Gästinlägg: “Hemlöshet ur ett nordiskt perspektiv”

Dagens gästbloggare heter Andreas Palmqvist, piratpartist som engagerar sig djupt i frågor om hemlöshet. Här nedan har han spaltat upp lite information om hur det fungerar i Norden. //emma
* * *
GÄSTINLÄGG: Sverige är ett fint land ur många aspekter. Landet har stora naturtillgångar, vacker miljö, vänliga människor och många organisationer som jobbar för en bättre värld. Det råder inga som helst tvivel om att Sverige gör ett gott arbete på många plan.
Jag skulle dock kunna kritisera många delar av landets politik. Jag skulle kunna kritisera den nuvarande regeringen för massvis med saker. Men istället tänker jag lägga min tid på att jämföra hur Sverige presterar inom ett specifikt område jämfört med övriga nordiska länder.
Området som har blivit min hjärtefråga inom politiken handlar om hemlöshet, eller om du så vill kalla det, bostadslöshet. Människor som trots att det är en mänsklig rättighet att ha ett eget hem, befinner sig olika långt ifrån den ordinarie bostadsmarknaden är mitt huvudfokus i det politiska spelet.

Sverige

För enkelhetens skull så kan jag börja med Sverige. Sedan ska jag gå igenom de andra nordiska länderna. Sverige är ett land med cirka 9 miljoner invånare. Vad många kanske inte riktigt känner till är att i Sverige finns det över 30 000 hemlösa medmänniskor. 2011 gjordes en stor rapport kring problemet och Socialstyrelsen lyckades registrera 34 000 hemlösa. Hur många det är i verkligheten är svårt att säga, det antas vara betydligt fler. Det är nämligen helt omöjligt att finna alla som saknar hem bland 9 miljoner människor.
Lägg därtill tusentals EU-migranter så får du en siffra som orsakar magont i min humanistkropp. Socialstyrelsen gör i sin stora rapport 2011 distinktioner kring vilka som är hemlösa. De delar in hemlösa i olika kategorier för att visa på att det inte finns en ”typisk hemlös”. Det finns fyra kategorier där akut hemlöshet är den absolut värsta, de så kallade uteliggarna.

Norge

Hur Norges motsvarighet till Socialstyrelsen gör sin distinktion kan skilja sig något men även där gör man skillnad på hemlösa och hemlösa. Den kategorin med hemlösa som sover på gatan är i Norge betydligt mindre än Sveriges dito. Det är istället vanligare att en hemlös löser sin situation genom att sova hos vänner. Då kanske du tänker att hen ju har tak över huvudet och inte bör ses som hemlös. Men det stämmer helt enkelt inte. Bara för att du löser din situation på en väns soffa betyder inte det att du inte är hemlös. Du saknar ju fortfarande en egen dörr att stänga om dig.
Intressant är att Stadsmissionen i Sverige 2010 ansökte om bistånd från Norge för att bekämpa problemet i Sverige. Detta tyder på att Norge gör någonting bättre än vad vi gör i Sverige för att lösa problematiken med hemlöshet. I Norges huvudstad Oslo har antalet hemlösa halverats på 10 år. Det är en utveckling som är väl värd att följa. 1996 fanns det i Oslo 2500 hemlösa, 2006 var siffran nere på 1200. Under samma period ökade antalet hemlösa i Stockholm med hela 40 %. Framgången i Oslo och Norge som land stavas Housing First, eller ”Bostad först”. Städer i Sverige så som Malmö har också testat den lösningen med varierad framgång.
Vad som också är intressant men även skrämmande med Norge är deras syn på fattiga människor. I februari i år skrev Daily Mail om att Norge planerar ett förbud mot att hjälpa utsatta människor. De menar att fängelse är rimligt om du hjälper en hemlös med mat, pengar, kläder och så vidare. Detta rimmar inte riktigt väl med det goda arbetet Norge som land gör på området. Tiggeriförbud löser inte problematiken.

Finland

Hemlösheten i EU ökar dramatiskt men vår granne i öst Finland gör uppenbarligen någonting rätt. De visar i rapport efter rapport på minskad hemlöshet. Imponerande. Även Finland har använt ”Bostad först”-modellen. Tanken är att man erbjuder bostad först och sedan sätter in sociala åtgärder. Istället för tvärtom.
Finland med något mer än 5 miljoner invånare har med lyckade insatser minskat antalet hemlösa dramatiskt. På 80-talet fanns det 18 000 hemlösa i landet, men så sent som 2014 var siffran nere på 7000. Det är imponerande statistik. Juha Kaakinen som är en av människorna bakom Bostad först-modellen kommenterar arbetet. Han menar att modellen är bra för att den vänder på hela sättet att tänka. ”Om du är hemlös ska du lösa dina problem för att kunna få bostad. Verkligheten ser inte ut så, ett boende är en bra start för att lösa andra problem”.
Något som Sverige borde ta efter är Y-stiftelsens strategi med bostäder. Stiftelsen erbjuder bostäder till de som står långt ifrån den ordinarie bostadsmarknaden. De köper upp bostadshus och bygger billiga sådana. Lägenheterna hyrs ut till enkom hemlösa.

Island

Island är ett litet land med få invånare. Hemlöshet är inte ett jättestort problem där. De jobbar med flera lösningar. I huvudstaden Reykjavik finns flera långsiktiga lösningar utöver härbärgen. Finanskrisen för några år sedan tros ha orsakat att fler hamnat i hemlöshet men antalet hemlösa i Reykjavik är nere på låga 100. Det finns dock saker som tyder på att mörkertalet är stort på Island.
Anledningen till mörkertalet är att många på Island väljer att bo i tält istället för på härbärgen, stödboenden och så vidare. Att många bor i tält gör det svårt att ”fånga in” de hemlösa för berörda myndigheter.
Under dagarna håller många hemlösa i Reykjavik till vid busstationen eller vid kaféer i centrum. Om nätterna tältar många alltså. På grönområden.

Danmark

Sydsvenskan rapporterade i maj 2013 om att antalet hemlösa i Danmark har ökat de senaste två åren. En halv miljard danska kronor har satsats för att få bukt med problemet men antalet hemlösa har ändå ökat från 5300 till 6000. Det är sannolikt ett visst mörkertal även där. Klart är alltså att Danmark misslyckats med att få bukt med problemet. De följer efter övriga EU, med undantaget Finland.
Ask Svejstrup från organisationen Sand går så långt att han kallar Danmarks hemlöshetspolitik en skandal. ”Det är skandal att det blir fler hemlösa i en period där man haft som mål, och spenderat en massa pengar, på att få ned antalet. Och att så många av dem är unga”, säger han.
~Andreas Palmqvist
Foto.

Source