Här kan man verkligen tala om två världar. Å ena sidan en medeltida, gotisk kyrka, bland det mest franska man kan tänka sig, å andra sidan ett typiskt ”Rinkebytorg”.
Inuti kyrkan rör sig turisterna, mest fransmän och andra européer, men också en del kineser och japaner. Där ute ser man mest folk med bakgrund i arabvärlden och Afrika. Många kvinnor är täckta med sjalar. Män i kaftaner sitter på kebabhaken och kaféerna och pratar arabiska. Mellan de två världarna, mellan kyrkan och ”utanförskapet” står tungt beväpnade soldater med på vakt. De som besöker kyrkan får sina väskor genomsökta. Undantagstillståndet gäller fortfarande.
Här var det många skolklasser som vägrade att hålla en tyst minut för offren efter attacken mot tidningen Charlie Hebdo den 7 januari 2015. Redaktionen massakrerades av jihadister eftersom man publicerat teckningar av profeten Muhammed.
Abdelhamid Abaoud, han som planerade attacken i Paris den 13 november 2015, kom från Saint Denis. Polis och militär stormade huset 8 rue du Corbillon där han förskansat sig morgonen den 18 november. Han och två kumpaner dödades. En av dem dog när han utlöste sin självmordsbomb.
Klosterkyrkan Saint Denis, Basilique de Saint-Denis, är märkvärdig eftersom det var här som de franska kungarna begravdes. Liken finns dock inte kvar, bara gravvårdarna. En gravvård föreställer Karl Martell, han som slog tillbaka den islamiska armén vid Poitiers år 732. Han var inte kung, men är avbildad med krona och spira. Det han gjorde var stort, kungligt.
Om Karl Martell hade förlorat hade den islamiska armén kunnat fortsätta sin framryckning. Och efter den hade andra kommit. Om Frankrike hade blivit islamiskt hade den franska filosofin, den franska litteraturen, den franska vetenskapen, aldrig uppstått. För i islamvärlden hände inte mycket. När Napoleon landsteg i Egypten 1792 fann han en medeltida värld. Där fanns slavmarknader, kvinnorna var inlåsta i harem, folk var nersjunkna i vidskepelse och okunnighet.
Jag undrar vad Karl Martell skulle känna om han kunde se vad som hände omkring honom. Att området runt kyrkan där hans bild finns nu är islamiskt. Hans seger omintetgjord. Saint Denis och andra liknande områden i Frankrike, och i hela Europa, har islamiserats utan strid. Det har skett gradvis genom kombinationen av massinvandring och ett svagt europeiskt självförtroende. Medan muslimer tror på något och tar för sig, vet inte européerna vilka de är.
Med den franske islamologen Gilles Kepel ord har Saint Denis gått från att vara ”kungarnas stad” till att bli ”Frankrikes Mecka”.
Jag går in på ett kebabhak, hälsar med Assalam alaikum och beställer något. Jag hankar mig fram på engelska. Av min hälsning tar de för givet att jag är muslim. Jag berättar att jag kommer från Sverige. Det är bara män här, inga kvinnor. Jag tar upp terrorattackerna. De verkar inte gilla attackerna. De säger att de gett islam ett dåligt rykte.
”Men”, säger mannen i kassan, ”Frankrike stödjer Israel. Israel är terrorister, man förstår varför muslimer vill slå mot Frankrike. Om Frankrike inte vill ha blod på sina gator måste det sluta stödja Israel.”
En annan man, vid ett av borden, fyller i: ”USA bombar våra länder. Tror det att ingen ska slå tillbaka? Tror dom att muslimer inte är värda något?”
Mannen i kassan: ”Låt muslimerna ha islam. Dom vill ha islam, låt dom! Väst säger att dom vill ha demokrati. Okej, vi vill ha islam. Varför får vi inte?”
Jag: ”Så du menar att Islamiska staten vill ha islam?”
Mannen i kassan: ”Ja, men på fel sätt. Dom är för extrema. Dom dödar muslimer.”
Mannen vid bordet: ”Daesh [IS] är inte muslimer. Det är judar som skapat Daesh.”
Jag: ”Judar?”
Mannen vid bordet: ”Ja, för att förstöra islams rykte. Dom vill inte att islam ska bli starkt. Dom är rädda. Dom gjorde samma mot Muhammed.”
Jag: ”Varför vill de inte att islam ska bli starkt?”
Mannen vid bordet: ”För om islam blir starkt – inget mer Israel.”
Mannen i kassan menade att Islamiska Staten inte är islamisk eftersom den dödar muslimer. Men det gjorde Muhammed också! I Koranen uppmanas det till jihad, heligt krig, mot så kallade ”hycklare”, det vill säga de man uppfattar som falska muslimer. Men det är förstås bekvämare att skylla på judarna i stället för att erkänna att det finns problematiska saker i den egna religionen.
Jag berättar att jag just varit i klosterkyrkan och tittat. Jag är ju turist.
Mannen i kassan: ”Vad gör du där? Det är inte bra.”
Jag: ”Varför är det inte bra?”
Mannen i kassan: ”Dom ber till gravar där, inte till Allah.”
Jag: ”Vad ska man göra med gravarna?”
Mannen i kassan ler hånfullt: ”Jag vet inte, köra över dem med bulldozer?”
Mannen vid bordet skrattar.
Mannen i kassan: ”När det bara är muslimer här kommer det bli moské. Då kastar vi ut gravarna. Man får inte ha gravar i en moské. Kanske fransmännen kan ha dom på museum? Det finns kyrkor som blivit moskéer. Varför inte? Fransmännen bryr sig inte om kyrkor. Dom tror inte. Vi är många, vi behöver en stor moské.”
Jag: ”Man kan man inte ha kvar kyrkan för turisternas skull? Det ger inkomster.”
Mannen vid bordet: ”Vi vill inte ha deras pengar. Allah kommer att ge mer. Pengar för att gå och se gravar, det är smutsiga pengar!”
Mannen i kassan: ”Egypten har många turister, men dom har inga pengar. Varför? Allah förbannar dom för att dom tar in alkohol och horor.”
Efter att ha ätit min mat och druckit en kopp kaffe ger mig ut på en promenad i den stora parken nära kyrkan – Parc de la Légion d’honneur. Här hittar jag några äldre fransmän. En äldre dam sitter på en bänk och ser vemodig ut. Jag hälsar på henne. Hon är mycket dålig på engelska. Jag frågar om hon är fransyska. ”Ja”, svarar damen.
Jag: ”Det finns inte många fransmän i Saint Denis.”
Damen: ”Dom flyttar. För mycket kriminalitet.”
Jag: ”Vilken kriminalitet?”
Damen: ”Allt. Dom våldtar flickorna. Flickorna kan inte gå ut.”
Jag: ”Franska flickor?”
Damen: ”Ja, franska flickor. Muslimerna våldtar dom.”
Jag: ”Men alla muslimer gör inte så. Det finns bra människor.”
Damen: ”Det är för många våldtäkter. Man kan inte bo här om man är fransk. Jag är gammal och jag har inga pengar. Jag kan inte flytta.”
Jag: ”Kommer det finnas fransmän här om tio år?”
Damen: ”Nej, inga fransmän. Araberna och afrikanerna får många barn. Och franska barn är rädda för dom. Dom rånar och slår dom.”
När jag går runt i Saint Denis ser jag att man ser stora barnfamiljer. Kvinnor med fyra, fem eller till och med sex barn. Och det är kvinnor med sjalar, som ser arabiska och afrikanska ut. När man ser det är det lätt att tänka att islam är framtiden, medan europeisk kultur träder tillbaka. Man kan känna sorg, vissa kanske känner glädje, men det är ett faktum att Saint Denis, en stad med sådan betydelse i fransk historia, inte längre är fransk utan islamisk. Och det har gått fort, bara trettio år. Hur kommer det att se ut om ytterligare trettio år? Kommer kebabförsäljaren att få rätt, kommer klosterkyrkan att ha blivit moské?
Även i Sverige blir kyrkor ombyggda till moskéer. Till exempel var Al-Rashideen-moskén i Gävle, numera känd som ett center för militant salafism, tidigare en kyrka. Moskéns imam, Abo Raad, har uttryckt stöd för Islamiska Staten. Läs mer här
Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Bli månadsgivare på Patreon
Donera via Paypal:
Source