Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Annie Lööfs uppdrag: DÖ 2.0? »"Jag skulle vilja hävda att om man nu nödvändigtvis skall ha en allomfattande stat (vilket jag för övrigt inte vill) – då borde kompetens, duglighet och ansvarstagande vara en absolut och främsta prioritet. Så att man har koll på vad man sysslar med. Men jag kanske bara är gammaldags."
I morgon skall övergångsregeringen presentera sin »opolitiska« övergångsbudget. Den kommer att följas av minst en budgetmotion, från Moderaterna - och förmodligen från fler partier. Möjligen från alla, inklusive Socialdemokraterna. Det kan bli rörigt, speciellt om mittenpartierna fortsätter driva sin linje mot SD i botten.Inom kort måste också den tillfälliga överenskommelsen om migrationsfrågorna upp till förnyad behandling.
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Blockpolitik eller en fri riksdag? »"En levande parlamentarisk demokrati där alla partier röstar som de vill och söker uppgörelser inför öppen ridå i riksdagen – vore inte det värt att pröva?
Äntligen är det dags för en skarp regerings-votering i riksdagen. Men tro inte att det kommer att lösa något, som korten ligger just nu. Allt man åstadkommer är att ta oss ett steg närmare ett extraval.Men dit är det tre skarpa voteringar till, vilket lätt kan komma att dra ut på tiden fram till årsskiftet.Sedan skall ett extraval hållas inom tre månader. Så säg någon gång framåt slutet av mars månad.
Läs min senaste krönika hos Mårtensson:Är C och L en rysk påverkansoperation, eller vad? »"Inte för att jag tror att svenska folket kommer att resa sig i första taget. Men ironiskt nog tycks konflikträdsla vara en utmärkt grogrund för allvarliga samhällskonflikter."
På sätt och vis gör det detsamma vilken regering vi har.Problemet är att alla regeringar är odugliga. (Fast möjligen på olika sätt.)Det har dels att göra med att regeringar alltid samlar på sig makt. Mer än de kan hantera. Långt över deras (in)kompetensnivå. Och så går det som det går när man inte förmår sköta om sin trädgård.Dels handlar det om folkets valda representanter.
En socialdemokratisk partiledare som får i uppdrag att sondera terrängen för en regeringsbildning - och som efter två veckor står med tomma händer. Inte så mycket som ett halvhjärtat försök. Det hade jag inte riktigt väntat mig, även om det parlamentariska läget är som det är.Luften har helt enkelt gått ur Socialdemokraterna.Men det är i och för sig ingen nyhet. Sahlin. Juholt.
Inte heller Stefan Löfven (S) lyckades skapa något regeringsunderlag. Vilket knappast kan förvåna någon.Fem veckor utan regering. Det tycks fungera det också. Skulle det hända något allvarligt, då har vi ju alltid en expeditionsministär.Och riksdagen - den ser ut som den gör - enligt folkets önskemål.
Det är ändå lite fascinerande. Centerns Annie Lööf biter sig verkligen fast vid Stefan Löfvens ben och kräver envist att han skall stödja (eller i vart fall inte rösta emot) en Alliansregering.Vilket bara är ett i en samling mer eller mindre osannolika alternativ. Men inte nödvändigtvis det sämsta.Det bygger dock på att luften till slut börjar gå ur sossarnas uppblåsta självbild.
