Elias Grip (1873-1942), var en nordist, författare och skolman. Han utgav en mängd översättningar och populära samlingar av folksagor från olika länder samt biografier. Bland hans verk märks främst Några bidrag till kännedom om svenskt folkliv. Folksed, folktro och folkdiktning i Uppland (1917).
Här följer ett utdrag ur en artikel av Elias Grip, ”Påsken i germansk folktro”, hämtad ur Läsning för svenska folket, 25:e bandet (1914):
Liksom många med julen förknippade folkliga seder och bruk leda sitt ursprung från hedniska föreställningar, så har ock påskfirandet i äldre tider rönt inflytande af den hedniska fest, som den kristna påsken kommit att ersätta, nämligen vårfesten. Naturens återvaknande till nytt lif efter den långa vinterdvalan firades af våra germanska förfäder med glada fester, hvilka naturligen egde rum tidigare i södern än i norden, där våren senare gör sitt intåg. Härpå beror det, att de fester, som i södra Tyskland ega rum i midten af fastan, i norra Tyskland och Skandinavien inträda några veckor senare och där sammanfalla med den kristna påskhögtiden. Det gemensamma i dessa fester är glädje öfver solens och ljusets seger. Till ljusets och fruktbarhetens gudomligheter frambar man fordom vid denna tid offer, och erinringar om dessa offer och andra sinnebildliga handlingar finna vi i senare tiders folkdanser. I Timringen och Hessen var det brukligt att tända påskeldar, hvarvid man kastade en ekorre, ett bockhorn eller ett hästhufvud i elden. Flerstädes hade man ett berg såsom medelpunkt för en gudsdyrkan, egnad solens och fruktbarhetens gudom. Den äldre medeltidens missionärer ifrade emot den hedniska elddyrkan vid denna årstid. På kyrkomöten omkring år 900 ålades äfvenledes biskoparne att energiskt bekämpa tron på möjligheten af nattliga färder med demonerna (onda andar), häxeri och dylikt såsom rena sinnesvillor. Längre fram ändrades emellertid denna uppfattning. Sedan de hedniska gudomligheterna blifvit af kyrkan nedflyttade till demoner, förklarades häxor och trollkarlar vara sådana människor, som förskrifvit sig till den onde. Man trodde, att häxorna afsvurit den kristna tron och blifvit omdöpta i kokhett vatten. Hvarje häxa troddes ha sin specielle djäfvul, som skulle försörja henne, hjälpa henne att anstifta skada och befria henne ur fångenskap.
Bild: Teckning av Jenny Nyström. En flicka och en pojke står på en veranda och tittar ut mot en brasa. Det är förmodligen en påskeld – videkvistarna i förgrunden signalerar att det är påsk.
Source