Det var fullmåne på Alla helgons dag den 4 november när de åtta tappra musketörerna i Konservativa Måndagsklubben (KMK) besökte Gamla kyrkogården i Uppsala.
Musketörer!? Ja, så kallar vi oss. I klubben har vi ett gradsystem som innebär att man börjar som musketör, efter tio sittningar blir man befordrad till Veneris fänrik, och efter ytterligare tio sittningar blir man titulerad Bacchi korpral.
Musketörsgraden har vi hämtat från Dumas roman De tre musketörerna. Vårt motto är också En för alla, alla för en. Veneris fänrik och Bacchi korpral har vi hämtat från Bellmans sång ”Kärlek och Bacchus”:
Kärlek och Bacchus helgas min skål;
bägge sku firas av ungdom och ålder;
en ger jag hjärtat, den andra min bål;
ty Bacchus ger Astrild härolder.
Femton års flicka och fuller pokal
är vad i världen helst mig behagar;
ack, vad jag önskar uti mina dagar;
hos Venus bli fänrik, hos Bacchus korpral!
På Alla helgons dag i år hedrade musketörerna fyra döda skalder: Geijer, Atterbom, Fröding och Thunman. Vi läste ur deras verk, ställde ljus på deras gravar och skålade i punsch. Den minsta kända av dessa är nog Olof Thunman (1879-1944). På hans och Atterboms gravar hade ingen ställt ljus innan vi kom dit. Mest ljus hade Fröding fått.
Thunman skrev förutom dikter flera visor, bland annat den kända ”Vi gå över daggstänkta berg”.
Vi gå över daggstänkta berg
som lånat av smaragderna sin färg.
Sorger ha vi inga,
våra glada visor klinga
när vi gå över daggstänkta berg.
I mänskor, förglömmen er gråt,
och kommen och följen oss åt.
Se, fjärran vi gånga
att solskenet fånga
ja kommen och följen oss åt.
De gamla och kloka må le,
vi äro ej förståndiga som de.
Men vem skulle sjunga
om våren den unga,
om vi voro kloka som de?
Så gladeligt hand uti hand,
nu gå vi till fågel Fenix land.
Till ett sagoland som skiner
av kristaller och rubiner,
nu gå vi till fågel Fenix land.
I efterskriften till antologin I Uppland (1985) skriver Teddy Brunius:
”Vi som har arbetat med detta urval har velat att Olof Thunman skulle komma till tals som skildrare av Uppland. Det var i detta landskap han vandrade omkring i sin särpräglade klädsel. Han var en symbolist som ville få alla konstarter att klinga samman till en helhet men också en nationalist och en provinsialist som ville visa människorna i i Uppland i vilket landskap de levde. I minnet lever han som en bohem och vandrande trubadur.”
I förordet till Valda dikter (1954) skriver Nils Ålenius:
”Olof Thunman gick hela sitt liv över daggstänkta berg – däri ligger hemligheten med hans konst, hans diktning och hans livsföring. För honom förlorade livet inte som för oss andra någonsin det glittrande morgonskimret över tingen. Med en ynglings hänförda blick såg han ännu i ålderdomen på naturen och på människorna, med friska, öppna sinnen upplevde han livets många under, varje dag var en ny saga. Han var en livets vandringsman, ständigt spejande efter nya syner, nya vidder. Och längst bort hägrade ’Fågel Fenix land’, sagolandet som ’skiner av kristaller och rubiner’.”
”Olof Thunman kände för sitt landskap mer än de flesta. Att i hans närvaro säga något ofördelaktigt om Uppland eller upplänningar var farligt – nästan livsfarligt.”
Ålenius upplyser också om att Thunmans älsklingsrätt var rotmos och fläsklägg. Bra att veta för oss i KMK om vi någon gång arrangerar en Thunmansittning.
Thunman dog den 23 oktober 1944. Jordfästningsakten ägde rum den 28 samma månad i Domkyrkan, som var fylld till sista plats. Begravningsprocessionen gick genom Odinslund förbi Carolina, via Övre Slottsgatan och in genom Åsgrändsgrinden. Den kantades av en tusenhövdad människoskara med facklor. Som nekrolog skrev Evert Taube ”Balladen om Olof Thunman”, som framfördes vid en fest på Uplands nation. Den slutar ”Nu är han död, men lever än – som Pan”. Thunmans första diktsamling, som kom ut 1919, hette Pan spelar.
Se där ett uppslag till en halloweenfest nästa år: att klä ut sig till den bockfotade Pan, den återuppståndne skalden Thunman som hemsöker nationshuset.
Hör av dig om du vill vara med nästa gång KMK hittar på något roligt!
Source