Det finns fortfarande de som påstår att islamiseringen är en myt. Jag förstår inte riktigt hur de tänker. När jag var barn fanns det inte enda moské i Uppsala. Idag finns det en stor moské med kupol och minaret och flera källarmoskéer. Man planerar också att bygga en ny stor moské i stadsdelen Stenhagen. Så det är mer islam nu än förr. Ja, islamisering pågår.
I den stora moskén i Uppsala håller Abo Raad studiecirklar för unga män. Abo Raad är imam vid Ar-Rashideen-moskén i Gävle och har i ett Facebookinlägg hyllat Islamiska Staten (IS). På en hemsida som han var ansvarig för, muslim.se, tog man avstånd från svensk kultur och svensk demokrati.
I november 2015 sålde kommunen en tomt bredvid S:t Maria kyrka i Stenhagen till Uppsala Dawa-stiftelse. Dawa är arabiska och betyder ”att kalla”, i detta fall åsyftas ”att kalla till islam”, det vill säga mission. Stiftelsen är en frontorganisation för en världsomspännande lekmannamissionsrörelse som grundades i Indien på 1920-talet: Jamaat Tabligh eller TJ. Jamaat betyder ”grupp” och tabligh betyder ”predika”.
En av de ledande företrädarna för TJ i Uppsala heter Akmal Hyder och kommer ursprungligen från Bangladesh. Han är professor vid Högskolan i Gävle. I juni 2014 var han med och arrangerade en stor missionskonferens i Norrköping. Han blev då intervjuad av en kvinnlig journalist för Arbetarbladet. Hyder vägrade att ta hennes utsträckta hand. Kvinnor var förbjudna att delta på konferensen. ”Islam skiljer mellan kvinnor och män. Vi blandar inte”, sade Hyder till Arbetarbladet.
Han tyckte också att jämställdheten mellan män och kvinnor överdrivits i Sverige. ”Det är en kultur som byggts upp under många år. Det har blivit som en religion för er”, sade han.
I Borlänge ska det byggas en annan stor moské. Här är det salafister som driver bygget. De är liksom missionärerna i TJ sunnitiska fundamentalister som avfärdar alla moderna tolkningar av religionen. Moskén kommer att ligga mitt i centrum och bli granne med Stadshuset.
Presstalesmannen för föreningen som ska bygga centret heter Hussein Hamad. Han samarbetar med Gävleimamen Abo Raad, han som hyllade IS på Facebook. På den tiden jag var muslim gick jag ibland till Uppsalamoskén. Där mötte jag både Hamad och Abo Raad, ofta tillsammans. Unge Hamad hjälpte Abo Raad att översätta sina föredrag till svenska. Det finns ett videoklipp på YouTube från den 9 augusti 2011 som visar dem tillsammans i Uppsalamoskén.
Hamad ingår som sagt i ett nätverk av salafistiska aktivister. Förutom Abo Raad har Hamad samarbetat med Bilal Borchali, en populär salafistisk predikant. I en predikan i Uppsalamoskén den 31 maj 2013 med rubriken ”Ungdomarnas ansvar” manar Bilal Borchali församlingen till att följa hela Koranen till punkt och pricka. ”Hela paketet”, som han säger. Han säger sedan att Gud har fört muslimerna till Sverige och Uppsala av en anledning: för att sprida islam.
Borchali uppmanar föräldrar att uppfostra sina barn muslimskt och stå emot det svenska samhällets negativa inflytande. De bör läsa Koranen istället för Aftonbladet och Metro, säger han. De unga bör ha profeten Muhammed som sin förebild istället för ”fotbollsspelare” och ”skådespelare”. Att det finns kloka icke-muslimska förebilder, varav vissa kanske till och med är skådespelare, nämner han inte. Han säger vidare att ”vi muslimer” måste försöka ”ge islam segern” och att vi aktivt måste stoppa ”dåliga saker”, som ”flickvänner” och ”musik”, annars kommer Gud att förbanna oss som han en gång förbannade Israels folk, det vill säga judarna.
Den unge imamen fortsätter med att betona hur viktigt det är att nå muslimska ungdomar och engagera dem i det salafistiska missionsarbetet. Det finns ”massor av bidrag” att söka i det här landet, utbrister han. Underförstått att de muslimer som inte gör något för att missionera för den sanna tron inte har något annat att skylla på än sin lathet. I det här landet kan man till och med erhålla skattepengar för att sprida salafismen, så passa på!
Bilal Borchali turnerar runt i Sverige och talar i moskéer och på missionskonferenser för att vinna unga muslimer för salafismen. Han har också talat i Karlstad. I ett videoklipp som lades ut på YouTube den 21 juli 2015 predikar Bilal för Islamiska kulturföreningen i Karlstad. Det är fastemånaden ramadan och Bilal uppmanar församlingen att skicka pengar till muslimerna i Burma som har det svårt. Muslimer måste hjälpa varandra, menar han. Särskilt vi som bor här i Sverige och har det bra har en skyldighet att skicka pengar till muslimer ute i världen. Muslimerna i Burma har det så svårt, menar Bilal, att kvinnorna inte ens kan täcka sig helt: ”Våra systrar kan inte ens täcka sig till 100 procent”, säger han från predikstolen.
Islamiska kulturföreningen vill nu bygga en ny moské i Karlstad. Vilken typ av islam kommer att förkunnas där? Ja, om de har bjudit in Bilal kan de knappast vara avogt inställda till salafismen. Vi vet också att föreningens ordförande Rauf Ahmadi inte tycker om svensk yttrandefrihet. När Lars Vilks i mars 2015 skulle föreläsa i Karlstad under temat Charlie Hebdo och yttrandefrihetens gränser, protesterade Ahmadi. Vilks borde inte få yttra sig, ansåg han, eftersom det kan leda till människor dödas.
Men om Ahmadi är orolig för människor kan dödas, varför protesterar han inte emot dem som dödar istället för mot Vilks? Problemet är ju att vissa fanatiker tar profeten Muhammeds ord om att döda alla som förolämpar honom på så stort allvar att de gör som så som han befallt. Detta borde bekymra Ahmadi och få honom att uppmuntra kritik av Muhammeds ord och lagar.
Rauf Ahmadis agerande visar vilken typ av islamisk förening han representerar. Det är en förening som inte är villig att tillåta en öppen diskussion om islamiska texter, som inte respekterar svensk yttrandefrihet och som tycker det är rimligt att bjuda in salafistiska predikanter som Bilal Borchali.
Men oavsett vilken inriktning moskén kommer att ha så har Karlstadsborna rätt att tycka till. Man bör ta hänsyn till stadens historia och identitet. Det finns något som heter svensk kultur och islam har aldrig varit en del av den. Så är det. Svenskarna har varit kristna i tusen år och det har präglat oss på många sätt. Det är bara att titta på korset i vår flagga och de röda dagarna i almanackan.
Jag har varit muslim i många år, men tror idag inte på någon religion, vare sig islam eller kristendom. Men som svensk är jag i någon mån kulturkristen. Att inte ta hänsyn till ursprungsbefolkningens kultur och identitet utan bara hänvisa till principen om religionsfrihet är ett väldigt okänsligt förfarande och bidrar till att göra så att allt fler svenskar känner sig som främlingar i sitt eget land.
Lördagen den 4 mars var jag i Karlstad för att föreläsa om min resa in och ut ur islam. Det blev ett lyckat evenemang, mer än 130 personer hade kommit för att lyssna. Men de flesta kanske hade kommit för att möta Mona Walter! Det skulle inte förvåna mig. Hon är en modig, somalisk kvinna som lämnat islam och lever under dödshot. Jag och Mona blev intervjuade av Nya Wermlands Tidningen. Läs artikeln här
För att kunna fortsätta skriva behöver jag ditt stöd! Swisha ett bidrag till 0760078008 (Råbock).
Source