Lördagen den 18 maj var det Sankt Eriks dag. De flesta moderna svenskar känner till irländska Saint Patricks Day, men hur många har hört talas om svenska Sankt Eriks dag? Inte många, skulle jag tro. Och det är synd för Sankt Erik, eller Erik den helige, har haft stor betydelse i vår historia. Han var den ende svenske kung som kallades landsfader, pater patriae, före Gustaf Vasa.
Sankt Erik blev martyr i Uppsala, som då hette Östra Aros, år 1160. Legenden berättar att han under en mässa fick bud om att danskarna var på väg, men han ville bli lämnad i fred tills mässan var slut. När det var dags gjorde han korstecknet, väpnade sig och kom ut med sina män. Där blev han besegrad och halshuggen. På platsen där hans huvud föll sprang en undergörande källa upp: S:t Eriks källa.
På lördagseftermiddagen besökte jag och mina vänner Domkyrkan för att vörda Eriks reliker. Vi läste några verser ur Eriksofficiet från 1300-talet, bland dem denna:
Gaudeat eximiis
Upsalia magnificata
Martyris exuviis
Et signis glorificata.
Främst måste Uppsala sjunga hans pris
i högtidens stunder,
staden som äger hans grav
och förhärligats genom hans under.
Därefter gick vi till Erik Gustaf Geijers staty i universitetsparken. Han hade ju namnsdag! I boken Från Goethes Weimar till Geijers Uppsala. Ur Amalia Helvigs liv, skildras hur Geijer hyllades på sin namnsdag år 1816:
”Och så inföll den minnesrika Eriksdagen, som med musik och sång, tal och blommor av vännerna gemensamt firades hos Silfverstolpes. För tillfället skrivna verser sjöngos på en av Geijers egna melodier, och dagens hjälte lagerkröntes medan han fantiserade vid pianot. Gripen av all denna ovana hyllning, sjönk han ner på sina knän och grät.
Det blev sent, innan man skildes. Geijer kunde i sitt feberheta tillstånd icke förmå sig att gå hem, utan svärmade länge omkring i den ljumma försommarnatten under lycksaliga drömmar och allvarliga tankar. Han skrev ner dem på blankvers – det blev Nattvandraren.”
”Dikten fortsätter med en hymn till den sköna vårnatten, i vilken blommorna, ännu slutna uti fröets dunkla fängsel, bedja till ljusets fader att få se hans strålar, att få uppblomstra och i strömmar av vällukt få, som fromma barn, förklara hur de ha honom kär.”
Jag läste följande utdrag ur Geijers dikt:
NATTVANDRAREN
Hur skön är natten ock! – Ack det är våren!
Mig har han redan farit in i hjertat –
Hur frisk är luften efter milda regnet! –
Ett doft, likt rökverk, stiger upp af jorden.
– Det är en bön! – en bön af alla blommor,
Än slutna uti fröets dunkla fängsel
De bedja så, uti det tysta mörka,
Till ljusets Fader, att få se hans strålar,
Att få uppblomstra och, i brand af färgor,
I strömmar utaf vällukt, få förklara,
Som fromma barn, hur de ha honom kär:
De voro gerna alla vid hans hjerta! –
Jag ock! – Vor’ jag blott from som en af dem!
Ack jag vill ödmjuk bli! – som detta blomster,
Som vågar ej uppslå sin blick mot höjden,
Men lutadt står utöfver källans spegel
Och ser i vågen blott på höga himlen
Och beder ständigt sitt Förgät mig ej!
Hur höjs ej der det dunkla templets byggnad*,
Så jättelikt! liksom en natt i natten!
Derinne sväfva de, de fordna minnen,
Förtörnade – de gamla skuggor vandra
Kring grafvarna med hotande åthäfvor,
Som ville de ta landet i besittning.
*Uppsala domkyrka.
Dikten i sin helhet hittar man här
Amalia von Helvig (1776-1831) var en svensk-tysk författare, översättare och konstnär. Hon kom ursprungligen kom från Tyskland, men var under många år bosatt i Sverige, där hon blev en känd kulturpersonlighet. Hon tillhörde kretsen kring Geijer, Atterbom och Malla Silfverstolpe.
Från universitetsparken gick vi för att fika på Ofvandahls. Jag tog en kopp kaffe och en kardemummabulle.
På kvällen träffades vi på en klubblokal för att skåla i punsch för Sankt Erik konung. Jag läste Bertil Malmbergs dikt ”Erik den heliges fana”:
Har du hört om konung Erik,
han, som över finska moar
red med tappra svenska krigsmän
för att kämpa för sin Gud?
Intet hinder honom hejdar:
strida strömmar utan broar,
väglös ödemark och tusen
svultna vargars klagoljud,
fiender i mörkret dolda,
pilar, susande i natten,
hedendomens hat mot ljuset,
intet, intet, fruktar han.
Skogens snår han genombryter,
vadar genom flodens vatten,
leder sina tappra skaror
som Guds egen hövitsman.
Här han rider fram i striden.
Ser du korsets riddarfana –
en gång i en syn lät Herren
Eriks öga skåda den –
och han tog den till sitt tecken
och den lyste på hans bana,
ofta blodig, aldrig rövad,
framför segervana män.
Ännu har den svenska flaggan
korsets tecken på sin klara
himmelsblåa grund som fordom
till evärdligt vittnesbörd
att den blott i ljusets strider
hägna vill en kämpaskara,
ledd av hjältar som kung Erik
och av Herrens anda förd.
Efter skålen satte jag mig ner soffan, drack mera gul och söt punsch och avnjöt en cigarr. Vilken cigarr? Jo, den ganska peppriga och krämiga Macanudo White Robusto, tillverkad i Dominikanska republiken.
Om du vill vara med på detta eller kommande evenemang, så kan du kontakta mig via Facebook eller Twitter.
Source