Kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) har haft huvudansvaret för att hantera frågan om religiös radikalisering och återvändande IS-krigare – i åratal.Vi har under denna tid haft ett antal olika »nationella samordnare« för sådan verksamhet. De har varit underställda kulturministern. De har synbarligen inte uträttat något av betydelse.Det förefaller som om de flesta hemvändande IS-krigare inte haft någon annan kontakt med svenska myndigheter än ett flyktigt, frivilligt samtal med Säpo.Möjligen kan någon enstaka kommun ha gjort något av substans – men som regel verkar inget ha hänt. Inga konkreta planer på att göra något verkar heller finnas.När Bah Kuhnke ställs till svars om detta svamlar hon bara. Hon har inte greppet. Hon vet inte vad hon sysslar med. Hon har inte brytt sig, i vart fall inte på allvar.Här talar vi alltså om människor som frivilligt medverkat till mord och våldtäkter. Människor som förtrycker kvinnor och avrättar homosexuella. Människor som anser att de som inte delar deras religion skall dö. Människor som har kämpat för en organisation som ägnar sig åt terrorism på europeisk mark. På fri fot. Vind för våg i det svenska samhället.Att Bah Kuhnke över huvud taget kan sitta kvar som minister är absurt.Allmänhetens säkerhet är central verksamhet för en stat. (Till och med för en nattväktarstat.) Här har man misslyckats kapitalt. Men frågan är ändå om inte kulturministerns ignoranta beteende tar priset.I ett vidare perspektiv kan man notera att regeringen är inkompetent – och möjligen har annat än svenska folkets bästa och dess säkerhet för ögonen.Det är en viktig fråga, tycker jag.
Source