Läs min senaste krönika hos Mårtensson:”Transportgate” – en maktapparat på gränsen till sammanbrott"Avgörande den närmaste tiden kommer att bli om regeringen lyckas undvika att ljuga om sådant som går att kontrollera."
Spontant kan man tycka att Riksrevisionen bör granska Transportstyrelsen och dess företrädare mycket noga. För visst kan man misstänka korruption i en så våldsamt misskött upphandling.Men jag tror att detta är en mer svensk historia. Det handlar om högre myndighetschefers inkompetens - som blommat ut utan att en enda sedelbunt bytt ägare. Om politiker vars uppblåsta självbild är på väg att spricka i sömmarna.
I debaklet kring Saudiarabien och FN:s kvinnokommission vrider sig utrikesminister Margot Wallström som en mask på en krok. Ett svenskt ja är inte ett ja, utan inte ett nej. Eller så.Får jag påminna om klippet ovan, från Wallströms tid som EU-kommissionär. När Irland röstade nej till det senaste EU-fördraget – då var ett nej inte ett nej.
Moderaterna vill att Alliansen skall ha ett gemensamt budgetförslag. Men de är inte beredda att driva igenom ett sådant (med stöd av SD) just nu – eftersom det skulle öka risken för att Alliansen drabbas av samma sak (och därför skulle göra en Alliansregering än mer beroende av SD).Som om sossarna skulle bry sig om fair play?
