Förr firades första maj bland annat genom att man tillställde ett festtåg anfört av en man som var prydd med löv och blommor, kallad majgreve. Man uppförde också spel där majgreven och hans knektar fick kämpa mot en vintergreve klädd i pälsar – en personifikation av vintern. Majgreven segrade alltid.
I Olaus Magnus Historia om de nordiska folken, utgiven 1555, berättar han om hur krigsspelet på första maj kunde gå till:
Den första maj, när solen befinner sig i Tjurens stjärnbild, utses två beridna skaror av unga och kraftiga män, som om de skulle utkämpa en hård strid. Den ena skarans anförare har namn och dräkt som Vintern. Han är klädd i skinn och väpnad med en lans samt kastar ut snöbollar och isstycken liksom för att få kölden att fortfara. Sålunda rider han upp och ned i triumf och visar sig allt strängare, ju flera istappar som hänga ned från taken. Å andra sidan kämpar ledaren av den andra truppen för Sommaren och kallas Majgreven. Han är utstyrd med gröna grenar och löv — ty det finns då knappast några blommor — samt sommarkläder. Och båda, Vintern och Sommaren, rida bort från fältet in till staden. Där fäkta de med sina lansar och uppträda i ett allmänt skådespel, som föreställer att Sommaren har besegrat Vintern. Båda partierna anstränga sig för att vinna seger. Om vintern ännu är så skarp, att det är frost, lägga Sommarens anhängare bort sina spjut, rida upp och ned och kasta på åskådarne aska blandad med gnistor, som de föra med sig i krukor och påsar. Den man, som föreställer Sommaren, för med sig och visar små grenar av björk eller lind, vilka man långt i förväg med konst gjort gröna genom att sätta dem i vatten i ett varmt rum. De tagas nu i hemlighet fram, som om de nyss kommit från skogen.
Slutligen tilldöma åskådarne segern åt Sommaren, ty de vilja icke längre utstå vinterns skarpa köld. Så vinner Sommaren seger under allmänt bifall, och han tillställer ett ståtligt gästabud för sina kämpar och dricker skålar för segern.
I Olaus Magnus bok finns också en illustration som visar hur majgreven och vintergreven drabbar samman:
Nu har jag hittad en modern bild som visar majgrevens triumf. Vintergreven ligger besegrad på marken och majgreven har satt sin fot på honom. Han viftar glatt med hatten. Bilden hittade jag i boken Boken Tomtar, häxor och Mårten Gås – årets fester förr och nu, publicerad 1992. Boken är skriven av Maj Bylock och illustrerad av Maj Fagerberg.
Första maj är en utmärkt dag att klä ut sig och leka krig.
Den upsaliensiske kulturpersonligheten Thekla Knös – hon hörde till kretsen kring Geijer – berättar i sina barndomsminnen, publicerade 1868, att man på första maj brukade ropa till varandra ”Vakna, det är första maj”. Och hon berättar om hur första maj firades i Uppsala: ”ja, der jubla studenterne, och fanor fladdra och vårsånger ljuda och ett brokigt tåg af hjeltar och amazoner, gudar och gudinnor visar sig på gamla Fyris vall. Der ha de roligt!”
I antologin Trevlig helg, sammanställd av Margareta Schildt och utgiven 1984 hittade jag denna bild av majgreven och vintergrevens kamp:
Bilden är tecknad av Veronica Leo och finns i kapitlet om första maj. Där kan man läsa:
En gammal sed känd redan på 14- och 1500-talet var att välja majgreve den 1 maj. I städerna ordnade man dramatiska skådespel med en strid mellan två ryttarskaror med vintergreven och majgreven i täten. Majgreven blev alltid segrare för att visa att nu hade våren segrat över vintern. Olika köpmansgillen och hantverksskrån korade också sina majgrevar. Senare övertogs seden av skolorna i olika städer, då man valde majgreve bland skolpojkarna.
Inget hindrar att du och dina vänner utser en majgreve på första maj och tågar genom byn eller staden, pyntade i blommor och löv. Har man tillgång till hästar så är det förstås ännu mer imponerande. Majgreven och majgrevinnan kunde efter segern bäras på en tron, som man gör i England med deras majdrottning.
Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)