Risky Business är en dramakomedi skriven och regisserad av Paul Brickman. Filmen påminner ibland om high school-sexkomedin men håller en betydligt högre nivå än de fånigaste filmerna inom genren. Det här är en av Tom Cruise första filmer och början på hans ställning som en av Hollywoods mest lysande stjärnor – redan nu visar han att han är en bra skådespelare. Även Rebecca De Mornay gör en fin prestation som den prostituerade tjejen Lana.
Filmen handlar om den 17-årige high school-killen Joel Goodson (spelad av en 20-årig Tom Cruise) som lämnas ensam hemma när hans föräldrar reser bort. Joel bor i den välbärgade villaförorten Highland Park utanför Chicago i Illinois. Han dagdrömmer om bilar och brudar och när föräldrarna är borta passar han på att förverkliga sina fantasier. Han dricker pappas whiskey (Chivas Regal) och kör pappas fina Porsche. Joels kompis beställer hem en prostituerad vid namn Jackie, men när hon kommer är inte Joel nöjd. Hon visar sig vara en hen: Jackie är en svart transa.
Jackie är för övrigt filmens enda svarta rollfigur.
Det behöver inte sägas, Jackie förstår att Joel är missnöjd – och också varför: “I want you to call Lana. It’s what you want. It’s what every white boy off the lake wants”.
Rasism? Transofobi?
Transan Jackie:
Det är Lana alla vita pojkar runt sjön, det vill säga Lake Michigan, vill ha. Det vet den svarta transan Jackie. Filmens titel var faktiskt från början White Boys Off the Lake. Highland Park var när filmen spelades in ett homogent vitt område – och är det fortfarande idag. Manusförfattaren Paul Brickman, född 1949 i Chicago, växte själv upp där och tog studenten på Highland Park High School, samma skola som Joel går på.
Flera andra berömda filmer är inspelade i Highland Park, till exempel Ferris Bueller’s Day Off från 1986 som också handlar om en busig high school-kille. Den är skriven och regisserad av John Hughes som också skapade de mest ikoniska tonårsfilmerna från 80-talet som Pretty in Pink, Sixteen Candles och Breakfast Club. Han skrev även manus till julkomedin Home Alone från 1990 som handlar om en åttaårig pojke som måste skydda sitt hem från ett par inbrottstjuvar när föräldrarna är borta. Home Alone utspelas i Highland Park, liksom tonårskomedin Weird Science, också skriven av Hughes, om två nördar som hackar sig in i Pentagons superdator och lyckas framställa sin drömkvinna…
Joel följer Jackies råd och ringer Lana, tjejen som alltså alla vita pojkar vill ha. Och han blir inte besviken när hon kommer. Lana visar sig dock vara en smart och manipulativ affärskvinna – och det hela slutar med hon får Joel att öppna en bordell i sitt hem och bjuda in sina high school-kompisar som kunder. Joel blir hallick, tjänar massor av pengar och känner sig som en vinnare. Han sätter på sig en kavaj och ett par coola Ray Ban-solglasögon. Vissa kritiker menar att filmen är en satir över yuppie-mentaliteten.
Så här umgås Joel och hans polare: spela poker och röka cigarr:
Highland Park är som sagt ett nästan helvitt, välbärgat villaområde som ofta använts som kuliss i filmer om bortskämda tonåringar. Föga förvånande så är nativiteten låg och medelåldern hög i området. I filmen så är Joel enda barnet. Området är ett fäste för Demokraterna och i valet 2008 röstade en överväldigande majoritet för Obama.
Vi är bekanta med samma fenomen i hela västvärlden: en rik elit säger sig tro på öppna gränser och mångkultur samtidigt som de själva lever i helvita områden på tryggt avstånd från konsekvenserna av den politik de röstar fram.
I områden som Highland Park sitter man i sina trygga villor fnyser åt “deplorables”, alltså de mindre fina vita amerikanerna som röstar på Trump. För people of color kan man ju inte fnysa åt eller kalla som “deplorables”. Hur fattiga, inskränkta och rasistiska de än må vara.