Svensken är som regel foglig, ovillig att ta konflikter och (i vart fall i nyktert tillstånd) förhållandevis fridfull. Men man bör som bekant se upp med en saktmodig mans vrede.Det finns ett amerikanskt ordstäv som lyder »People will give you as much bullshit as you can take.« Idiotin, vanstyret och inkompetensen kommer helt enkelt att fortsätta breda ut sig så länge det inte bjuds något motstånd.Jag har därför en stark känsla av att många som röstar på SD inte nödvändigtvis gör det för att de delar partiets nationalistiska vurm eller dess motvilja mot utlänningar som sådana – utan helt enkelt för att de är trötta på det politiska etablissemangets alla dumheter. (Varav öppna gränser i kombination med en generell välfärdsstat bara är ett exempel.) Det är helt enkelt ett sätt att ge den härskande politiska klassen fingret.Vilket i så fall är en del av en internationell trend – där den populistiska »extremhögerns« framgångar i förra EU-valet, Brexit och Trump bara är några exempel.Detta vägrar dock eliten – i något slags politisk variant på Dunning-Kruger-effekten – att inse.Istället vill den ha mer av samma. Mer makt till ett allt mer byråkratiskt och överstatligt EU. Mer politisk fostran av folket. Högre skatter och mer politiskt korrekt trams. Fler pekpinnar, regler och förbud. Mer identitetspolitik. Mer morallagstiftning. Mer korporativism. Mer centralstyrning. Mer makt till överheten.Ordning, kostnadseffektivitet och kompetens tycks däremot inte finnas på elitens att göra-lista. Istället samlar den på sig allt mer makt – trots att den uppenbarligen inte förmår sköta sådan samhällelig kärnverksamhet som den redan är ansvarig för.I detta läge går det, som sagt, att förstå att folk röstar på SD i protest och som symbolhandling.I sak har den svenska nazismens barnbarn dock väldigt lite att komma med. De vurmar för en välfärdsstat som fungerar som ett pyramidspel, som gör människor bidragsberoende och som fostrar till inlärd hjälplöshet. De tillhör den svenska politiska högskattekulturen. De ogillar frihet och kommer snarare att vilja ha fler pekpinnar, fler förbud, mer morallagstiftning och mer övervakning av folket. De lider av samma storhetsvansinne som resten av den politiska eliten. Deras förståelse för rättsstatens värde och våra medborgerliga fri- och rättigheter är milt uttryckt begränsad. Och deras mindset är uppenbart kollektivistiskt.Som proteströst mot den härskande politiska klassen är en röst på SD en klen plan. I själva verket vänder ju partiet ut och in på sig självt för att vara så likt resten av eliten och överheten som möjligt.Vill man verkligen proteströsta – då skall man istället rösta på ett parti som vill minska politikens makt till förmån för individen.
- Ett parti som tycker att man i största möjliga utsträckning skall lämna folk i fred.
- Ett parti som säger nej till förmynderi, förbudspolitik, morallagstiftning, höga skatter, politiskt korrekt trams och massövervakning.
- Ett parti som säger nej till bidragsinvandring men ja till ett öppet samhälle.
- Ett parti som står för faktabaserad politik, logik, rimlighet, transparens och decentraliserat beslutsfattande.
- Ett parti som vill ha nolltolerans mot inkompetens i offentlig verksamhet.
- Ett parti som är för en fri ekonomi, ett starkt civilsamhälle och som tror på människors förmåga att frivilligt och spontant bygga stabila och fungerande strukturer.
- Ett parti som är demokratiskt trovärdigt, som värnar rättsstaten och som vill stärka medborgarnas grundläggande fri- och rättigheter.
- Ett parti som vill ha färre lagar men mer ordning.
- Ett parti som vill ge människor större frihet och mer ansvar.
Då kan man snacka om att proteströsta.Vill man ha förändring, då måste man helt enkelt rösta på ett parti som är annorlunda. Till exempel på det enda parti som ställer upp i riksdagsvalet med ambitionen att minska politikens och den politiska elitens makt – för att istället öka människors frihet och makt över sina egna liv.Det vill säga Klassiskt liberala partiet.Omstart för Sverige.P.S.Jag kandiderar till riksdagen för Klassiskt Liberala Partiet »Stöd denna blogg (och min nätbaserade riksdagskandidatur) på Patreon »
