Det finns en dikt som jag tycker passar bra att läsa både på nyårsafton och på nyårsdagen. Det ger stunden lite mer av allvar och högtidlighet. För visst ska man ha kul när man firar nyår, men några minuters eftertanke behöver inte förstöra kvällen, särskilt inte när tanken är klädd i ett poetiskt språk som gör framförandet till en skönhetsupplevelse.
Det är Heidenstams dikt ”Sverige” som jag valt till den bästa nyårsdikten. Klinga i glaset under middagen, begär uppmärksamhet och läs högt och tydligt. Hemma med familjen eller borta bland vänner.
Sverige, Sverige, Sverige, fosterland,
vår längtans bygd, vårt hem på jorden!
Nu spela skällorna, där härar lysts av brand,
och dåd blev saga, men med hand vid hand
svär än ditt folk som förr de gamla trohetsorden.
Fall, julesnö, och susa, djupa mo!
Brinn, österstjärna, genom junikvällen!
Sverige, moder! Bliv vår strid, vår ro,
du land, där våra barn en gång få bo
och våra fäder sova under kyrkohällen.
Vid nyår ska man ju blicka tillbaka på året som har gått. Vad hände egentligen? Och så ska man blicka framåt. Hur vill jag att det här året blir? Det förflutna och framtiden, båda dimensionerna finns med i Heidenstams dikt. Där finns fäderna, de som gått före oss, och barnen som ska ärva landet efter oss. Vi är en länkar i en kedja. Hur förvaltar vi det fått? Vilket land vill vi att våra barn ska leva i?
Det finns säkert många länder som är bättre än Sverige i flera avseenden. Men det här är vårt. De allra flesta föräldrar känner starkare för sina egna barn, även om andra barn är mer begåvade och mer framgångsrika. Det är inte en känsla som är grundad på prestationer utan på det enkla faktum att detta är ”mitt barn”.
Det finns en tanke som förs fram i Heidenstams novellsamling Karolinerna. Det är tanken om nationen som allas gemensamma hem. Hemmet är större än huset där du bor. I novellen ”Fångarna i Tobolsk” har löjtnant Leijon ett nattligt samtal med vännen Kraemer: ”Hemmet, ser du, det är något som begynner med ett litet frö och slutar som ett stort träd. Det begynner med barnkammaren, så växer det och blir flera rum och ett helt hus, en hel bygd, ett helt land.”
Ser man nationen, hela nationen, som sitt hem blir man en god medborgare. En som vårdar och bygger, inte en som förstör.
Här finns årstidernas växlingar, varje tid med sin karaktär och sin särskilda skönhet. Snön som faller mörka vinternätter, och de ljusa junikvällarna. Raden om julesnö är dessutom lämplig av en annan anledning – det är fortfarande jul! Julen håller ju på ända fram till tjugondag knut den 13 januari. Knut slår knut på julen. Få tänker på att är jul när vi firar nyår!
De engelsktalande har sin ”Auld Lang Syne”. Vad ska vi sjunga? Heidenstams dikt är tonsatt av Wilhelm Stenhammar, men den är svårsjungen, komponerad för fyrstämmig kör, och ska helst framföras av proffs, inte av fulla gäster på en nyårsfest. En kör sjunger den fint på Skansen.
När man sjunger ”Auld Lang Syne” håller man händer, vilket bidrar till en känslan av gemenskap och kamratskap. Vi skulle kunna sjunga Olof Thunmans ”Vi gå över daggstänkta berg”, då kan man greppa sin bordsgranne om axlarna, bilda tåg och till exempel dansa runt bordet. En mindre ansträngande variant är att bara stå och hålla varandra i händerna och gunga till takten. Många kan också melodin.
Det finns visserligen en svensk version av ”Auld Lang Syne” från 1942, ”Godnattvalsen”, men jag skulle tro att betydligt fler är bekanta med ”Vi gå över daggstänkta berg”.
Thunmans sång om vandringen över bergen kan tjäna som bild för livets resa och årens gång. Och så är den hoppfull och optimistisk, för vid resans slut väntar Fågel Fenix lyckliga sagoland:
Så gladerligt hand uti hand, fallera’!,
nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera’!
Till det sagoland som skiner
av kristaller och rubiner!
Nu gå vi till fågel Fenix’ land, fallera’!
Om du har förslag på andra nyårsdikter eller nyårssånger, får du gärna dela med dig i kommentarsfältet nedan! Jag kommer att läsa med stort intresse.
Gillar du vad jag gör? Swisha till 0760078008 (Eddie)