Faust med giftbägaren på påskdagens morgon av Johann Peter Krafft 1856
Min påskdag, söndagen den 21 april, började med en promenad i den pånyttfödda vårvärlden. Solen hade en särskild glöd denna morgon, inbillade jag mig. Förr sade man att solen dansade av glädje över Jesu uppståndelse på påskdagsmorgonen. När jag gick längs Fyrisån i Uppsala hörde jag Domkyrkans klockor ringa. Jag tänkte på Faust i Goethes pjäs, som ju fick nytt hopp och nytt liv på påskmorgonen. Han hade suttit i sin studerkammare försänkt i grubbel och gripit efter ”kristallpokalen” som innehöll ett dödligt gift då han hörde klockringningen. Det är påskdagsmorgon. Han sätter ifrån sig giftbägaren och träder ut i den soliga vårmorgonen och det glada folkvimlet som en ny människa. Faust saknar tro, men inte påskglädje.
På eftermiddagen kom mina gäster. Vi inledde påskbordet med ett brännvinsbord bestående av olika slags korvar, olika sorters sill, ättiksgurkor, rödbetor, ägg, smör, ost och bröd. Till detta drack vi öl och snaps. Jenny Nyströms påskbrygd är en mycket god öl! Men jag hade köpt den ändå för de fina etiketternas skull. Därefter kom huvudrätten bestående av lammstek och potatisgratäng. Steken hade jag gnidit med vitlök och timjan. I gratängen hade jag purjolök och extra mycket riven ost. Till huvudrätten drack vi rödvin. Måltiden avslutades med glass och hallon och marsipanägg. Till detta drack vi kaffe och punsch.
Jag och tre av deltagarna vid mitt påskbord 2019
Mellan klunkarna sjöng vi många visor, bland andra ”Sov du lille vide ung”, ”Alla fåglar kommit re’n”, ”Blåsipppan ute i backarna står”, ”Nu grönskar det”, ”Vintern rasat”, ”Gubben Noach”, ”Vila vid denna källa”, ”Här är gudagott att vara” och ”Punschen kommer”. Lovsånger till vårens gudinna!
Sedan hade vi groggbänk på balkongen där vi njöt av vårkvällen och blossade på cigarrer.
Source