I ett nytt avsnitt av podden Tankar från framtiden (inspelat 13/8) pratar jag med författaren Jeremiah Karlsson. Jag har läst hans roman Protestanten, som kom ut 2017 på 500-årsjubileet av reformationen.
Romanens huvudperson är präst och föreståndare på ett studenthem i Lund. Han är en outsider både i samhället och i kyrkan, själv kallar han sig ”mörkerman”:
”Jag är en smutsig själ, en mörkerman.”
På bokens omslag finns en illustration av Gustave Doré: ”Simsons död”. Efter att filistéerna upptäckt att Simsons styrka satt i hans långa hår, klippte de av det. När han hade blivit svag stack de ut hans ögon och låste in honom i en håla.
Filistéerna ordnade sedan en fest för guden Dagon. För att roa sig tog de fram Simson. Men hans hår hade då växt ut och han hade återfått sin styrka. Simson störtade de båda mittenpelare som huset vilade på. Huset rasade och dödade Simson och de tre tusen festande filistéerna.
Vad har den bibliska berättelsen om Simson med prästen i Lund att göra? Det får man fundera på när man läser Karlssons roman. Vi berör också sambandet i podden.
Prästen Simson plågas av kärlekslöshet till sig själv och sina medmänniskor. Äktenskapet fungerar inte. Han känner sig inte hemma i vår tid. Så här inleds romanen:
”En gång var jag älskad. Det var längesen nu, men den tiden har lämnat eviga spår i mig. Numera tillhör jag en svunnen tid, vilket förklarar många av mina plågor.”
Romanen är skriven i en stil som påminner om ”new sincerity” eller ”nyuppriktighet”. Om postmodernismen präglades av ironi och distans, så väjer inte ”new sincerity” eller ”post-postmodernismen” för sentimentalismen. Det är naket.
Om man vill veta mer om författaren Jeremiah Karlsson och ta reda på hur man får tag i boken så kan man besöka hans blogg här. Man kan också lyssna till två tidigare poddar som vi gjort här och här
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).
Source