Det här är ännu en julfilm som utspelar sig i Los Angeles. Jag har ju tidigare i denna serie skrivit om filmerna Less Than Zero och Lethal Weapon, båda från 1987. Die Hard blev sommarens blockbuster – trots jultemat kom den ut i juli – och gjorde Bruce Willis till stjärna som den tuffe – och kvicke – snuten John McClane från New York. Vem har inte hört frasen ”Yippee ki-yay, motherfucker”?
Johns fru Holly (Bonnie Bedelia) har flyttat till Los Angeles sedan hon fått jobb på Nakatomi Corporation. Det är när han besöker henne under julhelgen som han hamnar mitt i ett gisslandrama. Vad som verkar vara kommunistiska terrorister tar över skyskrapan där Nakotomi har sina kontor. Terroristerna kraschar julfesten och Holly och resten av personalen tas som gisslan. Polisen utanför belägrar skyskrapan, medan John kämpar ensam på insidan.
Den enda tomten i den här filmen är en död terrorist. Efter att John brutit nacken på honom och tagit hans maskingevär, sätter han på en tomteluva på liket, släpar in det i en hiss och skickar ner det med ett meddelande till skurkbossen: ”Now I have a machine gun. Ho ho ho”.
Media blir inte snällt behandlade i filmen – eller snarare media är inte snäll. Vi har den skrupellöse journalisten Richard Thornburg (William Atherton) som gör vad som helst för en story. Han tränger sig till och med in folks hem – låter det bekant? Han armbågar sig till och med in i MacClanes hem för att intervjua barnen. Men det skulle han inte ha gjort, för Holly är en sådan där otäck ”hatare” som ger journalisten, ”demokratins stöttepelare”, en hård smocka. Förutom detta så står grabbarna för våldet och fru McClane intar mer eller mindre rollen av jungfru i nöd.
Efter sin flytt till Los Angeles har Holly börjat använda sitt flicknamn Gennaro, vilket sårar John. Han tycker att hans fru ska bära hans namn. Kampen mot terroristerna handlar delvis om att visa sig värdig inför Holly. Och det lyckas han med. När dramat är över, alla skurkar döda och John hyllas som hjälte, så tar Holly tillbaka namnet McClane. Hon bär det med stolthet.
Här är trailern:
De kommunistiska terroristerna, ledda av den diaboliske Hans Gruber (Alan Rickman), påstår sig tillhöra en organisation vid namn Volksfrei i Västtyskland som vill ha sina kamrater utsläppta ur fängelse, men visar sig vara simpla rånare. Ungefär som verklighetens kommunistdiktatorer, alltså. De talade om världsrevolutionen, proletariatet och det klasslösa samhället, men i verkligheten exploaterade de folket för egen vinning. Med Hollys ord: ”After all your posturing, all your little speeches, you’re nothing but a common thief”.
John röker ständigt och det är inte det enda som framstår som aningen förlegat år 2018. En av kontoristerna som jobbar åt Holly på Nakatomi vill sluta tidigt eftersom det är jul. Det får hon för Holly vill ju inte känna sig som Scrooge. Kontoristen är gravid och frågar Holly om hon tror att det är okej att dricka champagne. Ja visst, svarar Holly, din bebis klarar att stå i baren (ready to tend bar). Det vill säga: gå och drick och var glad!
Kontoristen undrar om det är okej att dricka fast hon är gravid:
Ingen fara, menar Holly:
En annan scen påminner också om att tiderna förändrats. På julfesten kommer en man fram till John och hälsar på honom med en kindpuss. John studsar, och med avsmak i minen säger han: ”Jesus! Fuckin’ California”. Kalifornien är ju känt för att vara liberalt i flera avseenden. Om om en hjälte hade uttryckt sig så här på vita duken idag, hade anklagelser om homofobi kommit som ett brev på posten.
Man kan se Die Hard som en modern variant av västerngenrens berättelser om den ensamme sheriffen som står upp emot som skurkarna som hotar att ta över stan. När John kommunicerar med polisen utanför via en walkie-talkie han tagit från en död terrorist, kallar han sig Roy efter skådespelaren Roy Rogers, även känd som King of the Cowboys. Och det är från cowboyernas hurtiga språk som han hämtat uttrycket ”yippee ki-yay”, alltså från samma ställe som ”yippee” och “yeehaw”. Den förfinade terrorbossen Hans Gruber fnyser åt Johns cowboymanér, men det är cowboyen som går segrande ur striden. ”Yippee ki-yay, motherfucker!” eller som det hette i den första svenska översättningen ”Tjosan, din jävel!”
Klicka här för att gilla min sida på Facebook.
Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie).