Det är alltid svensken som ska vika sig. På det svenska generalkonsulatet i Jerusalem firade man i år nationaldagen den 8 maj i stället för den 6 juni. Varför? För att firandet inte skulle krocka med ramadan. Om du inte tror mig kan du titta här på generalkonsulatets Facebooksida.
Hur tänkte de nu? Det svenska generalkonsulatet är svenskt, inte islamiskt. Man ska fira svenska högtider, inte islamiska, och på deras rätta dagar. Har du hört talas om någon moské i Sverige som flyttat på ramadan eller på någon annan högtid, till exempel fredagens gudstjänst, för att den inte ska krocka med svenska högtider? Nej, det har du inte. För det har aldrig hänt. Varför är det alltid svensken som kompromissa, som ska vika sig?
Ramadan är inte en svensk högtid. Sverige är ett europeiskt land med kristen kulturbakgrund. På svenska beskickningar utomlands är det svensk kultur vi ska visa upp. Det finns så klart svenska medborgare med islamisk tro, liksom det finns svenskar som följer buddhism och hinduism, men dessa trosuppfattningar är deras ensak. Svensk kultur däremot angår alla svenskar.
Nationaldagen kallas också Svenska flaggans dag. Det är då vi hyllar vår flagga. Vilken symbol har vi på flaggan? Korset. Jag är, liksom många svenskar idag, inte troende. Men vi kan inte blunda för att Sverige har en kristen tradition. Och det ska vi vara glada för. Jesus var en helt annan slags personlighet än Muhammed. Han hade ett helt annat budskap.
Jesus kom med moraliska lagar, Muhammed kom med lagar. Muhammed skilde inte på världslig och andlig makt. Därför har det svårare för islamiska länder att utveckla sekulär demokrati, ja, att göra framsteg i största allmänhet. Hur hade Sverige sett ut om vi hade blivit islamiserade i stället för kristnade? Förmodligen i lika dåligt skick som länderna i islamvärlden. Det kan vi, oavsett vad vi har för tro eller icke-tro, tänka på när vi betraktar korset i den svenska flaggan.
Men denna händelse är, trots sin ömklighet, nyttig så tillvida att den illustrerar en sanning, som jag i flera tidigare artiklar har försökt framföra, nämligen att mångkultur inte fungerar. Alla kulturer kan inte ha samma status i ett land.
I fallet högtider blir detta tydligt. Ramadan flyttar under året, muslimer har ju en månkalender, så fastan kommer oundvikligen att krocka med midsommar, jul, nationaldagen och andra svenska högtider. Vilken ska man fira? Frågan är aktuell både för den enskilda medborgaren och för staten.
En stat kan inte fira alla världens högtider, utan måste välja. Man väljer de högtider som utmärker statens identitet. För det finns ingen stat utan identitet, på samma sätt som det inte finnas en människa utan namn och personlighet.
Idén om en mångkulturell stat är en praktisk omöjlighet. En kultur måste ges företräde över de andra. Den svenska staten är inte bara en stat, utan en svensk stat. I vår tid av massinvandring och medföljande konflikter bör detta göras tydligt. Vi har inte behövt vara lika tydliga tidigare: det var en självklarhet att svensk kultur var norm i Sverige.
På samma sätt var det svenska språkets ställning tidigare en självklarhet i Sverige. Men när man upplevde att svenskans ställning försvagades införde man år 2009 en språklag som fastställde att svenskan är landets ”huvudspråk”.
I paragraf 4 står det att svenska är huvudspråk i Sverige, i paragraf 5 att svenskan är samhällets gemensamma språk som alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till och som ska kunna användas inom alla områden och i paragraf 6 att det allmänna har ett ”särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas”. Denna lag kunde tjäna som underlag och inspiration för hur en lag som gör svensk kultur till ”huvudkultur” skulle kunna se ut.
När man säger att svenskar ska anpassa sig till invandrarnas kulturer i lika hög grad som de ska anpassa sig till den svenska kulturen, vilken kultur menar man då? Den somaliska? Den kurdiska? Den irakiska? Det går förstås inte. Svensk kultur utgör den minsta gemensamma nämnaren för alla som lever här och den svenska staten har ett särskilt ansvar att bevara och främja svenska kultur.
Gillar du vad jag skriver? Swisha ett bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)
Source