Evolutionsbiologen Richard Dawkins fick en anglikansk uppfostran, men är ateist. Han tror alltså inte på någon religion alls, men han är klok nog att göra skillnad på dem. Dels gör han skillnad på ”sin” religion och andras och dels gör han skillnad på bättre och sämre religioner. Detta retar förstås det auktoritära vänsteretablissemanget som bara går med på kritik mot islam om man också kritiserar kristendomen – knappt ens då.
Dawkins har beskrivit sig själv som ”kulturkristen” och ”sekulär kristen” och säger att han tycker om att sjunga julpsalmer och känner nostalgi för kristna traditioner. Så skulle jag beskriva mig själv också. Jag har ingen tro på något övernaturligt. Jag var muslim i flera år och när jag lämnade, lämnade jag alla former av tro. Men jag känner stor sympati för vårt kristna kulturarv. Julevangeliet om gudabarnet i krubban är en fantastisk berättelse.
Och jag uppskattar detta arv ännu mer när jag jämför det med islam. För det är stor skillnad mellan de två religionerna. Det finns ingen jul i islam och ingen berättelse om en Gud som steg ner till jorden och föddes som en människa för att dela våra bördor. Det finns inga julpsalmer om tre vise män som leds av en stjärna och inga vackra målningar som visar hur Maria och Josef böjer sig ned över den nyfödde. Målningar, skulpturer, ja, alla former av bilder saknas i moskéerna.
Eftersom Dawkins är kulturkristen så är kristendomen ”hans” religion. Det som man upplever som sitt har man ett särskilt känslomässigt band till. Även om man inte tror att Jesus är gudomlig eller att han uppstod på den tredje dagen, så känner man något när man ser en julkrubba, hör psalmen ”O helga natt” eller besöker en gammal kyrka.
Dawkins blev nyligen anklagad för islamofobi då han på Twitter (16/7) jämförde kyrkklockornas klang med islams utrop ”Allahu akbar”. Han lade upp ett foto på sig själv sittande utanför Winchesterkatedralen och kommenterade att ljudet av kyrkklockor var så mycket behagligare än islams ”aggressiva” utrop.
Listening to the lovely bells of Winchester, one of our great mediaeval cathedrals. So much nicer than the aggressive-sounding “Allahu Akhbar.” Or is that just my cultural upbringing? pic.twitter.com/TpCkq9EGpw
— Richard Dawkins (@RichardDawkins) July 16, 2018
Men en muslim får tycka att Koranen är bättre än Bibeln och att böneutrop låter bättre än kyrkklockor. Det struntar vänstern i. ”Allahu akbar” betyder just detta – att islams gud är större och bättre än allting annat. Att islams gud är större betyder att islam ska dominera. Inte konstigt att utropet kan uppfattas som hotfullt av icke-muslimer.
När Dawkins blev ombedd att förtydliga vad han menade med sin tweet sa han att islams böneutrop kunde vara vackert, men att ”Allahu akbar” är det sista man hör innan en självmordsbomb smäller.
Det är svårt att föreställa sig att någon skulle vråla Jesus namn och sedan spränga sig själv i luften bland kvinnor och barn på en marknad. Jesus manade inte sina lärjungar till erövringskrig. Men det gjorde Muhammed – och han ledde själv sin armé på härtåg för att erövra, ta slavar och plundra.
Våldet i Bibeln, och det är i Gamla Testamentet man finner det, består för det mesta av skildringar av krig och grymheter i det förflutna, inte av ännu gällande påbud att gå ut i krig. I Koranen däremot hittar vi påbud, som är menade att gälla i dag, om att gå ut i jihad, heligt krig. Jesus rike var inte av denna värld, men Muhammed var en riktig kung. Han styrde ett världsligt rike. Och han befallde faktiskt att de som var upproriska skulle dödas, bland annat genom korsfästelse. Jesus däremot, han korsfäste ingen, utan blev själv korsfäst.
Vi har alltså kommit till det läge att man inte ens kan säga att man föredrar kyrkklockor framför böneutrop utan att kallas islamofob. Man måste alltså antingen tycka om båda sakerna lika mycket eller tycka att böneutropet är vackrare än klockorna. Det är ju alltid okej att nedvärdera eller ogilla väst. En islamofob är en hemsk människa, men en västofob, vad är det? Det är väl bara någon som hyser berättigat hat mot den rasistiska och imperialistiska västerländska civilisationen? Så tycks vänstern resonera. Den islamiska civilisationens alla övergrepp vill man inte tala om.
Jag minns själv hur jag en gång försökte förklara för en muslim att jag inte tyckte Koranen var en bra bok. Det finns massor med böcker som jag föredrar, sa jag. Det var en trevlig och intelligent muslimsk tjej. Verkade inte särskilt fundamentalistisk alls. Men hon kunde helt enkelt inte begripa att jag kunde säga att Koranen var sämre än Sagan om ringen. Det måste bero på okunskap, försökte hon. Nej, jag hade läste hela Koranen men föredrog ändå Tolkiens sagor.
Efter ett tag förstod jag att hon försökte finna ursäkter åt mig. Det jag sa var något oerhört. Jag förstod att om jag hade samma sak till någon annan, så hade det kunnat sluta illa. I vissa islamiska länder hade jag kunnat bli lynchad, kastad i fängelse eller avrättad.
Dawkins kan sitta utanför Winchesterkatedralen och uttrycka sina tankar om kyrkklockor och islamiska utrop. Än så länge blir han bara lynchad av Twittervänstern. Men jag kan inte låta bli att tänka på alla anonyma människor, även muslimer, som lever i de växande miljöer i väst där islamisk fundamentalism är stark – det kan vara i familjer och islamiska utanförskapsområden – och där felaktiga tankar kan leda till utfrysning och psykisk eller fysisk misshandel.
Även om Dawkins är ateist och gärna vill att fler människor lämnar vad han kallar ”vidskepelse” bakom sig, så förmår han inte riktigt glädjas över kristendomens tillbakagång. För vad kommer istället?
Risken finns att det är islamisk fundamentalism, inte ateism, som vinner inflytande. Han har sagt att han har ”blandade känslor” inför sekulariseringen i väst eftersom det är möjligt att kristendomen är ”ett bålverk mot någonting värre”.
Du kan stödja mitt arbete genom att swisha till 0760078008