Man vill vara tillmötesgående mot muslimer. Men det är inte ömsesidigt. Vi ser inte samma vilja att ”visa kärlek” från muslimer mot kristna. På många håll i islamvärlden ser vi motsatsen – fientlighet, förföljelse och hat.
Den 19 oktober släppte Netflix säsong tre av teveserien Daredevil. Matt Murdoch är en blind advokat om dagen, men om natten tar han på sig en röd dräkt och går ut för att bekämpa brott som medborgargardist. Han ser till att skurkarna inte kommer undan rättvisan. Daredevil är känd som den katolske superhjälten, som kämpar med tro och tvivel och med sina egna skuldkänslor. På svenska har han hetat Våghalsen.
I ett avsnitt i den nya säsongen hör Matt något i kyrkan. Han har förlorat synen, men i stället har hans andra sinnen blivit superstarka. Han hör något på arabiska. Nunnan förklarar att det är muslimer som förrättar bön. De får hålla till i kyrkan eftersom de inte har någon moské.
Säsong tre är löst baserad på Frank Millers serietidningsberättelse Born Again från 1986. Miller har hamnat i blåsväder på grund av sina åsikter om islamisk fundamentalism. Han ville göra en serie om när Batman slåss mot Al-Qaida, men det blev inte av. I stället gav han ut serieboken Holy Terror 2011 om hur en stad attackeras av jihadister. Hjälten kallar han ”The Fixer”.
Detta gjorde så klart att Miller kom att anklagas för så kallad ”islamofobi”. Millers förhållande till islamisk fundamentalism och Daredevils kristna tro har förmodligen gjort att teveserieskaparna känt att de velat slänga in något för att gardera sig mot misstankar eller anklagelser om islamofobi eller eurocentrism eller liknande.
Förutom att Daredevils kyrka är så passa progressiv att den tillåter muslimer att be där, så har en av huvudkaraktärerna, den godhjärtade men vilsne FBI-agenten Ray Nadeem, vad som ser ut som en indisk-muslimsk bakgrund. Han och hans hustru har åtminstone arabiska namn, och det har bara indier av islamisk tro.
Men det är inte bara i teveseriernas värld som islamiska gudstjänster släpps in i kyrkorna. Jag läste nyligen om hur frikyrkan Saron i Göteborg numera tillåter muslimsk bön i sina lokaler. Det handlar om muslimska invandrare som läser SFI, svenska för invandrare. Detta har skapat debatt i församlingen, men ledningen står på sig. De påstår att de vill ”visa Jesu kärlek i handling”.
Jag är ateist, men om jag försöker se detta från ett kristet perspektiv, så begriper jag inte vad detta har att göra med Jesu kärlek. Om man är kristen och tror att muslimerna har fel, så är det ju inte kärlek att stödja dem i sin villfarelse. Särskilt om man tror att det kommer att sluta illa för dem.
För kristna är Jesu gudomlighet hjärtat i tron: att Gud steg ner på jorden och blev människa. Men detta förnekas klart och tydligt i Koranen. Där sägs de att de som påstår att Jesus korsfästes ljuger och begår en synd. Hur kan det vara ett uttryck för Jesu kärlek att främja en tro som förnekar Jesu korsfästelse och uppståndelse?
Det tycks snarare vara ett uttryck för den svaghet och det dåliga självförtroende som präglar stora delar av kristenheten i väst. Man vill vara tillmötesgående mot muslimer. Men det är inte ömsesidigt. Vi ser inte samma vilja att ”visa kärlek” från muslimer mot kristna. På många håll i islamvärlden ser man i stället exempel på motsatsen – fientlighet, förföljelse och hat.
Vi får ständigt höra att vi ska vara förstående, öppna och toleranta mot islam. Svenska kyrkan bjuder in imamer som läser ur Koranen. På årsdagen efter islamistattacken i Stockholm den 7 april hölls en minnesgudstjänst i Adolf Fredriks kyrka. Ingen moské höll – mig veterligen – någon minnesstund. Men en imam uppträdde i kyrkan. Mahmoud Khalfi, direktör vid Stockholms moské på Södermalm, läste ett stycke ur Koranen. Khalfi har själv sagt att han sympatiserar med Muslimska Brödraskapet.
Vi får höra att islamofobin är något ondskefullt som måste bekämpas alltid och överallt. Men är det på samma sätt i moskéerna? Bjuder de in präster för att predika den kristna tron? Bekämpar de kristofobin? Nej, så är det inte.
Medan muslimer får förrätta bön i kyrkor, så är det ytterst osannolikt att kristna skulle kunna samlas i en moské för att sjunga lovsånger och be till Jesus. Och medan kristna går på studiebesök i moskéer, så ser man sällan – jag har aldrig sett det – muslimer som går på studiebesök i kyrkor. Borde det inte vara tvärtom? Borde inte invandrare, som valt att komma till Sverige, visa lite intresse för vår kultur och historia?
I säsong tre av teveserien Daredevil blir hjältens avhållne biktfader Paul Lantom kallblodigt mördad i sin kyrka. Han var mer än en biktfader, han var en far. Det är svårt att inte tänka på hur den katolske prästen Jacques Hamel slaktades av jihadister i sin kyrka i Frankrike juli 2016. Men en sådan scen skulle nog inte Netflix vilja visa. Inte bara de kristna, utan den västerländska kulturen i allmänhet, skulle behöva mer av Daredevils våghalsighet.
Läs om Daredevil: ”Daredevil. Superhjälten med superskuld” (12/10 2016)
Lyssna på podden ”Katolske Daredevil vs. muslimska Ms. Marvel” (22/9 2017)
Stöd mitt arbete genom att swisha till 0760078008 (Eddie)