Får faktiskt lite ångest av all ilska online. Orkar sällan engagera mig i allt som jag borde engagera mig i, när jag plockar upp omgivningens signaler. Jag räcker inte till, jag gör inte allt det där jag borde göra, jag kan aldrig leva upp till andras ideal.
Anna Dahlberg skriver att vi är rädda för sanningssägare, och jag blir lite konfunderad. För precis som Karin Pettersson påpekar så är exemplen som nämns knappast människor utan plattformar. Jag kan inte låta bli att undra om Dahlberg möjligen har missförstått det där med att inte hålla med någon, eller att ifrågasätta någon, inte nödvändigtvis handlar om rädsla för ‘sanning’?
Man skulle ju kunna tänka sig att det vore en bra grej att kunna förhindra länder från att ta fram egen lagstiftning om saker. Som när det handlar om att värna om mänskliga rättigheter, exempelvis. Men när det handlar om att amerikanska företag ska få marknadsfördelar så blir det – för att använda mig av klarspråk – kasst. Jag kopierar en sammanfattning:
Genom boken 1984 lärde jag mig om fenomenet nyspråk. Hur ord får ändrad betydelse, i syfte att förtrycka och försämra människors tankeutrymme. Det är någon eller några som helt enkelt bestämmer vilka ord som ska användas, och vad de ska betyda. Ord och ordförståelse har alltså betydelse, och påverkar hur man i slutändan tänker.
Det händer att jag konstaterar att mänskligheten inte är i synk med utvecklingen. En tanke som jag får när exempelvis folk inte riktigt kan hantera att någon tycker annorlunda än en själv. Eller är svår att identifiera sig med – har fel kön, sexualitet, intresse eller vad det nu kan vara. Passar man inte in, kan man till och med få hela mobbar på sig. Eller upplevs man inte passa in, kanske jag ska skriva. Det är inte sällan ganska godtyckliga “regler” som triggar raseri.
Jag har vid tillfällen när frågan dykt upp om jag inte är rädd för “islamiseringen” av samhället, försökt att förklara att jag ser det som att organiserad religion är mer eller mindre döende som företeelse. Som en filosof uttryckte det – religionerna växer inte, den har blivit kraftfull i sin dödskamp.
Ibland hamnar jag i samtal med folk om datalagring. Avlyssning. FRA, NSA, Facebook och Ica blandas i en salig röra och de allra flesta verkar ha sina funderingar i ämnet. Att nån kan lyssna, som inte borde det, osv. När är datainsamling bra, när är det dåligt, när vet jag ens om att det sker. Det är ganska stora ämnen, som vi som svenssons får sköta tämligen själva i det stora hela. Och mytbildningen som uppstår ska inte underskattas. Så jag tänkte punkta upp några saker som kanske kan vara bra att ha som grundläggande tankegods, som vanlig svensson när ämnet är på tapeten:
Jag har ganska dålig koll på hur en lag kommer till, hur den ändras, eller kanske rent av tas bort. Jag vet inte heller hur pass detaljerad en lag behöver vara för vad som är avsikten. När folk föreslår lagar mot tiggeri (vilket uppstår oroväckande ofta i samtal runt om i vardagen), menas även barn som säljer majblommor? Eller crowdfunding? Alla former av tiggeri, men vissa lite mer glamourösa än andra? Man kan ju välja att tänka på skänkta pengar som sponsring.
It-branchen hotas av brist på kvinnor, kan man läsa i en artikel i DN. Det är inte nödvändigtvis bara ett jämställdhetsproblem i sig:
I framtiden kan bristen på kvinnor inom it-sektorn bli ett akut problem, inte nödvändigtvis ett jämställdhetsperspektiv. Jan Gulliksen pekar på EU-kommissionens prognos att det i slutet av året kommer att saknas närmare en miljon personer inom it-sektorn i EU.
Robert Aschberg tjänar pengar på att “jaga troll” på bästa sändningstid. Genom (vad jag förutsätter är) emellanåt läckt material, har han kunnat hitta till personer bakom anonyma konton online. (När folk outtas som Flashbackmedlemmar, har jag väldigt svårt att tro att det skulle vara som av en händelse att Aftonbladet och Researchgruppens läcka handlar om Flashback, exempelvis.)
