King Kong är tillbaka. Större och starkare än någonsin. Den nya filmen heter Kong: Skull Island och utspelas 1973, strax efter att USA har erkänt att Vietnamkriget är förlorat.
En excentrisk vetenskapsman, John Goodman, lyckas övertyga regeringen att bekosta en expedition till en outforskad ö, Dödskalleön i Stilla havet. Kalla kriget är hett och det gäller att komma dit före ryssarna. Ett gäng soldater, ledda av överste Preston Packard (Samuel L. Jackson), hämtas direkt från Vietnam för att tjäna som militär eskort.
När expeditionen anländer till den mystiska ön släpper de ner bomber från sina helikoptrar för att kunna mäta reaktionerna. De upptäcker att jorden är ihålig, att det finns en värld där under. Men explosionerna hade också en bieffekt: de gjorde Kong arg. Kulor biter inte på apvidundret. Han slår sönder helikoptrarna som vore de små leksaker.
Expeditionen är skingrad på ön, nu handlar det om att ta sig därifrån. Men överste Packard kan inte förlåta att Kong dödat hans män. Han vill inte lämna ön förrän han har besegrat jätteapan. Det är alltså han som är Kurtz-figuren, den besatte skurken. För Kong: Skull Island är tydligt inspirerad av Francis Ford Coppolas Vietnamfilm Apocalypse Now (1979) med dess helikoptrar som lyfter till cool rockmusik.
Packard kunde inte vinna mot Viet Cong, men han ska vinna mot King Kong. Det handlar om upprättelse, det här kriget ska han inte förlora. Men det visar att Kong inte är något monster utan en ganska snäll typ. Kanske som Viet Cong, eller? Jämförelsen är inte orimlig. För i filmen har man stoppat in ett ytligt antikrigsbudskap. Vietnamkriget var dåligt, amerikanarna hade inget där att göra. President Nixon var en Tricky Dick.
Man får intrycket att Vietnam var ungefär som Dödskalleön. Det fungerade ganska bra innan västerlänningarna kom dit och släppte bomber. Ja, det visar sig att de fridfulla infödingarna på ön tycker om Kong, de dyrkar honom som en gud. Kong är en slags herde som tar hand om dem och skyddar dem mot de skräckinjagande ödlorna som bor under jorden.
Den tuffa fotojournalisten Mason får ersätta jungfrun i nöd som jätteapan faller för i den första King Kong-filmen från 1933. Men även om hon inte är vek så är det ändå hon som förmår ta fram Kongs mjuka sida. Mason kallar sig själv “antikrigsfotograf”, vilket inte förbättrar hennes förhållande till överste Packard. Han föraktar henne, det är på grund av aktivistiska fotojournalister, menar han, som trupperna förlorade stödet back home.
Filmen är estetiskt tilltalande med sin 70-talsnostalgi, och underhållande. Det som skaver är det klyschiga antikrigsbudskapet och det slentrianmässiga, västerländska självspäkandet. Ungefär: de elaka amerikanerna gav sig på vietnameserna, nu ger de sig på Kong. Packard till och med bränner honom med napalm. Apan ser ut som ett monster, men är snäll på insidan. Överste Packard verkar till en början vara en good guy, men visar sig vara ett monster på insidan.
Att det fanns rimliga skäl till engagemanget i Vietnam nämns inte med ett ord. Det var inget kolonialkrig med vita som gav sig på gulingar. Det handlade inte heller om prestige, att vinna för att visa att man var badass.
Vill man förstå Vietnamkriget ska man läsa Michael Linds bok Vietnam: The Necessary War (1999). USA var där för att bistå Sydvietnam mot det kommunistiska Nordvietnam. Om USA hade svikit Vietnam hade det försvagat väst och stärkt världskommunismen, menar Lind.
Viet Cong, eller FNL-gerillan, styrdes av kommunistregimen i Hanoi. Och det var inte gerillan som vann kriget, utan den reguljära nordvietnamesiska armén, som var stödd och helt beroende av, Sovjetunionen och Kina.
Man ska ha detta i åtanke när man ser filmen: Vietnam var ingen orörd ö som förstördes av vita kolonialister och Viet Cong var inga tappra infödingar som försvarade sitt land mot en teknologiskt överlägsen inkräktare. Missförstådda, liksom jätteapan Kong.
Det är snarare tvärtom: Kong såg otäck ut, men var snäll. Ho Chi Minh såg ut som en vänlig farbror, men var otäck. Han var Nordvietnams diktator, en mindre version av Mao.
Gillar du vad jag skriver? Stöd min verksamhet genom att swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Source