På Sankt Eriks dag den 18 maj, då har alla erikar namnsdag. En känd svensk Erik är historikern och poeten Erik Gustaf Geijer som var professor i Uppsala.
Geijer, dagens hjälte, blev hyllad av sina vänner. I Maria Holmströms bok Från Goethes Weimar till Geijers Uppsala. Ur Amalia Helvigs liv, skildras dagen 1815 så här:
”Och så inföll den minnesrika Eriksdagen, som med musik och sång, tal och blommor av vännerna gemensamt firades hos Silfverstolpes. För tillfället skrivna verser sjöngos på en av Geijers egna melodier, och dagens hjälte lagerkröntes medan han fantiserade vid pianot. Gripen av all denna ovana hyllning, sjönk han ner på sina knän och grät.
Det blev sent, innan man skildes. Geijer kunde i sitt feberheta tillstånd icke förmå sig att gå hem, utan svärmade länge omkring i den ljumma försommarnatten under lycksaliga drömmar och allvarliga tankar. Han skrev ner dem på blankvers – det blev Nattvandraren.”
”Dikten fortsätter med en hymn till den sköna vårnatten, i vilken blommorna, ännu slutna uti fröets dunkla fängsel, bedja till ljusets fader att få se hans strålar, att få uppblomstra och i strömmar av vällukt få, som fromma barn, förklara hur de ha honom kär.”
Här följer ett utdrag ur Geijers dikt:
NATTVANDRAREN
Hur skön är natten ock! – Ack det är våren!
Mig har han redan farit in i hjertat –
Hur frisk är luften efter milda regnet! –
Ett doft, likt rökverk, stiger upp af jorden.
– Det är en bön! – en bön af alla blommor,
Än slutna uti fröets dunkla fängsel
De bedja så, uti det tysta mörka,
Till ljusets Fader, att få se hans strålar,
Att få uppblomstra och, i brand af färgor,
I strömmar utaf vällukt, få förklara,
Som fromma barn, hur de ha honom kär:
De voro gerna alla vid hans hjerta! –
Jag ock! – Vor’ jag blott from som en af dem!
Ack jag vill ödmjuk bli! – som detta blomster,
Som vågar ej uppslå sin blick mot höjden,
Men lutadt står utöfver källans spegel
Och ser i vågen blott på höga himlen
Och beder ständigt sitt Förgät mig ej!
Hur höjs ej der det dunkla templets byggnad*,
Så jättelikt! liksom en natt i natten!
Derinne sväfva de, de fordna minnen,
Förtörnade – de gamla skuggor vandra
Kring grafvarna med hotande åthäfvor,
Som ville de ta landet i besittning.
*Uppsala domkyrka.
Dikten i sin helhet hittar man här
Amalia von Helvig (1776-1831) var en svensk-tysk författare, översättare och konstnär. Hon kom ursprungligen kom från Tyskland, men var under många år bosatt i Sverige, där hon blev en känd kulturpersonlighet. Hon tillhörde kretsen kring Geijer, Atterbom och Malla Silfverstolpe.
Hennes son Bernhard von Helvig bodde våren 1816 med modern hos Malla Silfverstolpe där han ådrog sig scharlakansfeber och avled hastigt därav. Han begravdes på kyrkogården i Uppsala. Geijer och Atterbom brukade under många år läsa dikter vid graven.
På Eriksdagen den 18 maj i år kommer vi att samlas vid Geijers staty i universitetsparken i Uppsala och läsa delar av dikten ”Nattvandraren”, sen kommer vi att fika på Ofvandahls. Vi kommer även att besöka Sankt Eriks reliker i Domkyrkan. Om du vill vara med på detta eller kommande evenemang, så kan du kontakta mig via Facebook eller Twitter.
Source