Erik den helige har haft stor betydelse genom historien som nationell symbol. Hans såg som idealkungen, en rättvis kung, rex iustus. Sveriges första rikssigill från 1436 har en graverad bild som föreställer Erik.
Helgonet är klädd som en riddare från 1400-talets början med krönt hjälm och pansarrustning över en brynjedräkt. Till vänster om S:t Erik finns en sköld med det svenska riksvapnet, tre kronor, som helgonet håller i sin ena hand. I den andra handen håller S:t Erik en vimpelliknade fana, ”Sankt Eriks banér”, som fladdrar bakom hans huvud.
År 1436 hade Engelbrekts svenska uppror mot unionskungen lyckats. Erik av Pommern var avsatt och riksrådet styr landet.
Den latinska texten lyder: Sigillum regni Svecie. Sanctus ericus svecorum gothorum rex.
Översatt till svenska: ”Sveriges rikes sigill. Den helige Erik, svears och götars konung.”
För mig är Erik den helige speciell bland annat eftersom han ska ha dött martyrdöden i min hemstad Uppsala den 18 maj 1160. Hans reliker förvaras i Domkyrkan. Jag tycker att den 18 maj skulle återupplivas som festdag.
På 1100-talet stred två ätter om makten i Sverige: sverkarna och erikarna. I Carl Hallendorffs Vårt folks historia (1902) kommenteras maktkampen så här:
”Emellertid bibehöllo Erikarne ett starkt anhang, och de stärktes därigenom, att deras stamfader Erik Jedvardsson började betraktas som en nationell martyrkonung, emedan han tillfångatagits i kampen mot en dansk inkräktare och af denne blivit dräpt. Folket talade allmänt om ’Sankt Erik konung’ och trodde på järtecken, som skett vid hans graf, fast icke någonsin ville gifva honom plats bland de kanoniserade helgonen. Erik Jedvardssons sonson Erik Knutsson försonade sig fullkomligt med kyrkan genom att mottaga den kyrkliga konungakröningen. Denna akt, som ej tidigare omtalas i Sveriges historia, innebar, att han genom kyrklig smörjelse och invigning vann en religiös legitimation för sitt kungadöme till stöd för sin omstridda världsliga rätt.”
Hallendorff berättar också hur svenskarna under Engelbrekts uppror åberopade kung Erik som en idealkung, en symbol för ett rättvist styre som man ställde mot Erik av Pommerns vanstyre:
”Allmogen kräfde högljudt, att man skulle återföra tillståndet under ’Sankt Erik konungs tid’, då man hade infödd konung och inhemska lagar samt ’inga skatter eller pålagor’. Därför fördrefvos allestädes de främmande fogdarne, och deras borgar förstördes, därest man blef herre öfver dem.”
Med uttrycket ”Sankt Erik konungs tid” syftade svenskarna alltså på en slags sagotid, ”den goda tiden”, då kungen var rättvis, skörden god och folket lyckligt och mätt.
Enligt legenden ska den svenska flaggan, ett gyllne kors mot en blå bakgrund ha sitt ursprung i en syn som kung Erik hade under sitt korståg i Finland: han såg ett gyllne kors i himlen. I en dikt av Bertil Malmberg skildras det så här:
Ser du korsets riddarfana –
en gång i en syn lät Herren
Eriks öga skåda den –
och han tog den till sitt tecken
och den lyste på hans bana,
ofta blodig, aldrig rövad,
framför segervana män.
I slaget vid Brunkeberg den 10 oktober 1471 uppenbarade sig ett brinnande svärd i skyn. Det var Eriks svärd. Svenskarna fick mod och vann.