Sångsällskapet Orphei Drängar, OD, är en känd upsaliensisk manskör. Gluntens Drängar, GD, är en okänd upsaliensisk manskör. Frågan är om GD kan kallas kör. Vi är två glada amatörer, vissa skulle kalla oss klåpare. Men det vi inte har i talang, tar vi igen i glädje. Medan OD stämmer sina strängar och knäpper till Apollos pris, sjunger vi Gluntens pris. Den Evige Studenten. OD är apolloniskt, det är konstfärdigt framförda sånger. GD däremot är dionysiskt, det är yvigt och skråligt. Kanske blir vi bättre med tiden? Kanske inte. Det gör detsamma. Vi är alla Zeus söner. Både de äkta och de oäkta!
Michaël Lehman, alias Charles Keatington
An old-fashioned dandy and a devoted Britannophile, who prefers timelessness, style, and class before trends, fashion, and modernity. Conservative in both mind and manners. Does not share the set of »Swedish values».
A free spirit in a profoundly sick society; a Bohemian in the eternally destroyed Klara; a vigilante in the name of the Truth and the Light; a dandy of the Brideshead set around Lord Sebastian and Mr. Ryder.
An incorruptible admirer of Baroness Thatcher and of stars, that do not give a damn; an explorer of his own path both forwards and backwards; a passionate singer of the Black Ballads of life and of the both tragic and cheerful epistles of the watchmaker without watch, workshop, and condition; a troublesome stranger in both time and space.
Member of The Town Crier’s Club
Besök Michaël Lehmans blogg The Daily Cavalier
Mohamed Omar, numera Eddie Råbock, alias ANTIKALIFEN
När jag växte upp på 80-talet fanns det varken internet eller smartphones. Serietidningar var stort och vi fantiserade om att bli superhjältar. Serietidningarna förmedlade också värderingar – demokratin måste försvaras mot onda galningar som vill ta över världen. Det var när Abu Bakr al-Baghdadi i Irak, Usama bin Ladins efterträdare i positionen som ärketerroristen nummer ett, utropade sig till Kalifen i bestämd form singularis, som jag bestämde mig för att bli Antikalifen. En ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten, men som inte har erkänts av Rom.
En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Men jag har inga vapen och inga superkrafter och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Så egentligen har jag nog inte blivit någon riktig superhjälte utan fortsätter bara att fantisera och dagdrömma!
Antikalifatets säte har jag förlagt till Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. I den lägenhet han kallar sitt palats händer det att Antikalifen sätter på sig sin finaste fez och sin finaste kostym, tittar sig i spegeln och säger: ”Spegel, spegel på väggen där! Säg mig vem som fagrast i antikalifatet är!” Han får alltid svaret: ”Du, o högvärdige antikalif!” Och när han står där och beundrar sig själv tänker han att han skulle passa väldigt bra som en orientalistisk stereotyp i någon av de pulptidskrifter eller serietidningar han gillar. Ser han inte lite grand ut som Mandrake, fast med fez istället för hög hatt?
Uppsala lämpar sig också utmärkt som säte för Antikalifen av en annan anledning: staden är spexens Mecka. Ett av de äldsta spexen uppfördes första gången den 30 november 1865 vid Södermanlands-Nerikas nation och hette Mohrens sista suck. Handlingen försiggår i närheten av Granada i det moriska Spanien, på 1400-talet får man tänka sig. Antikalifen skulle inte bara göra sig som seriefigur utan även som rollfigur i ett orientalistiskt Uppsalaspex!
Gillar du vad jag gör? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Du kan även köpa min bok ANTIKALIFEN: BORT OCH HEM IGEN för 200 kr. Ange till vilken adress boken/böckerna ska skickas.