Ibland funderar jag på det där med att vi borde få nån slags “kompensation” för våra data. Nu menar jag inte 10 bitar data = 2 spänn, eller så, men nån slags värdering som i sig skapar respekt för datainsamling. Jag tänker mig att det exempelvis ska kunna gå att stämma företag och myndigheter för att sumpa mina data på olika sätt, genom exempelvis läckor eller dylikt.
Amelia Andersdotter sa till mig en gång (på ett ungefär) att om företag måste böta när de gjort fel, så ökar det deras motivation att behandla datat bättre. Det tror jag hon har rätt i. Har datamarknaden ansvar, så kan det påverka utvecklingen för hur det används och förvaras, för oss vanliga svenssons på positivt sätt rent av.
Som hur diskussionerna runt läckor skulle kunna förändras och därmed en ganska rejäl bit av attityder kring det digitala, tänker jag spontant. När Apple-molnet visade sig vara ett såll och kändisars privata nakenbilder läckte, skulle kanske narrativet “kändisarna var dumma som inte förstod att det inte var säkert”, bytts ut mot “Apple är ena jäkla klantarslen, det här blir dyrt för dem”.
Lite sådär som de flesta andra marknader fungerar, alltså. Blir du lidande av kassa tjänster eller varor, är det generellt sett få som kallar dig för idiot som litat på ett företag eller tjänst. Eller moraliserar över dig. Eller försöker ge dig lektioner som kräver specialistkunskaper i hur man behöver göra och tänka, osv.
Vi är inte där. Ännu så länge äger vi inte våra data, det är inte som att vi ens anses ha något rätt att veta när, var och hur det samlas in, lattjo nog. Men jag tror faktiskt att något håller på att hända.
Många är i dag mer medvetna om värdet på ett helt annat sätt än bara för några år sedan, exempelvis. Nu är det inte ovanligt att man använder sig av tjänster som unvis.it för att undvika att skänka klick till en sida man länkat till. Man kan även undvika kakor, blockeringar och distraherande reklam på det viset.
Man installerar Adblock som ren hygienåtgärd, det börjar tillhöra allmänbildningen nästan. Allt fler installerar kakätare, och “väktare” i sin webbläsare som rensar bort företag som i hemlighet samlar in data om en. Sakta men säkert börjar folk förstå att det de gör online har ett värde, för någon, någonstans och det är inte alltid man är sugen på att bidra till det. Särskilt inte när det görs i smyg.
Tekniskt kunniga har vetat det länge, men frågan är om det inte blivit bli mer vardag av de här typen av kunskap. Kanske kan den ökande medvetenheten bidra till att rikta lite tryck om var ansvaret bör ligga?
Jag tänker att det antagligen behöver bli aktuellt framöver att kräva att företag som samlar in data måste be om ens tillstånd för att få göra det. Tänk om det kanske rent av blir en slags byteshandel av det, “vi samlar in och använder dina data, och för det får du detta för besväret”? Det kanske rent av kan uppstå en marknadsföringspotential i detta.
Nåväl. Titta gärna över till Amelia och läs hennes läsvärda text om att tvinga myndigheter att sätta individen i centrum, som drog igång de här tankespåren hos mig. Kanske finns där nåt för dig att inspireras av också.
Source