Det finns en rad i John Lennons låt ”Working Class Hero” från 1970 som säger något om hur etablissemanget behandlar den folkliga oppositionen: ”They hate if you’re clever and despise a fool”. De vill gärna framställa oppositionen som korkad – de sär skrivande svärjevännerna. Men om man är smart, om man vet vad man pratar om, då svarar etablissemanget med iskallt hat och slår ned på en med full kraft. Det var vad som hände den engelske oppositionsledaren Tommy Robinson.
I augusti 2009 var Tommy med och grundade English Defence League (EDL) i Luton, staden där han växt upp. EDL anordnade manifestationer i syfte att motverka islamisk fundamentalism. Gruppen bestod till stor del av fotbollsfans som kunde bli stökiga.
Det var tufft i Luton. När Tommy var tonåring blev han bespottad, kallad ”vit gris” och misshandlad av ett gäng med muslimsk bakgrund. Och det har bara blivit sämre sedan dess. I mars 2009 firade man brittiska soldater som kommit hem från Afghanistan. Men muslimska fundamentalister förstörde festligheterna genom att bua och spotta på soldaterna.
Det var denna händelse som ledde Tommy till att grunda The United People of Luton, som senare växte till att bli EDL. Tidigare hade det till och med förekommit jihadrekrytering i staden. Man värvade unga muslimska män till att åka till Afghanistan och ansluta sig till talibanerna – för att döda brittiska soldater. Så delad var staden: medan vissa firade soldaterna, såg andra dem som fiender och ville mörda dem.
Tommy var en arbetargrabb som upplevt mångkulturens och massinvandringens baksidor. Han pratade om de erfarenheter som etablissemanget inte vill låtsas om. De vill skryta med sin godhet och humanism med vackra fraser samtidigt som de vanliga människorna får betala priset. Det är deras döttrar som blir våldtagna, deras skolor som förfaller och deras kvarter som faller sönder i etniska konflikter, shariarättvisa och gängkrig.
Resurserna är ändliga och när staten, vare sig det handlar om Storbritannien eller Sverige, använder skattepengar till massinvandringen, så får andra mindre. Vård, omsorg och skola blir lidande. Man får ta av pensionerna och A-kassan. Det är helt enkelt så att massinvandring betyder att välfärdsstaten nedmonteras. De som betalar för etablissemangets godhetssignalerande är de mest utsatta i den inhemska befolkningen. Det är också dessa, som Tommy, som måste leva i de allt mer mångkulturella och islamiserade stadsdelarna. Det behöver inte de som har pengar.
När människorna i dessa mångkulturella och islamiserade utanförskapsområden, de som lever i den värld som etablissemanget har skapat, höjer sin röster och klagar, då stämplas de som rasister och idioter. Men Tommy kunde inte tystas på det gamla vanliga sättet. Han var för smart. Han läste på om islam och utvecklades till vad den italienske marxisten Gramsci beskrev som ”en organisk intellektuell”.
Gramsci ville undersöka hur det kom sig att de lägre klasserna tänkte som överklassen, trots att det enligt honom inte låg i deras intresse. Han menade att svaret låg i de intellektuella. Dessa bestämde hur man skulle tänka och de tillhörde de högre klasserna. Därför, menade Gramsci, behöver de lägre klasserna sina egna intellektuella som tillhör folket – organiska intellektuella.
Tommy gick från att vara protestledare ute på gatorna med EDL till att bli författare och medborgarjournalist. Han rapporterade om islamister och jihadister, om sharia och om så kallade ”grooming gangs”, gäng med invandrarbakgrund som våldtog och torterade vita flickor. År 2016 publicerade Tommy en självbiografi med titeln Enemy of the State där han berättade om sitt liv, sina tankar och sina uppoffringar. Han berättade om hur det kändes att vara en andra klassens medborgare i sitt eget land. Han har blivit de utsattas röst.
Nu har Tommy, statens fiende, kastats i fängelse. Etablissemanget, som inte vill ta ansvar och inte tål riktig kritik, har länge försökt komma åt honom. De fick sin anledning den 25 maj när Tommy filmade åtalade gruppvåldtäktsmän utanför en domstol i Leeds. Enligt Tommy handlade fallet om män med muslimsk invandrarbakgrund som förgripit sig på vita flickor, vissa så unga som elva år.
Tommy riskerar att mördas av muslimska fundamentalister i fängelset. Han har attackerats förut vid ett flertal tillfällen. I mars 2016 blev han misshandlad i sin hemstad Luton. En person med kritiska åsikter om islamisk fundamentalism är inte trygg där. Det är en stad som islamiseras snabbt och den inhemska, engelska kulturen trängs undan. Det var där som Taimour Abdulwahab, jihadisten som sprängde sig i Stockholm 11 december 2001, ska ha blivit radikaliserad.
Efter att Tommy blev gripen samlades många av hans fans för att protestera utanför premiärminister Theresa Mays residens på Downing Street. Han är väldigt omtyckt. Bland vanliga britter är det islamiseringen man oroar sig över, medan man inom etablissemanget pratar om ”islamofobi”. Det är terrorattacker som den mot tjejkonserten i Manchester 22 maj 2017 som väcker fasa, inte att någon förtvivlad eller arg människa skrivit något ”kränkande” på Facebook. Klyftan mellan etablissemanget och vanliga människor är djup och riskerar att leda till allvarliga konflikter.
I scenerna utanför Downing Street, i vreden och vanmakten hos de som samlats för att protestera, kan man få en aning om ett skrämmande, framtida scenario. Islamiseringen provocerar fram reaktioner, vilket leder till att etablissemanget slår ner hårt, vilket i sin tur leder till protester som sprider sig. Detta kan snabbt urarta i våldsamheter. Missnöjet med islamiseringen och massinvandringen, som aldrig har haft folkligt stöd, är redan stort. Man kan bara hoppas att etablissemanget ska besinna sig och välja en rimligare väg.
Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)
Source