Idag publicerar Nya Il Convito en artikel av Dan Ahlmark. Förra året publicerade han boken Vakna upp! Dags att dö! – Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten på Realia förlag. I denna artikel förklarar han identitetspolitiken som hemsöker västvärlden.
Framväxten
Efter murens och östblockets fall 1989-91 stod det klart för de allra flesta människor i Väst – även de som inte insett vad många förstått långt tidigare – att den socialistiska ekonomiska modellen inte dög i praktiken. I det opinionsläget fick försvararna av socialismen ett stöd av postmodernistiska tänkare, som gav basen för utveckling av den marxistiska grundmodellen i helt nya riktningar. Grundmodellen är ju, att en grupp pga sin ekonomiska ställning helt orättfärdigt förtrycker en annan samhällsgrupp. Kapitalisterna och borgarklassen förtrycker majoriteten, som är arbetare – arbetarna är offer och kapitalisterna förtryckare. Det leder till revolution och arbetarna/samhället övertar produktionsmedlen och ansvaret för ekonomin, som istället planeras av samhället dvs staten. Därefter utvecklas allt väl för folkmajoriteten (en utopi). Men också den marxistiska teorin om utvecklingen fram till revolutionen var enbart en teori och vilade aldrig på någon konkret verklighet. Teorin beskrev inte alls samhället och dess förändring på ett korrekt sätt. Den håller inte i praktiken och är helt enkelt fel.
Vad fortfarande trosvissa marxister med inspiration och stöd av postmodernister då tog fram var en utveckling av grundmodellen, så att man kunde börja använda den på många icke-ekonomiska områden. Grundmodellen är ju fundamentalt en mot ekonomin orienterad offer-förtryckarmodell (till vilken är kopplad en samhällsutopi). En del av den nya utvecklingen innebar då (vid sidan av inslag som relativism, subjektivism och förnekande av sunt förnuft och logik), att där man i dagsläget finner ett område eller en situation, i vilken (1) människor har rätt olika åsikter i en viktig samhällsfråga, och (2) det gäller ett område, som många berörs av, man betecknar den ena parten i frågan som den svagare och den andra som starkare. Och man konstruerar en särskild offer-förtryckarmodell just för det området, enligt vilken de starkare – förtryckarna – i olika avseenden påstås hålla nere, utnyttja och skada den svaga parten dvs offren. Den starkare skadar den svagare, och förtryckaren får därigenom en stor skuld till offret. Det är då själv-fallet kritiskt, att berörda personer kan övertygas om, att de verkligen är förtryckta: att de har en identitet som offer. Detta är grunden för IDENTITETSPOLITIK – en ansats, som kan tillämpas på många områden.
Kulturmarxism (KM) och identitetspolitik (ID)
Upphovsmännen och alla, som utnyttjar detta politiska tänkande och denna ansats, kan kallas för kulturmarxister (km=personer). Kulturmarxism (KM= ideologin) omfattar i sig ett mycket bredare spektrum av idéer än ren identitetspolitik (ID) såsom en djup misstro mot förnuft, logik, vetenskaplig metodik och empiri; tro på kollektivism och anti-individualism; fientlighet mot kapitalism och fria marknader osv. Tillämpare av ID präglas vanligen av flera (eller många) av KM:s övriga synsätt, så beteckningen km är i flera avseenden lämplig. De aktivt och praktiskt orienterade km inriktar sig då på områden, där de vet eller tror fientlighet lätt kan upp-komma mellan människor. Typiska situationer, där stora motsättningar kan konstrueras, gäller t ex frågor om kön, ras, religion eller någon av dagens stora konfliktfrågor såsom invandring. Så det gäller att ställa kvinnor mot män, homosexuella mot heterosexuella, transsexuella mot heterosexuella, vita mot svarta, vita mot alla med annan hudfärg, muslimer mot kristna, muslimer mot alla icke-muslimer, landets invånare mot potentiella eller verkliga invandrare osv. Konfliktsituationer kan i vissa fall kombineras, så fler stridsfrågor uppkommer mellan grupperna.
Man påstår då, att det i varje sådan situation finns en grundläggande motsättning eller konflikt mellan aktuella grupper, som inte bara är en (eller flera) av livets naturliga stora eller små intresse-motsättningar mellan människor. Individer befinner sig ju i olika livssituationer eller har skilda uppfattningar, värderingar och mål. Det gäller alltså åsiktsskillnader, som kan ha tusen olika orsaker. Istället försöker km göra naturliga intressemotsättningar till permanenta grundläggande klyftor i samhället, vilka genom politisk aktivism kan förorsaka växande motsättningar och hätskhet mellan parterna. Därefter kommer konflikter och allt större fiendskap och så småningom– i bästa fall (för km) – kommer kanske hat spira upp mellan människor. Så man tar en företeelse, som från några per-spektiv kan ses som ett problem, presenterar sin radikala analys av den och spårar snart ur ytterligare med alltmera extrema tolkningar. Sedan utvecklar man på den basen ytterst radikala ansatser och policyförslag.
Men karaktären av dessa förslag avslöjar vanligen en underliggande, ej deklarerad, men drivande agenda. Den kan t ex vara ett allmänt manshat, antivit rasism, tro på kommunistisk ideologi, synen att väst orsakat alla världens konflikter sedan 1400-talet o dyl. Förslagen, som läggs fram, kan gälla offentliga åtgärder t ex påverkan (indoktrinering) i många former av medborgarna; nya lagar innehållande sanktioner; kanske en ny myndighet med anställda, som bevakar och styr offentliga aktiviteter på området osv.
Grupptillhörigheten är fundamental enligt modellen, eftersom den sägs skapa personernas väsentliga identitet. Det spelar då ingen roll hur du är som individ. Det spelar ingen roll om något gällande ett område är rätt eller fel, sanning eller lögn, gott eller ont. Det är ointressant. Det enda viktiga är: vi eller de dvs vilken grupp tillhör du? Fråga om rättvisa är bara en fråga om vem du är (vilken identitet=grupptillhörighet du har), inte vad du gjort. Alla den västerländska civilisationens begrepp, analysinstrument, nyanseringar samt värderingar är raserade och neutraliserade enligt denna åskådning. Istället domineras diskussionen av primitiva synsätt och definitioner. Men de flesta, som blivit anhängare av en speciell ID, är naturligtvis inte km utan är bara förförda dvs är i Lenins mening ”nyttiga idioter”.
Kulturmarxister (km) är alltså inte vanliga meningsmotståndare med sådanas beteenden och bevekelsegrunder. Vid diskussioner etc vill de sällan argumentera, hitta gemensamma ståndpunkter, finna möjliga kompromisser o dyl, utan de vill bara få igenom sina teser. Meningsfull debatt fungerar inte längre med dem. Km ser bara offentliga debatter som ett sätt att slå ned motståndare med vilket argument som helst utan att bry sig om sanningen. De är rena ideologer med ett huvudmål: att erövra makten – och det sker genom att skapa fiendskap mellan olika grupper. Först måste man naturligtvis bereda förutsättningarna att ta över makten, och det gör man genom att skapa missämja och hätskhet, därefter fiendskap och konflikter (ju djupare desto bättre) och i bästa fall avgrundsdjup antipati mellan de berörda människorna i samhället.
Men tillämpningar av marxism-leninismen var alltid katastrofala för ekonomin (Venezuela är bara senaste exemplet). Det finns tyvärr inga skäl att tro, att tillämpningar på andra områden av samma principiella modell, är mindre felaktiga eller skadliga. De kulturmarxistiska samhällsfantasierna är en primitiv och mycket farlig samling idéer, som anknyter till verkligheten men sedan grovt förfalskar den. Och just den förfalskningen kan skapa en destruktiv kraft att skada ett samhälle, ifall den påstått drabbade gruppen är stor och delvis mottaglig för demagogi.
Det sker genom att identitetspolitiken försvagar den naturliga samhörigheten mellan medborgarna i ett land genom den ökade misstron, oviljan eller t o m uppkomsten av fientlighet och di-rekta konflikter mellan människor. Om t o m hat kan skapas, är det en framgång för km, för dessa känslor skapar de trognaste anhängarna. KM, som är grunden för identitetspolitiken, är en poli-tisk kraft, som kan slita sönder och förstöra mindre eller större sociala samhörigheter, och i sista hand ett samhälle eller ett land. Särskilt farliga är dess ansatser i ett mångkulturellt samhälle.
Effekter i väst
KM fick ett snabbt genomslag i många statsvälfärdsstater genom att ekonomiska frågor och klassisk socialism inte längre – som följd av östblockets sammanbrott – gavs någon prioritet i denna version av socialistisk ideologi. Socialdemokratiska partier har alltid skilt sig från kommunismen genom sin respekt för demokrati, många mänskliga rättigheter och idén om blandekonomi. Men en icke-totalitär socialistisk ideologi och tron på att det offentliga bättre driver verksamhet i så många avseenden, var fortfarande viktiga för dessa partier till vänster. Den marxistiska – icke-leninistiska – grundideologin spelar alltjämt en betydande roll i deras samhällssyn. Men östblockets fall visade på ett fundamentalt fel i grundtanken om, att politiskt styrd verksamhet är bättre än marknadslösningar. Så man fick ett ideologiskt tomrum.
Detta tomrum kunde nu fyllas med metoderna Identitetspolitik stödd av Politisk Korrekthet. Socialdemokratin är sedan över ett århundrade van vid metodiken att marxistiskt hetsa mot motståndarna (arbetare mot borgare/ kapitalister). Samma metodik kan nu användas men med nya ord och argument (och självfallet utan att glömma ekonomiska aspekter).
Även delvis borgerliga partier som Miljöpartiet influerades av synsättet. Nya partier som Feministiskt Initiativ tillkom, typiskt nog i Sverige grundat och lett av en f d kommunistledare. Grundarna såg just i könsfrågan en stor potential för en aggressiv identitetspolitik. Så småningom kommer sannolikt ett muslimskt eller islamistiskt parti att etableras, vilket drivs av gudstro istället för marxism. ID-metodiken kan dock användas, och många områden blir nog aktuella i dess ansatser: religion, ras, invandrarstatus, kultur (arabisk mot svensk). Det blir en giftig häxbrygd i den svenska StatsVälfärdsStaten. Media – där i Sverige en väsentlig del av journalistkåren var vänstervriden redan före murens fall – samt vänstern i Europa och Nordamerika föll lätt för dessa nya ansatser av marxism. Och även borgerliga partier influerades.
Framtiden
Kulturmarxisternas mål är att nå makten i samhället. KM som sammanhållande ideologi med många versioner av identitetspolitik är såsom en samhällets Alien. Om man motar den på ett område, kommer den tillbaka på ett annat. Dess budskap och nedsmittning av människors medvetande orsakar ideologiska konsekvenser liknande de nykläckta aliens, som i den första Alien-filmen (1978) bröt igenom den av organismen invaderade människans bröstkorg. km:s slutliga mål är att genom seger på många områden för ID avsluta det stora västerländska experimentet med fria människor i ett fritt samhälle. Istället ska ett socialistiskt samhälle inrättas, där man efter maktövertagandet kan tvinga alla medborgare att acceptera – förutom olika identitetspolitiska policies – också den bakomliggande och sammanhållande ideologin. Då kommer även den ekonomiska marxismen tillbaka, eftersom det systemet är det bästa för att kontrollera och exploatera människor.
Att dessa ideologer ska kunna samexistera en lång tid med frihetsvänner är svårt att tro, för de förra respekterar inte alls individers rättigheter. Deras mål är att ta makten och bestämma över människors värderingar och aktiviteter. Vårt mål som frihetsälskande svenskar måste därför vara att konsekvent eliminera kultur-marxisterna från alla bestämmande och policybeslutande organ i samhället. Med glädje ska vi se dem återgå till den privata sfären.
Dan Ahlmark, ekonomie licentiat på Handelshögskolan i Stockholm, samt jur.- och fil. kand. examina vid Stockholms Universitet. Läs även en tidigare essä av Ahlmark här på bloggen: ”Huvudskälet till den svenska massinvandringen” (15/1 2018)
Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock)
Bli månadsgivare på Patreon
Donera via Paypal:
Source