Samira Motazedi är en författare från Iran, som 2012 dömdes till döden för äktenskapsbrott:
I ett beslut från oktober 2014, som Samira märkligt nog inte delgivits förrän nu, avfärdar Migrationsverket samtliga de asylskäl hon åberopar. De har tagit del av texter hon publicerat i dagspress och på den blogg där hon sedan drygt ett år tillbaka skriver varje vecka, liksom dokumentation från panelsamtal och uppläsningskvällar hon deltagit i. Detta inkluderar information om att Samira i anslutning till ett samtal på Göteborgs stadsbibliotek kontaktats och förhörts av iransk underrättelsetjänst. Inget av detta är för Migrationsverket skäl nog att stoppa en utvisning till Iran.
Här finns en namninsamling för henne.
Jag vet inte vad det är för fel på reglerna i Sverige. De flesta tycks vara överens om att det inte funkar, men vad skiljer sig åt rätt rejält. Jag upplever det som icke-kontroversiellt att åtminstone dra en gräns vid när man skickar människor till döden. Det är dessutom jäkligt konstigt att just den principen inte delas av svensk reglering.
Även när jag läser om Yahya Damlkhi som ska utvisas efter 11 år och Jerome Tanka Tarji, som utvisas efter 9 år i Sverige, pga byråkratiska missar blir jag missmodig. Det är kanske inte lika okontroversiellt som en gränsdragning vid död. Men nog är det väl bisarrt att sånt här händer? Om regleringar är till för att skydda människor, så upplever i alla fall jag det som att något har gått väldigt snett här.
Jerome har fast jobb som hotellstädare. Nu ska han utvisas, efter nio år i Sverige. För att arbetsgivaren inte lade ut tjänsten på Arbetsförmedlingen.
Det finns en namninsamling för Jerome också, och i framför allt Söråker engagerar sig bygden för att hjälpa Yahya, genom bl.a. namnlistor.
Jag vet emellertid inte hur mycket det hjälper med namnlistor. Uppmärksamhet brukar vara ett bra medel, så om det kan hjälpa till, drar jag härmed mitt lilla strå till den stacken. Det kanske rent av behövs en namnlista mot Migrationsverkets galenskaper?
På nåt vis blir nämligen Migrationsverket skurken i detta. Jag gissar att de inte gör sådant här för att jävlas, eller driver en egen agenda. Det är en myndighet som förvaltar de regleringar och lagstiftningar som kommer från politiskt håll. Och tanken är att vi ska rösta fram rätt politik. Om Migrationsverket är skurkar, är vi skurkar.
Vi har tillbringat många år att diskutera olika sätt att inte ge asyl till människor, och det har satt sina spår, tänker jag. Frågan är om det skulle göra skillnad om skulle skulle diskutera utifrån perspektivet “hur ska vi göra för att ge människor asyl”. Jag är hur som helst inte nöjd med den här representationen av mig som svensk medborgare.
Nånstans blir det för övrigt nästan tragikomiskt att vi som land skrivit under på mänskliga rättigheter. Men vi har väl för all del inte reglerat om det är en rättighet att få vara medmänsklig.