras bekostnad. Och som för all frihet går gränsen där man inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.Men vårt land, dess ledare och ytterst väljarna, gjorde ett annat val: att både hålla fast vid det generella välfärdsstaten och att (under en tid) ha i princip öppna gränser. Även om detta var ett dåligt, dum och ologiskt val så var det vad som skedde.
Den svenska demokratin är på inget sätt perfekt. Den skulle behöva betydligt mer konstitutionell stadga. Den har öppnat för politiker och byråkrater att ta sig makt över allt mellan himmel och jord – och att sätta sprätt på andra människors pengar. Till råga på allt förefaller den härskande politiska klassen vara inkompetent vad gäller att sköta statens kärnverksamhet.Men denna demokrati är det bästa som för tillfället står till buds.
Att den politiska och byråkratiska klassen är galen och inkompetent är ett problem i sig.Men i grunden är hela systemet galet. Det respekterar inte individen, hennes frihet och hennes egenart. Enkelt uttryckt: Alla människor är olika – men systemet försöker tvinga alla att vara lika.Det ligger liksom i sakens natur. Om man sätter upp en massa onödiga regler, då begränsar man människors fria val och egenmakt.Låt mig ta ett exempel, i det lilla.
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Sverige och dumskallarnas sammansvärjning »"Vi talar om en härskande klass som inte är kompetent eller insiktsfull nog att kunna hantera all den makt den så girigt samlat på sig. Och vi talar om en i princip omöjlig uppgift.
