Frihet och ordning kan tyckas vara varandras motpoler. Men som vanligt komplicerar verkligheten saken. Här i Berlin har människor betydligt större frihet än i Sverige - och samtidigt är Tyskland ett land med mer ordning. I Sverige inskränks individens frihet samtidigt som den allmänna ordningen tycks vittra sönder.Att tyskarna har större frihet innebär även att de måste ta mer ansvar själva. Vilket är karaktärsdanande. Det ger perspektivet att man är ansvarig för sina handlingar och (i rimlig utsträckning) även för konsekvenserna av dessa.Frihetens idé äger elegansen hos en ekvation. Individen skall ha så stor frihet att leva sitt liv efter eget huvud som möjligt. Andra sidan av detta mynt är att ett sådant samhälle förutsätter att man respekterar sina medmänniskor, deras frihet, deras säkerhet och deras egendom.Vilket i sin tur kräver ett grundläggande, tydligt, enkelt, intuitivt och begripligt regelsystem. Samt en fungerande ordningsmakt och ett oväldigt rättsväsende med tillräckliga resurser.Här i Berlin får du göra som du vill - så länge du inte stör någon annan, för då gör dom korv av dig. Polisen känns närvarande, trovärdig och rimligt kompetent. Den som röker en joint eller har frivilliga sexuella kontakter i utbyte mot pengar är inte av intresse för ordningsmakten. De skadar ju ingen annan. Men handlar det om våld, stöld eller skadegörelse - då blir det Stor Utryckning.Härförleden drabbades den U-bahnvagn jag åkte i av ett väldigt stökigt fyllo. Varvid ett tiotal män direkt reste sig upp och tog kontroll över situationen. Vid nästa station avlägsnades mannen vänligt men bestämt. Någon informerade telefonledes polisen om saken. Och så var det hela över. I Stockholm hade man väl stoppat trafiken i väntan på Piketen.Den populäre kanadensiske professorn Jordan B. Peterson skriver i sin senaste bok...
»Order is where the people around you act accordingly to well-understood social norms and remain predictable and cooperative.«
Jag tror att människor som åtnjuter frihet och som har förmåga att ta ansvar har de bästa förutsättningarna för att finna en sådan roll i samhällsgemenskapen. Och om detta kommer att gälla för den överväldigande majoriteten av vanligt, hederligt folk - då sprids en tillit i samhället som i sin tur gör allt mycket trevligare och rimligare. Då skapas en respekt människor emellan. Kanske till och med civilkurage.Då tror jag att vi får färre bovar och färre problem. Och bättre förutsättningar för att på ett humant men effektivt sätt verkligen hantera dem som ändå skadar andra. Då spelar det ingen roll vem du är - utan vad du gör. Då kan vi återupprätta sambandet mellan handling och konsekvens.Notera dock att en allmän förskjutning mot eget ansvar i princip aldrig kan komma uppifrån. Vad staten gör är att minska människors frihet och att försöka omskola folket politiskt. Vilket får rakt motsatt effekt. Då skapar man undersåtar som varken ids, får eller vågar utveckla sin karaktär.Vad Sverige behöver är en ny värdegrund, som växer fram underifrån. En folkrörelse som påpekar och står upp för det självklara:
- Människor skall ha så stor frihet som möjligt.
- Gränsen för denna frihet går där någon inkräktar på någon annans frihet, säkerhet eller egendom.
- Alla skall ha lika rättigheter och skyldigheter inför det offentliga och vara lika inför lagen.
Om en sådan princip vore allmänt vägledande - på riktigt - då skulle vi få ett samhälle som är såväl mänskligare som trevligare och tryggare.Stöd denna blogg »