Det svenska debattklimatet är inte konstruktivt.På ena sidan har vi den ilskna »apokalyps-högern« och på den andra den totalt tanklösa »lättsinnes-vänstern«. Den ena extrapolerar (förvisso ofta verkliga) problem och den andra förnekar eller ignorerar dem. Ju mer extremt det ena eller andra budskapet är, ju mer sprids det - drivet av känsloreaktioner.Men saker och ting är som de är, oavsett vad man tycker om dem.Vill man hantera problem - då måste man identifiera dem, se dem för vad de är, öppet och fritt kunna diskutera dem och sedan finna förnuftsbaserade lösningar.Saker och ting är som de är. Så intressant. Hur hanterar vi saken?Apokalyps-högern har många poänger. Integrationsarbetet är uruselt. Välfärdssystemens framtida åtaganden är en rysare. Ordningsmakten är ineffektiv och ägnar sig ofta åt fel saker. Parallella strukturer konkurrerar med vårt samhälles liberala, demokratiska grundprinciper. Och så vidare...Detta måste naturligtvis hanteras. Men känslor som ilska eller rädsla gör oss bara sämre skickade att finna rationella, rimliga och fungerande lösningar.Lättsinnes-vänstern är, å sin sida, närmast suicidal. Ju mer den vägrar att acceptera de problem som finns, ju värre fiende blir den till den välfärdsstat som den själv är främsta tillskyndare av. Ju mer den vägrar att se saker för vad de är, kalla saker för vad de är och diskutera även jobbiga frågor - ju hårdare kommer dess fall att bli.Att ignorera verkliga problem är också ett val. Resultatet blir som regel att problemen blir värre eller att allt går helt över styr. Förnekelse är helt enkelt ingen framgångsrik strategi.Det behövs en ny kraft i svensk samhällsdebatt. Brutalt uppriktig. Samtidigt rimlig och humanistisk. Verklighetsförankrad och konstruktiv.Man hade kunnat hoppas att årtusenden av civilisatorisk utveckling skulle leda oss rätt. Men till skillnad från allmän kunskap och tekniska framsteg tycks samhälleligt framåtskridande inte vara ackumulativt - utan snarare oregelbundet, icke-kontinuerligt och lätt att förlora.Ansvaret för vad som kommer att hända nu ligger i allas våra händer.
Source