Att vara en nyttig idiot är något som jag upplever är en av de största riskerna med att delta i tyckonomin online. Å ena sidan är det en rättighet att tycka saker, å andra sidan kan det användas av andra i andra syften, eller rent av lite lagom richelieuskt användas mot en själv. Men man behöver såklart inte ens delta i tyckonomin, man kan vara lika mycket nyttig idiot när man är tyst.
När jag var barn och fick lära mig om koncentrationslägren i Tyskland, så frågade jag ofta de vuxna hur det kunde gå till. Visste ingen vad som hände? Fattade man inte vad man gjorde? Hur? Nu skaver min barndoms frågeställning mer än nånsin, för nu ser jag precis varför det kunde hända – och hur. Hur jag än bär mig åt så är jag en nyttig idiot, och den våldsamma rasismen tycks vara omöjlig att förhindras få fotfäste. Nu tävlar till och med gamla demokratiskt värderande partier om att få väljarröster ur den här gruppen.
Säger jag emot är jag SDs hantlangare, de tjänar på det, de får uppmärksamhet. Säger jag ingenting tjänar de på det. De får gå obehindrat framåt med sin retorik.
Och den har gått framåt, om det råder det inga tvivel. Hade SD kommit undan med att låta människor hetsa till att sätta eld på flyktingförläggningar i deras namn för säg 5 år sedan? Då det var som allra viktigast att framhärda att de inte var en plattform för rasism? Jag vet inte. Men det känns som att positionerna flyttats rejält på bara fem år.
När vi debatterade FRA-lagarna 2008 möttes jag ofta av attityden att det där med att den här sortens maktmedel skulle kunna hamna i fel händer, om man nu inte ansåg det vara fel även när den finns i “de rätta”, var en överdriven oro.
Idag pågår terrorverksamhet i Sverige, vilket hyllas av Sverigevänner. Idag låtsas man inte längre, idag är det fullt krig säger de. Spridda grupperingar vill säkert vara lite försiktigare med ordvalet när det kritiseras, men det går liksom inte att komma runt detta. En moderat inställning ställs mot brinnande flyktingförläggningar.
Åren med fokus på muslimsk terrorism har skapat avtrubbning för att se vår egna, tänker jag. Och ironin här är väl att den övervakningsapparat som skapats i terrorismens namn, önskas hamna i händerna på de som vill se flyktingförläggningar brinna. Jimmy Åkesson borde bli statsminister skrivs det överallt.
SD har möjlighet att bli herren på vår övervakningstäppa. Vi tycks vara helt oförmögna att förhindra nedmonteringen av demokratin. Kanske behöver vi köra lite bränt land själva och förstöra alla register och möjligheter att samla in register. Stänga ner FRA och kasta ut datalagringen som sker omedelbums. Radera alla hårddiskar och förhindra kartläggning och avlyssning.
Det tar emot rejält att rassla med den här typen av retorik. Men det som 2008 sågs som inte särskilt troligt är idag en realitet och vi behöver nog fundera på vad sjutton vi ska göra. Den omedelbara oron är de som bränner ner möjliga flyktingförläggningar. Frågan är vad vi ska göra, då vi inte lyckats förhindra att sånt här sker. När de som bränner ner förläggningarna i princip sitter på makten?
Helt enkelt – vad ska vi göra, idag, som man misslyckades att göra historiskt? För jag vill inte vara en nyttig idiot åt andra hållet, som sagt. För mig spelar det ingen roll vem det är som har möjlighet att kartlägga hela våra liv. Ingen borde få kunna göra det – särskilt inte när de har våldsmonopol.
Snälla, glöm inte bort vilken typ av samhälle vi lever i idag. Glöm inte bort konsekvenserna av att vi lever i ett övervakningssamhälle här och nu, där människor som gjort det till politik att bedöma om en är misshaglig, eller inte förtjänar medborgarskap, sitter i riksdagen.
Source