Det finns mycket som är märkligt i det svenska debattklimatet. En sådan sak är att det tycks vara viktigare vem som säger något än vad de säger.Visst. En del grupper och individer är mindre pålitliga, mindre kunniga, mer fördomsfulla, lömskare eller har en otrevligare agenda än andra. Vilket man naturligtvis skall ta med i beräkningen.Men innebär det att allt de säger är fel?Naturligtvis inte.Därför blir det helt tokigt om man reflexmässigt avfärdar allt vissa människor säger, bara för att man inte gillar dem eller är oense med dem i ett vidare perspektiv.För om de då skulle råka ha rätt om något - men vi vägrar lyssna och analysera vad de säger, av tjurskallighet - då ökar ju risken för att vi befäster våra egna förutfattade meningar även när de olyckligtvis råkar vara fel. Vilket sedan får dåliga eller rent av farliga praktiska konsekvenser.En mer framgångsrik taktik borde vara att lyssna på alla - och på vad de verkligen säger - för att sedan försöka kontrollera, analysera och utvärdera deras påståenden.Ett sådant förhållningssätt verkar mer begåvat än att vägra lyssna över huvud taget. Eller - som så ofta i den svenska debatten - tillskriva politiska motståndare ens egen tolkning av deras åsikter och påståenden, för att sedan angripa denna halmgubbe.För visst måste det vara mer effektivt att lyssna på vad som verkligen sägs, göra en rimlig tolkning - och sedan bryta ner motståndarens argument än att bara hitta på vad man tror eller hoppas att denna motståndare nog tycker.Vi behöver ett vuxet samtalsklimat. Om vi är mer intresserade av att föra samhällsdebatten framåt än av att bara slå varandra i huvudet, vill säga.
Source