Och solen lyser den ena dagen
så lovande varmt och skönt.
Och i den knoppande hasselhagen
börjar fornan skifta i grönt.
Och sippan slår ut
och dricker av ljuset så livsbetagen
och tror att vintern är slut.
Solen skiner och strålarna värma,
och skälvande dallrar luftens flor
över slättens vindlande å,
som sorlar bred och stor.
Myggor dansa och fjärilar svärma,
och en bofink flyger med fjun och strå
från och till.
Spovarnas flöjtspel hörs då och då,
och lärkorna slå.
Vinden är still.
Himmelen är blå.
Det är april.
Nästa dag går nordan vred
och vräker snöregn och hagel ned
ur molnens bukiga skålar –
släcker solskenets strålar
och gnyr och vrålar
på vintersed
och flåsar och skakar träden.
Då sveper sippan förskräckt
allt tätare om sig sin gråverksdräkt –
då tystna spovarnas kväden –
då domnar lärkans drill.
Men nästa dag är allt förbytt,
och solen skiner på nytt.
Det är april.
Du underbara och trolska månad,
som sveper din brokigt skiftande spånad
av mörker och ljus kring en yrvaken jord!
Hur du lockar och drager
mig bort från böckernas dammiga ord
ut i din spelande dager!
En sjuttonårig och stridbar tös,
en ung valkyria tycks du mig vara.
Och en glimt i blicken av stålgrå fara
blir stundom spord –
helst när du skrattar och slår dig lös.
Dina flygande lockar lysa som gull,
och din barm står av savtidens längtan full,
men du vet ej än vad du vill.
Du älskar striden för stridens skull,
förbryllande april!
Jag vill ut, jag vill med under skyarnas tåg.
På molnskuggans stig
vill jag följa dig
med oro och fröjd i min håg.
Jag vill ströva i markerna dagen lång
och rasta i skogens alkov.
Jag vill sova på åsen som fordom jag sov
och vakna vid orrspelet än en gång.
Jag vill njuta av de frusna lingonens must
och dricka mig styrka och levnadslust
som förr ur en vårkall våg.
Jag vill skåda en nejd,
som jag aldrig såg.
Jag vill vandra och drömma vilsen och vill
i din nyckfulla tumlande fejd,
blonda april!
Dikten är hämtad ur samlingen Mark och vindar (1935). Detta är första gången dikten publiceras på Internet.
Bild: “Valkyrien”, målad 1869 av Peter Nicolai Arbo.
Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie Råbock).
Source