Det skrämmer mig att SD-anhängare inte luftar ilska om e-mail-övervakning som partiet sysslar med. I normala fall protesterar en massa människor i sociala medier, när saker de uppfattar som fel, orättvisor mot partiet osv dyker upp. Det är ofta en attityd av att vara rakryggade dessutom: “Ingen vågar säga ifrån och här är vi, SD-gänget, som ska ändra på det. Inget mer PK.”
Så när partiet själv i sin interna kommunikation konstaterar att de nog ska hålla det hemligt att de övervakat mailtrafiken för SD-politiker, tänkte jag att nu, kanske, så ska vi få se hur partiet gör när de behandlas som det riktiga parti, de anser att de är.
Visst, det har funnits många tillfällen kan man ju tycka som utomstående. Men nu handlar det om röta internt. Om maktmissbruk. Om kontroll och styrning på ett sätt som yttrandefrihetsälskande SD-anhängare nånstans måste ta tag i och protestera mot. Men det syns verkligen inte till något – inte i närheten av den sortens engagemang man ser när andra politiker gör fel.
Om du nu trodde att detta handlar om att kritisera anhängare av partiet så tror du fel.
I går kunde vi läsa om de enorma databaser som finns insamlat – kallat Karma Police, no less – som helt och hållet handlar om kartläggning av individer. I dag har vi kunnat läsa om hur den typen av informationsinsamling fungerar i Kina där man är helt öppen med att dina digitala spår har betydelse och kan kosta på.
Mindre skala, absolut, men principiellt jämförbart är alltså SD:s taktik mot oliktänkande. I öppna diskussioner online är du inte vatten värd om du inte tänker som SD, och riskerar att få rejält med pisk om du säger något. Inom partiet är det tydligen samma sak: du får inte vara fri att tycka vad du vill, det är så viktigt att de kontrollerar din kommunikation.
Tänk om de som annars hänger på sociala medier för att hjälpa sitt parti framåt, nu inte vågar kritisera partiet? De vet ju att de kan komma få pisk, de har ju hjälpt till när andra behövts “sättas på plats”. Tänk om detta är ett litet, men talande, exempel för just den här psykologin som Kina ogenerat implementerat och resten av västvärlden verkar vara sugna på?
Potentiellt är SD just nu en av Sveriges smalaste åsiktskorridorer, där makten är vad som är viktigt, och att ingen avviker från de riktlinjer makten satt upp. Det kan finnas massor av SD-väljare som av interna (och för all del externa) skäl, nu inte vågar säga något. De riskerar följder och som i Kina få en prick i sitt protokoll som förföljer dem för resten av deras liv.
SD är ett riktigt parti. De sitter i riksdagen, och har ett av världens mest omfattande kontrollverktyg inom räckhåll (FRA, datalagring). Partiet har redan som det ser ut, lyckats tysta sina interna kritiker. Skulle det vara som så att det är så här SD-väljarna vill ha det, så är det ju som det ska.
Men faktum är att då hade dessa människor vimlat på plattformarna och försvarat detta, för så har det sett ut tidigare när partiets kommits på med oegentligheter. Nu hörs inget alls. Inte ett ljud.
Upplever det som att det pågår en generalrepetion av karmapolis-staten. Och det skrämmer mig.
Source