Marvel Comics grundare Stan Lee dog 95 år gammal den 12 november i år. Han skapade några av våra mest älskade superhjältar som Fantastiska fyran, Hulken, Iron Man och Captain America. En av mina favoriter är Peter Parker, alias Spindelmannen. Det var lätt att identifiera sig med honom. Han var en vanlig kille med vanliga problem som bodde hos sin faster i en vanlig lägenhet. Lees superhjältar var mänskliga. Dessutom gillade Peter Parker att läsa böcker. Första gången vi möter honom, alltså på den absolut första sidan i serietidningen Amazing Fantasy nummer 15 i augusti 1962, står han och håller i två böcker. De tuffa och sportiga grabbarna vill inte vara med honom – han är ju en ”bokmal”.
Samtliga medier har uppmärksammat Stan Lees död med stora artiklar om hans betydelse för populärkulturen. Kändisar har fått berätta om hur hans superhjältar glatt, tröstat och underhållit dem. Men Lee skapade inte bara hjältar, han skapade skurkar också. Och vissa figurer som befinner sig i gråzonen någonstans däremellan – som tidningsmannen J. Jonah Jameson som gjorde entré i The Amazing Spider-Man i mars 1963. Hans tidning The Daily Bugle var en symbol för fake news långt innan Donald Trump gjorde uttrycket inne.
Den koleriske, lättstötte och egenkäre J. Jonah Jameson skulle kunna ses som en personifikation av mediemakten. Den makt som granskar, men själv avskyr att bli granskad. I Sverige har det förekommit att journalister gjort oanmälda hembesök hos ”hatare” och tryckt upp kameror i deras ansikten. Syftet förefaller att vara att skrämma människor till tystnad. Många upplever att mediernas agerande har en politisk agenda.
Spindelmannen är ständigt utsatt för mediernas drev. Allt han gör förvrängs, så att han, hjälten framstår som skurk. När han räddat en hel stad från undergång skriver The Daily Bugle dagen efter om Spindelmannen ”The Menace”. Svart blir vitt, vitt blir svart.
I ett Spindelmannen-äventyr som jag har hemma, första gången publicerat i Web of Spider-Man i april 1986*, gör superhjälten i stället besök hos J. Jonah Jameson. Makten får smaka sin egen medicin. Men den är mildare, för han besöker honom på kontoret, inte i hemmet. Jag har scannat fyra sidor.
Superhjältarna är ju vigilantes, på svenska kanske man säger medborgargardister. Det är vanliga medborgare (men med ovanliga krafter) som tar lagen i egna händer för att skipa rättvisa när staten sviker. Och det är väl något sådant som Spindelmannen gör här.
Superhjälte-berättelserna handlar till stor del om de maktlösas dröm om att kunna slå tillbaka. När polisen inte förmår bura in buset, då kommer Spindelmannen och spöar upp dem. När media behandlar vanliga svenssons illa, finns inte mycket de kan göra. De får sina rykten förstörda. De förlorar sina jobb. Familjer splittras. Peter Parker kan inget göra när The Daily Bugle drevar, men hans alter-ego Spindelmannen kan.
I sin skräckinjagande svarta dräkt krossar Spindelmannen fönstret och svingar sig in på redaktionen hos fake news-chefen J. Jonah Jameson. Jag kan tänka mig att människor som utsatts för journalistiska hembesök i sina mörkaste stunder drömt om att göra något liknande.
Jameson: ”Jag har aldrig hittat på någonting! Jag bedömer fakta som alla journalister.”
Spindelmannen: ”Skitsnack! Du har övertygat dom om att jag är farlig!”
I slutet av den första Spindelmannen-storyn från 1962 säger berättarrösten att ”av stor makt följer stort ansvar”. Orden har blivit ett Spindelmannen-motto. När Peter Parker först upptäcker sina krafter vet han inte vad han ska göra av dem. Han prövar att använda dem för egen vinning. Men sedan inser han att hans krafter gör honom ansvarig. Om han underlåter att stoppa ondska, fastän han har kraften att göra det, är han medskyldig.
Orden är numera förknippade med Spindelmannen, men är snarast att räkna till allmänmänsklig visdom. Man kan till exempel titta i Bibeln. I Lukasevangeliet 12:48 står det så här:
”Var och en åt vilken mycket är givet, av honom skall mycket varda utkrävt, och den som blivit betrodd med mycket, av honom skall man fordra dess mera.”
År 1906 höll Winston Churchill ett tal i det brittiska parlamentet och sa så här:
”Där det finns stor makt, finns det stort ansvar. Där det finns mindre makt, finns det mindre ansvar, och där det inte finns någon makt alls, där, tror jag, finns inget ansvar.”
Mediemakten är stor. Hur väl har de förvaltat sitt ansvar? #Metoo-uthängningarna var ett exempel på hur media kan missbruka sin makt. Kulturhuset Stadsteaterns förre vd Benny Fredriksson begick självmord efter att Aftonbladet hängt ut honom som en sextrakasserande manlig ”tyrann” som tillät andra män att ”begå övergrepp”.
Det tar dock emot att driva likheten mellan J. Jonah Jameson och våra svenska mediechefer alltför långt. Jameson klär sig väl i tredelad kostym och har smak för kubanska cigarrer.
* På svenska i Marvelklubben 154, nr 8/1989.
Klicka här för att gilla min sida på Facebook. Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).