På 80-talet fanns varken internet eller smartphones. När vi inte spelade spel på hemdatorn Commodore 64 roade vi oss med att läsa och samla på serietidningar. Framför allt Fantomen, men även andra, som till exempel Agent X9. Där publicerades agent- och deckarserier i svart/vitt. Tidningens populäraste serie var den lika snygga som tuffa Modesty Blaise. Men där fanns också den brittiska dagspresserien om äventyraren Garth, som började komma ut 1943.
I Agent X9 nr 2/1990 finns Garth-äventyret ”Slavhandlaren” som utspelar sig någonstans i Nordafrika. Det publicerades första gången som dagsstripp mellan 11 juli 1949 och 26 november 1949 under titeln ”Selim The Slaver”. Skurken är en arabisk slavhandlare vid namn Selim, även kallad den förskräcklige. En brittisk karavan blir överfallen av slavhandlarna som tar två vita kvinnor tillfånga. ”Aha – vita kvinnor! Selim kommer att bli nöjd”, utropar en av rövarna.
Selim den förskräcklige är muslim, en av profeten Muhammeds trogna, och på åtminstone tre sätt liknar han sin profet. 1) Både Selim och Muhammed är slavhandlare, 2) Både Selim och Muhammed plundrar karavaner och 3) Både Selim och Muhammed tycker om vita kvinnor.
I boken The Myth of the Andalusian Paradise (2016) slår den amerikanske forskaren Darío Fernández-Morera slår hål på myten om Andalusien, det islamiska Spanien, som en mångkulturell idyll. Det var snarare ett slavsamhälle där kristna levde under förnedrande förhållanden. Spanien blev efter den islamiska erövringen blev ett centrum för handel med sexslavar. Vissa av flickorna var barn som såldes till harem för att utnyttjas. Men även små pojkar var omtyckta. Sexslavarnas pris berodde på deras ålder och utseende. Vita slavinnor, särskilt blonda, var mest eftertraktade och kostade mest, förklarar Fernández-Morera. De togs från kristna, europeiska områden genom piraträder, och från de kristna delarna av Spanien. Slavhandlarna brukade behandla icke-vita slavar med särskilda krämer för att deras hy skulle bli ljusare så att de kunde ta mer betalt för dem. Och håret blonderades.
Profeten Muhammed köpte en gång en arabisk slav till priset av två svarta slavar. De svarta var alltså värda mindre. Muhammed hade flera svarta slavar som han utnyttjade som bl.a. bärare. Han kallade svarta människor ”russinhuvuden”.
I en berättelse om profeten Muhammed frågade han en av sina följeslagare, Jadd bin Qays: ”Vill du ha de gula döttrarna?” Med detta ord, på arabiska ”Banu al-Asfar” menade han de blonda flickorna i det östromerska riket. Det var Muhammeds sätt att locka honom att ansluta sig till jihad mot de kristna grekerna. Som lön skulle han få sexslavar i detta liv, och om han stupade, 72 jungfrur i paradiset.
Arabiska och muslimska skurkfigurer i film, serier och litteratur avfärdas numera ofta slentrianmässigt som ”islamofobiska stereotyper”. Men när man undersöker saken visar det sig att det inte är så enkelt. Det finns en viss sanning bakom dessa stereotyper och en anledning till varför de är så vanligt förekommande. Den islamiska slavhandeln är något som behöver uppmärksammas mer.
Den 9 oktober 2015 proklamerade Feministiskt Initiativ att man ville göra dagen till en ”nationell minnesdag till minnet av offren för den transatlantiska slavhandeln”.
Det var nämligen den 9 oktober 1847 som Sverige avskaffade slavhandeln. Varför man bara ska minnas den transatlantiska slavhandeln och inte den arabiska och afrikanska framgår inte. FI publicerar även en affisch med Victoria Kawesa, då ”antirasistisk talesperson” i partiet, och texten: ”Glöm inte Sveriges roll i slavhandeln!”
Svenskarnas roll i slavhandeln var dock i högre grad som slavar än som slavhandlare. Om det kan man till exempel läsa i tidskriften Forskning & Framsteg den 8 april 2015: ”Här såldes svenska sjömän som slavar”.
Det var muslimska sjörövare, den tidens jihadister, som härjade på Medelhavet. De kapade skepp och tog kristna européer som slavar. Kvinnorna kunde bli sexslavar och låsas in i harem.
Den afroamerikanske ledaren Malcolm X konverterade till islam eftersom han tyckte att kristendomen var en ”vit” religion och för att han gav de vita européerna skulden för slaveriet. Men Muhammed var inte mycket mörkare än Jesus. Om man får tro de islamiska källorna så hade Muhammed ljus hy. I en text talas det om att profeten hade ”ett vitt, vackert ansikte”. Han var alltså en vit slavägare!
När Malcolm X vallfärdade till Saudiarabien i april 1964 beskrev han landet som ett mångetniskt paradis där människor av alla färger levde i harmoni som bröder och systrar. Bara två år tidigare, 1962, hade Saudiarabien avskaffat slaveriet efter påtryckningar från John F. Kennedy. Det var dock mest på pappret, i praktiken levde slaveriet kvar. Men Malcolm X såg inget, hörde inget. Än idag fortsätter saudierna att behandla gästarbetare från Afrika som slavar.
Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)