Carl Eldh (1873-1954) var under första hälften av 1900-talet en av de mest anlitade skulptörerna i Sverige. I min hemstad Uppsala står flera av hans verk, som porträttbysten av Olof Rudbeck d.ä. framför Anatomicum vid Svandammen (1910), Gustaf Frödings gravvård, urnan i granit ur vilken en flamma reser sig (1923) och statyn av Prins Gustaf, Sångarprinsen, framför Carolina Rediviva (1927). På min nation, Uplands nation, står Mor (1902), en staty i brons på gården (Svantes trädgård). Eldh var upplänning, född i Film.
I antologin Min mor (1947) berättar Carl Eldh en rörande historia om hur statyn blev till:
En kall, dimmig oktobermorgon 1896 tog jag avsked av de mina för att resa till Paris och studera skulptur. Hemmet låg invid Dannemorasjön, som skilde oss från vägarna till världen. Far rodde mig över sjön, medan mor stod insvept i sin lilla schal och såg efter mig tills dimman skilde oss båda.
Som i en dröm gled mina barndomsdagar förbi. Jag mindes mors omtanke, hennes ömhet, hur hon ville väl åt alla, blommorna hon älskade, det blida glada lynnet. Hennes bild brände sig outplånligt in i mitt sinne och följer mig alltjämt.
När jag kom till Paris fick jag ingen ro förrän mors bild stod formad i leran – så som jag såg henne den kalla oktobermorgonen, böjd av hårt arbete och bekymmer, men med något obeskrivligt gott och gripande över den tärda gestalten.
På Upplands nations gård i Uppsala står hennes bild i brons. Det gläder mig att hon får stå i denna miljö av unga människor. Där är hennes plats – så nära hembygden.
Lördagen den 29 juli besökte jag Carl Eldhs ateljé på Notre-Dame des Champs nr 16 i Paris. Det ligger i stadsdelen Montparnasse inte långt från Luxembourgträdgården. På gatan Rue d’Assas, som går parallellt med Notre-Dames des Champs hittar man huset där Hôtel Orfila en gång låg. Det var här Strindberg höll på med sina alkemiska experiment.
Den här bloggen heter Nya Il Convito efter den gamla Il Convito/Al-Nadi, en arabisk-italiensk tidskrift som gavs ut i Kairo i början av 1900-talet. Konstnären Ivan Aguéli (1869-1917) var redaktör. Två återkommande ämnen på Nya Il Convito är agueliana och upsaliana, det vill säga vi tar upp saker som rör Aguéli och saker som rör Uppsala. Aguéli besökte Uppsala.
Aguéli och Eldh kände varandra och umgicks i Paris på 1890-talet. Eldh studerade där mellan 1897 och 1904. Han tog starkt intryck av Rodin. Det finns ett fotografi från 1898 som visar Aguéli i Eldhs ateljé på Notre-Dame des Champs. I sin monografi Ivan Aguéli. Människan, mystikern, målaren (1940-41) berättar konsthistorikern Axel Gauffin om vilket främmande intryck Aguéli gjorde när han kom till Uppsala.
”Men”, påpekar Gauffin, ”det var ej blott i det stilla, gammalmodiga Sverige, som Aguéli verkade främmande. Även i världsstaden Paris, där man ändå var van vid litet av varje, föll han på något sätt ur tonen. ’Han kommer som ett kallt luftdrag in i vår krets’, skriver den ovan citerade M. Georges Rémond, ’utomordentligt mager som han var, verkade han som ett spöke som endast med svårighet livnär sig i grifter och gravkammare.”
”Sådan ser vi honom”, fortsätter han, ”också på de små fängslande ögonblicksbilderna från Carl Eldhs ateljé rue Notre-Dame-des-Champs no. 16, en hemlighetsfull främling, i sin vida kappa skymtande bakom värdens i stilla meditation sänkta huvud.
Eldh hade kommit till Paris år 1898 och nästan genast vunnit Ivan Aguélis varma förtroende. Bohemen, vars bostad ingen kände till, kunde dyka upp på vännens ateljé de mest oväntade tider på dygnet.
En morgon infann han sig mycket tidigt. Han bad Eldh laga till te, själv hade han med sig färskt bröd. Eldh uttalade sin förvåning häröver, men Aguéli svarade: ’Ser du, dem tar jag utanför dörrarna till rika konstnärer – de fattiga vill jag inte bestjäla.’
Leverantörerna brukade nämligen hänga morgonbröden, de efter sin nymånform s. k. croissanterna, på dörrhandtagen till ateljéerna.”
Den 18 juni år samlades jag och mina vänner i Konservativa Måndagsklubben (KMK) vid Carl Eldhs staty av Sångarprinsen för att fira dennes födelsedag. Prins Gustaf föddes den 18 juni 1827 som son till kung Oscar I. Det var han som skrev Studentsången: ”Sjungom studentens lyckliga dag!” Vi hade studentmössorna på och var väl försedda med punsch och cigarrer. Läs mer här
Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)