frihet

Nationens förhållande till islam är komplicerat. På vänsterkanten tassar man ängsligt runt i fruktan över att relevant kritik mot denna religion kan uppfattas som rasistisk. Och i vissa konservativa, nationalistiska, främlingsfientliga eller bara allmänt oroade kretsar ojar man sig högljutt över gröna faran.Dessa två, motsatta förhållningssätt har en sak gemensamt. De är inte konstruktiva.

Låt mig börja med att klargöra att jag inte har någon ambition att lägga mig i vad folk tror på eller huruvida de alls är troende. Det är deras sak, så länge de inte skadar eller tvingar sig på andra. Som Jan Guillou en gång påpekat, så går gränsen för religionsfriheten där brottsbalken tar vid.Detta sagt, är religion orsak till eller förevändning för mycket elände i vår värld.

För att måla med en extremt bred pensel: Vänstern är kreativ och känslosam men saknar ordningssinne, ansvarskänsla och förmåga att se konsekvenser. Högern är i stort sett tvärt om. Vänstern är ofta gapig och högern saknar inte sällan social kompetens.Båda grupperna vill bestämma över folk – med tvång, om så krävs. Vänstern genom att försöka ändra på människor och högern genom att vilja upprätthålla en hög grad av ordning.Båda grupperna är sina egna fiender.

Politik är, som bekant, den ena djävla saken efter den andra.Därför blir politik lätt reaktiv. Det finns alltid nya kriser att hantera. Det finns alltid nya mediala stormar att rida ut. Det händer ständigt oförutsedda och oönskade saker.Detta sagt tycker jag ändå att svensk politik är extremt reaktiv, när den istället bör vara proaktiv.Problem som både kan förutses och undvikas slutar inte sällan i något slags kris.

Ständigt får man höra att människor inte är kapabla att bestämma över sina egna liv – och att de därför måste underordna sig en politisk och byråkratisk överhet.Men politik och byråkrati är inga goda herrar – när de ägnar sig åt så väldigt mycket mer än ett litet antal med nödvändighet samhällsgemensamma uppgifter.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Ett annat Sverige är möjligt »Folk brukar fråga mig hur man kan utmana överheten. I denna text pekar jag på hur man i vart fall kan sätta sådana krafter i rörelse.

Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Vem skall ha makten över ditt liv?"Tragiskt nog vänjer sig människor till med att bli allt mer av undersåtar och allt mindre av fria, oberoende medborgare. Vi tillåter politikerna att gröpa ur våra medborgerliga fri- och rättigheter, att övervaka oss och att köra med oss.